Lucka #5: Martin Ödegaard - Internetfenomenet och den misslyckade stjärnan
Spanienredaktionens julkalender fortsätter rakt in i julsäsongen med en rad krönikor, anekdoter och personliga historier från den spanska fotbollen. Idag har turen kommit till Martin Ödegaard, internetfenomenet som blev den misslyckade talangen som sedan blev ett av världens mest spännande namn.
Martin Ödegaard, vare sig han blir en av dem största spelaren på planeten inom några år eller försvinner från vårt kollektiva minne, är redan ett av vår tids fotbollsfenomen. Talangfull som han är kan jag dock inte känna annat än att det större narrativet kring karriären blir den mer fascinerande perspektivet i denna saga.
Det här blir en kort berättelse om hur vår tids mediakonsumtion krävde att vi hyllade och placerade oproportionerligt mycket ansvar på en 15-årings axlar för att håva in klicksen och hur vi två år senare sågade honom vid fotknölarna. Martin Ödegaards karriär reflekterar fotbollsprodukten så som media har utformat den.
Han började ta plats i mediacykeln redan när han var 15 år. Insatserna i Strömgodset ledde till ett tidigt landslagsdebut varpå rubrikerna avlöste varandra en efter en. Hösten 2014 fanns det knappt någon story större än sagan om den anonyma ungen från det anonyma landet som helt plötsligt var på allas radar. Det ryktades om hemliga möten, muntliga överenskommelser och all annan form av spekulation för att ta reda på vilken klubb som skulle kunna signa underbarnet, Martin Ödegaard var redan en stjärna.
Januari 2015 blev det klart att Ödegaard hade skrivit på för Real Madrid. Problemet skulle snabbt visa sig vara att media brottades själva med skriverierna kring Martin. Man anammade samma kravbild som man har på fullt utvecklade proffs som förväntas leverera vecka ut och vecka in, man glömde att det här fortfarande var en unge med väldigt mycket rå utvecklingspotential.
Även om det må låta löjligt förväntades han hävda sig på samma plan som Cristiano Ronaldo, Gareth Bale, Luka Modric, Benzema och resten av Real Madrids stjärnspäckade trupp.
Ödegaard fick träna med A-laget, men när det vankades helg var han en Real Madrid Castilla-spelare, Real Madrids andralag, under dåvarande tränare Zinedine Zidane. I media blev narrativet att det här var ett fiasko, att en sån talang skulle träna med b-laget sågs som bevis på att han var en bluff som nu hade avslöjats. Bland dem insatta gick det andra tongångar, där insåg man att Castilla skulle bli en perfekt plattform, många väldigt talangfulla spelare har gått den skolan för att kunna ta sig vidare till högsta internationella nivå.
Men det spelade ingen roll om Castilla vann eller förlorade, de spanska tidningarna valde ändå alltid sätta fokus på att Ödegaard inte tog lika stor plats som man förväntade sig.
När Ödegaard varken fick spela mot Cadíz i cupen eller mot Malmö FF i följande Champions League-match menade spanska AS att tålamodet från spelarens sida hade rykt och att Martins pappa var missnöjd med klubben, en story som vår Aftonbladet tillsammans med flertalet andra svenska nyhetssidor plockade upp.
Det rapporterades att hans lön väckte misstro inom klubben, att medspelarna i Castilla inte tyckte om det faktum att han tränade med A-laget, att Zidane prioriterade sin egen son, som också spelade i Castilla, över Ödegaard.
Media hade sålt in bilden att unge Martin Ödegaard skulle kliva in och ta plats bland ett av världen största klubbar, när den bilden inte stämde överens med verkligheten var man ingenting annat än konsekventa. Rapporteringen antog skvaller-formatet, man glömde längs vägen bort att det här var en ung spelare som behövde tid för utveckling.
För dem som följde Madrid-klubben var det hela närmast komiskt. Ödegaard var aldrig någon flopp, han utvecklades i rimlig takt hos en klubb som till synes tycktes förstå vad en spelare i en sån position behövde. I efterhand tror jag att klubben till hög grad var medvetna om att rampljuset kunde vara farligt, att mediacirkusen lika väl skulle kunna få allting ur balans.
Man skickade honom först till Heerenveen år 2017 på lån där det länge gick knackigt, året därpå var han hos Vitesse och bland Madrid-fansen började surret bli starkare och starkare att Martin Ödegaard hade börjat växa i rollen.
Vid det här laget hade namnet nästan glömts bort. Om underbarnet hamnar hos Heerenveen kan han väl inte vara någonting annat än ett misslyckande. När AS år 2016 sammanställde en lista med fem misslyckade talanger kan ni vara så säkra på att Martin Ödegaard tog en plats på listan. Redan som 16-åring borträknad.
När han återvände från Vitesse var det tydligt att distansen hade gjort honom gott. Ödegaard var mognare, rakare i sitt spel och framförallt tycktes a-lags-rytmen nu sitta. Real Sociedad blev ny adress för ännu ett lån som till ytan kan vara det sista innan han på riktigt kan återintroduceras i den spanska huvudstaden. Nu i efterhand tycks klubbens plan vara mer självklar. Steg för steg testade man honom på allt högre nivå och hittills har Ödegaard alltid lyckats hävda sig.
Det finns en gammal klyscha om att även fotbollsspelare är människor. Det kändes väldigt länge som om media var nöjda med att skriva ned honom som människa, att man glädjandes av tanken att han var ett misslyckande. Det hela kändes väldigt bittert.
På något plan drömmer jag om den dagen då Ödegaard står på scen under någon av fotbollens finare galor med en guldboll i handen och det breda leendet hos en människa som precis infriat barndomsdrömmen. Den dagen, om den nu någonsin blir verklighet, höjer vi glasen för Martin från Strömgodset som fått sin revansch.
