La Ligabloggen: Los Leones är inte som alla andra
När Athletic Bilbao igår återigen klev in Europa-spelet slog en tanke mig. Det här borde inte vara möjligt. Inte i dagens fotboll.
Det finns ingen klubb som är mer självförsörjande inom världsfotbollen än Athletic Bilbao och efter ännu en säsong ute i Europa har vi La Liga-anhängare all anledning att känna stolthet över att Athletic är just där igen.
Klubben, som grundades 1898, har spelat i La Liga sedan starten 1929 och är ett av tre lag tillsammans med Barcelona och Real Madrid som aldrig har åkt ur högsta serien. I en värld som styrs av orimliga transfersummor och egensinniga agenter är Athletics berättelse uppfriskande med sin nästan fullständiga tillit till sin Cantera.
För att uttrycka det i Premier League-sammanhang skulle det exempelvis tvinga Liverpool att bara plocka spelare födda i området, och man kan inte föreställa sig Stephen Warnock, Jay Spearing och Martin Kelly undvika nedflyttning särskilt länge.
Med sammanlagt 33 nationella och internationella titlar i sin historia är Athletic den tredje mest framgångsrika klubben i Spanien. I augusti gjorde Athletic det omöjliga och besegrade trippelvinnarna Barcelona i dubbelmötet i den spanska supercupen med 5-1. Baskerna fick äntligen lyfta en titel efter att ha fått vänta sedan säsongen 1983/84, då man tog hem ligan, Copa del Rey och supercupen.
All framgång, då och nu, har skett med tron att förlita sig på spelare födda i Baskien och utan att lockas av att värva "utlänningar". Baskien utgörs av de autonoma regionerna Baskien och Navarra i norra Spanien och av de historiska nordbaskiska provinserna i sydvästra Frankrike. Det är bara från dessa regioner spelare får värvas ifrån.
Med särskilda regler för vilka spelare som tillåts att spela för klubben, kan Athletic fokusera på scouting och talangutveckling till fullo, snarare än att resa världen runt i hopp om att finna nästa superstjärna.
Det har ofta lett till spektakulära resultat, vilket var fallet med Javi Martínez som värvades från Osasuna som 17-åring för miljoner 6 miljoner euro, trots att han aldrig hade spelat en match med A-laget. Martínez kom senare att spela över 200 matcher för Athletic och ta en plats i spanska landslaget, innan han flyttade till Bayern München för 40 miljoner euro.
Ander Herrera är ett annat bra exempel. Efter att ha tagit alla steg genom Real Zaragozas ungdomsakademi var Los Leones tillräckligt imponerade för att knyta åt sig den Bilbao-födde mittfältaren för 7,5 miljoner euro 2011. Bara tre år senare aktiverade Manchester United 25-åringens utköpsklausul på cirka 35 miljoner euro.
Athletic har en noggrant strukturerad plan för hur produkterna från Canteran ska nå A-laget. Det första steget på vägen till A-laget är allt som oftast speltid i farmarlaget CD Baskonia som spelar i Tercera División. Klubben har bland annat banat väg för Aymeric Laporte, Fernando Llorente, Beñat och Fernando Amorabieta för att nämna några och fortsätter än idag att vara ett värdefullt verktyg i Athletics arsenal.
Nästa steg på stegen är B-laget, som spelar i Segunda División. I den nuvarande Athletic-truppen är det bara fem spelare som inte har representerat B-laget innan de senare har debuterat i A-laget.
Varje säsong får publiken på San Mamés (nu Nuevo San Mamés) en ny talang, som Iker Muniain, att bli förälskad i. Förra säsongen var inget undantag med Iñaki Williams som lyckades ta en plats i A-laget efter fina prestationer med både Basconia och B-laget. Målet mot Elche förra säsongen var 20-åringens första ligamål och han lyckades även med att måla mot Barcelona i Copa del Rey-finalen. Det var dock hans första mål för klubben, mot Torino i Europa League, som gjorde historia.
När Williams gjorde mål i den nionde matchminuten mot Torino blev han den förste svarte målskytten i klubbens 117-åriga historia. Hans mor är från Liberia och hans pappa från Ghana, de flyttade senare till Spanien vilket resulterade i att Williams är född i Bilbao.
Producera och scouta baskiska talanger har aldrig varit ett problem för Athletic. Men att senare behålla spelarna har blivit allt svårare eftersom att andra klubbar kan erbjuda astronomiska transfersummor och löner, vilket höll klubben tillbaka under lång tid.
Framgångarna på senare tid, som när man nådde Europa League-finalen 2012 och kvalificerade sig till förra säsongens Champions League, har haft en baksida. Athletic blir då offer för att deras bästa spelare blir än mer attraktiva för storklubbarna.
Herrera, Martínez och Llorente har alla lämnat klubben under de senaste tre åren, men Los Leones har återinvesterat pengarna skickligt. Aritz Aduriz värvades från Valencia för cirka 3 miljoner euro och verkar bara bli bättre med åren. I somras hämtades hårt jobbande och målfarlige Raúl García från Atlético de Madrid för bara 8 miljoner euro. Klubben lyckades även övertala Laporte att underteckna ett nytt kontrakt trots att Manchester United och Barcelona var ute efter fransmannens signatur.
Eftersom att man i sin vardag ställs mot Real Madrid och Barcelona med starka finansiella muskler, kommer Athletic alltid få det svårt att konkurrera i den absoluta toppen av La Liga. Men klubben har en gemenskap mellan supportrar och spelare som inte finns någon annanstans inom världsfotbollen. Alla kämpar för vad de vill ska vara deras egen nation, Baskien, vilket är anledningen till att man vanligtvis är svårslagna på hemmaplan.
Athletic är trots att man är självförsörjande fortfarande en av Spaniens bästa klubbar och vägrar att spendera över sina tillgångar vid en tidpunkt då den ekonomiska situationen bland Spaniens klubbar är oroväckande.
Med spelare som Aduriz, Muniain, Laporte, Markel Susaeta och Mikel San José kvar i klubben och värningen av Raúl García känns Athletic inför säsongen starkare än på länge, men det finns som alltid en oro över att en lyckad säsong kommer att leda till många spelarförluster.
Med alla i samma båt och riktning, finns det till skillnad från andra klubbar ingen brist på identitet eller förvirring kring vart man vill som klubb. De har kommit så nära det perfekta exemplet på självförsörjning som det går att komma. Athletic kommer att fortsätta i den riktningen även om fotbollen blir alltmer kommersiell och att man aldrig kommer att lyckas konkurera med de bästa kontinuerligt. Athletics mål är något annat. De vill visa att den nationen som de vill ska vara deras egna klarar sig på egen hand och fortsätta sjunga: ”Con cantera y afición, no hace falta imporatición”
På svenska: ”Med lokala spelare och lokal support, behövs inga utlänningar”
