Calgary - Arizona5 - 2
Målkavalkaden fortsätter: Villarreal - Numancia 6-1
Villarreal behåller sin sköna form och tågar uppåt i tabellen efter dagens utklassning av Numancia. En tidig 2-0-ledning förvaltades väl och slutade i totalkross. 6-1 blev slutresultatet efter en målkavalkad i andra halvlek.
Det dröjde inte mer än tio minuter innan ubåten tagit greppet om dagens match. Cani slog en snygg genomskärare till en omarkerad Perbet vid bortre stolpen. Fransmannen gjorde givetvis ingen missnöjd och säkrade 1-0, hans sjätte mål sedan han kom till klubben i januarifönstret.
Efter detta dröjde det ännu kortare innan ledningen blev ännu säkrare och Tito Canteros smaskat in 2-0 efter ett snyggt inspel av vår nye, unge B-lagsprodukt Gerard Moreno. Festligt för Canteros som haft stora problem med vikten och självförtroendet under Velázquez men som nu fått spela från start istället för EM-guldmedaljören och kaptenen Senna, och framförallt roligt för Gerard Moreno som fyllde 21 år idag.
Roligare än så blev det inte under första halvlek, för sedan gick spelet i stå och inget av lagen visade direkt prov på någon större fotbollskapacitet, dock fick vi se en hel del fina takter av Aquino på Villarreals högerkant och tidigare nämnda Canteros visade gång efter annan att han fungerar ypperligt som ett komplement till Farinós och Senna bredvid Bruno. Och då har vi inte ens nämnt Trigueros, som var den klarast lysande stjärnan under första halvan av säsongen.
Just när man, något naivt, tänkte att matchen var avgjord och att det i princip bara skulle vara att gå in och spela av den andra halvleken hände det som inte fick hända; försvarsslarv i Villarreal. Samtliga spelare i den gula backlinjen agerade som rauk-män och stod helt förstelnade när fem Numancia-lirare fick trilla boll själva på offensiv tredjedel. Det hela slutade med att Pedro Martín kunna placera in bollen bakom Juan Carlos efter en toksnygg framspelning. Hade detta hänt under Velázquez tid hade ubåtens bemanning darrat ordentligt.
Hur som helst, allt gick bra. Bemanningen skötte sig ypperligt i början av den andra halvleken och det hann aldrig bli riktigt nervöst. Istället gick födelsedagsbarnet Moreno in och satte stopp för Numancias framfart. Den här gången var det Juan Carlos som dundrat ut en spark så långt att den damp ner bakom Numancias backlinje, där Moreno hämtar upp bollen. Han halkar när han ska vända bort sin back, vilket faktiskt ger honom någon halvsekund och lite yta varför han istället för en dragning väljer att placera in bollen bakom en förvirrad målvakt. Riktigt snyggt, riktigt enkelt.
Bemanningen kanske vi ska dra av direkt föresten; gubbarna som startade var precis som Señor Kamp misstänkt:
Juan Carlos
Mario – Dorado – Musacchio – Jaume Costa
Aquino – Canteros – Bruno – Cani
Perbet – Moreno
Efter Villarreals 3-1-mål var matchen död och inget utav lagen gjorde någon större insats för att ändra matchbilden. Numancia var väl kanske inte helt kapabla till det heller, man hade redan bytt ut Sunny men väntade med övriga byten till slutet av matchen. Lagen delade bollinnehavet broderligt, men det fanns ingenting som någonsin kändes skrämmande med Numancias sätt att behandla den.
Matchen stod och vägde rätt länge, tills något magiskt hände. Villarreal tilldömdes en straff. Den senaste tiden har ju varit fullsmetad av snack från vår sida om hur fruktansvärt låg kvalitet det varit på domsluten i våra fem senaste matcher. Vi har ju, i våra egna ögon, blivit rånade på sissådär 6-7 straffar på dessa matcher då i synnerhet Perbet och Uche fått agera vedträn åt mittbackars klyvyxor till ben. Det har till och med gått så långt att nätverket av supporterföreningar delade ut 5000 gula glasögon med en svidande kritik mot domarna inför dagens match. Det verkar ha påverkat, vi fick ju en straff. För hands.
Perbet slog snygg in straffen till 4-1 i den 79:e och sedan var det de hungriga och nyinbytta Senna, Jony Pereira och Uches show de sista tio minuterna. Man såg hur fruktansvärt trötta Numancia-spelarna var på trions eviga löpningar och outtröttlighet. De röd-blåa ville helt enkelt bara åka hem till Soria. Innan de fick göra det fick Uche sprätta in 5-1 i den 85:e, snygg framspelad av Pereira och Mario vallat in 6-1 via Regalón i slutminuten.
Just där och då låg Villarreal på direktplats till högstadivisionen. Två timmar senare, när Almería vunnit sin match mot Recre halkade man ner på tredjeplats, en poäng bakom. Det är ett numera ett ganska stort hopp till ”ingenmanslandet” nedanför kvalplatserna, åtta poäng för att vara exakt, och hörni – i sista matchen möter vi Almería. Vi är på rätt väg.
Värt att notera är att Villarreal nu gjort elva mål på två matcher, att samtliga anfallare gjort mål på dessa och att spelare som stundtals känns helt bortkopplade som Canteros, Cani och Mario (även om det dömdes som självmål) gjort mål. Perbet har alltså gjort fyra mål på två matcher (sju mål på nio matcher totalt). Vem fan trodde det när man slängde ut Pandiani och Cavenaghi?
