Matchanalysen: Vinst mot Rayo Vallecano

Ett högst omotiverat och frustrerande Atlético vann över Rayo Vallecano i en match som man inte kan och bör ta med sig så mycket ifrån. Segern och matchen i sig såg i princip likadan ut som den mot Celtic och fansen hördes återigen ropa efter Manzanos avsked. Men! Tre poäng är tre poäng. Eller...?

Inför
Courtois, Godín och Arda var avstängda vilket gjorde att Manzano var tvungen att ändra om i sin startelva där Koke och José Antonio Reyes överraskande fick chansen från start. Sergio Asenjo fick som väntat ersätta Courtois medan Domínguez var tillbaka i startelvan och utgjorde den centrala mittbacksduon tillsammans med Miranda.

Asenjo
Perea-Miranda-Domínguez-Filipe
Mario
Gabi-Diego-Koke
Reyes
Falcao

Truppen
Pulido kom ännu en gång inte med i truppen och uttryckte, fullt förståeligt, ilskan på beslutet genom sin Twitter. Den unge försvararen har knappt spelat i år och har helt rätt i att han förtjänar mer speltid. I övrigt fick inte heller Joel plats i truppen utöver de skadade Sílvio och Tiago, där den senare inte är helt återställd sin muskelskada samt den avstängda trion i Courtois, Godín och Arda.

Positivt
Atlético imponerade. Inte alls. Rayo spelade med en hög försvarslinje och gjorde det svårt men man kan definitivt fråga sig var spelet och energin från mötena mot Sporting och Racing har tagit vägen. Atlético borde spela ut lag som Rayo på Vicente Calderón, inte minst med tanke på den kapacitet som man ändå har, men för tillfället ser det ut som att spelarna är för rädda för att göra misstag och detta i sin tur påverkar spelet. Igår "tjongade" man endast upp bollar mot Falcao istället för att spela sig igenom som ju var ambitionen tidigare under säsongen. Dessutom misslyckades man med att trycka ihop laget där försvarslinjen låg tiotals meter bakom mittfältarna vilket öppnade upp stora ytor för gästerna att spela på. Det ser stundtals väldigt stelt ut och framför allt saknar jag en ordentlig matchplan och det är ingenting annat än ett mysterium i dagens fotboll. Hur kan ett lag inte ha en matchplan?

Negativt
* Vad ska jag börja med? Passningsspelet? Bristen på chanser? Att Rayo vann bollinnehavet? Reyes attityd? Manzanos byte av Koke? Att Koke fick agera en blandning mellan ytter- och innermittfältare?

* Nej, det har inte riktigt varit våra matcher mot Celtic och Rayo. Passningsspelet har varit under all kritik och framför allt mittfältarna misslyckades igår med att såra Rayos höga backlinje. Falcao var alltför isolerad, igen, och det är inte så märkligt med tanke på att det enda han fick att jobba på var långbollar.

* Mario och Gabi var de mittfältare som hade mest ansvar defensivt men ingen av dem lyckades "fånga" upp gästernas offensiva mittfältare i närheten av vårt straffområde och agerade som två centrala mittfältare utan några som helst uppgifter vare sig defensivt eller offensivt. Det är dock svårt att se ner på Mario som ju i princip alltid försvarar ensam mot två, tre motståndare...

* Reyes är, eller var, en hjälte och förtjänar definitivt det stöd och beröm han får från supportrarna men igår bekräftade han det som många var rädda för inför säsongen: Han kan inte leverera utan Quique Sánchez Flores. Manzano har givit honom chansen åtskilliga gånger men igår visade han ytterligare en gång sin dåliga attityd och inställning. Tack för allt, José, men det är dags nu. (Notera att Galatasaray i dag gick ut i media och nästintill bekräftade affären. Läs mer i Zorans eminenta artikel).

* Igår spelade Atlético ett mellanting av bollinnehav och kontringsspel. Så länge jag minns så har vårt älskade Atléti stått för ett kontringsspel av rang men i år har Manzano försökt implementera att spel som innehåller mycket boll. Jag vet inte om det är spelarna som inte tycker om det eller om de har svårt att anpassa sig men Manzano måste bestämma sig för hur hans lag ska spela för det går inte att spela både och. Vad tycker Du om vår taktik?