Lucka #10: Primera División 06/07 - essensen av galenskap
Spanienredaktionens julkalender avslutar året som varit 2019 med en rad krönikor, anekdoter och berättelser från den spanska fotbollen. Dagens krönika tar sig an den vackra ligasäsongen som var 06/07.
När idéen till den här krönikan började formas någonstans i huvudet bestod den av två väldigt olika komponenter som samtidigt inte går att separera från varandra. På ena sidan har vi en galen ligasäsong som konstant överraskade likt en film som aldrig kan få nog av tvister som ändrar hela handlingens gång. På andra sidan är det även en personlig berättelse om hur vacker och naiv syn man hade på fotbollen under mellanstadiet av tonåren, en tid då fotbollen var allt.
Även nu med flera års avstånd vet jag inte om det fanns någon annan tid under mitt liv då fotbollen ockuperade så mycket plats i mitt liv som 2006 och 2007. Det var någonting där och då som skapade en perfekt storm där man nu i efterhand inser mycket av ens liv som präglades av fotbollen. Livet var enklare, fotbollen var märkligare.
Mina minnen från den tiden består lika mycket av bilder från hur man stod match efter match och skrek framför tven när Real Madrid gång på gång vände och vann sina matcher på de mest osannolika sätten. Samtidigt som man visste att hån och skratt väntade i skolans fritidsgård på måndagarna efter helger där laget hade förlorat. Jag minns det frenetiska smsandet med en annan klasskompis, som även han höll på Real Madrid, under söndagskvällarna där vi bara var chockade att ligan faktiskt fortfarande levde.
Det var trots allt en väldigt bisarr episod inom den spanska ligafotbollen. Barcelonas dominans började, snabbare än väntat, gå mot sitt abrupta slut efter att många fanbärande spelare helt plötsligt tycktes ha tappat glödet som bärgat hem flertalet stora troféer. Real Madrid led av identitetsproblem till följd av att självbilden inte riktigt passade det laget som i många år hade varit långt ifrån den absoluta toppen på kontinenten, hela klubben befann sig i en riktningslös dvala.
Sedan fanns det på den tiden ett enormt glapp ned till resterande lag. Sevilla, som förövrigt hade en fantastisk trupp med spelare som Palop, Jesús Navas, Renato och Frédéric Kanouté, förväntades inte kunna hänga med i toppen men hade väldigt länge en hyggligt god chans att vinna. Valencia, Atlético och tex Villarreal var för ojämna för att kunna utmana säsong efter säsong.
Real Madrid gick in i säsongen med en ny tränare i Fabio Capello och en spelartrupp som var i processen med att skaka av sig det sista som återstod från galacticos-eran. Capellos defensiva spelstil gjorde att han väldigt tidigt hamnade i konflikt med såväl spelare som supportrar, där Beckham bland annat fick se sig isoleras till en bänkplats.
Utgången från Champions League och en fjärdeplats under våren blev egentligen dödsdomen för Capellos tid i Real, klubben dementerade rykten om att han skulle lämna innan säsongen var slut men under ytan tycktes det tämligen klart att jakten på ersättare hade redan påbörjats. Capellos tid i huvudstadsklubben sågs redan som ett fiasko innan säsongen var över.
Sedan hände någonting som egentligen inte går att förklara. Real Madrid började helt plötsligt vinna, samtidigt som Barcelona tappade fokus. Efter omgång 34 stod Real Madrid, för första gången på hela säsongen, på första plats.
?Omgång 37, av säsongen 06/07, visade dock sig vara ett drama utan dess like. Espanyol och Barcelona möttes i sitt Katalonien-derby medan Real Madrid mötte Real Zaragoza. För att ge omgången en extra dimension hade bägge matcher samma avsparkstid, vilket ledde till att nyheter från ena matchen kunde leda till att ett sus gick genom publiken på den andra matchen. Messi gjorde två mål mot Espanyol, varav ena gick in efter att han slog in bollen med handen, men det blev Raúl Tamudo som fick sista ordet efter att han kyligt kvitterade mot slutet av matchen. Real Madrid låg under mot Zaragoza men lyckades kvittera och även dem avsluta matchen 2-2. Bägge kryssade, vilket gjorde att Real Madrid efter inbördesmöten fortfarande satt på första platsen.
?Till sista omgången behövde Real vinna för att bärga hem ligatiteln som bara två månader innan tycktes vara ett katastrofalt misslyckade. Efter att ha legat under med 0-1 vände man och vann med 3-1 där Antonio Reyes blev den stora hjälten. Real Madrid vann ligan 06/07 mot alla odds. Det var första gången på hela skolåret man kunde gå in till fritidsgården med huvudet högt. Man var mästare.
