Mer Mari än José: Villarrealnytt och lite Riquelme
Detta är Villarrealredaktionens blogg där vi kastar ur oss lite om ditten och datten, men mest om Villarreal. Namnet är en hyllning av den vansinnigt underhållande kommentaren en kommentator fällde ur sig för ett par år sedan när La Liga sändes på någon billigare kanal än i dagsläget, efter att José Mari ännu en gång gjort det han kanske är mest känd för, nämligen att kasta sig i backen utan någon som helst kontakt från vare sig motspelare, medspelare eller domare.
Nu sitter jag här och knåpar igen, trots att klockan runnit iväg så pass mycket att jag inte ens känner att jag har fog för att skriva att natten är ung. Småsur är jag också för att bettingvärlden inte är med mig för tillfället, och trött eftersom jag har anpassat min dygnsrytm efter Riquelmes framträdanden på fotbollsplanen.
Så där har ni premisserna för detta inlägg, men jag hoppas kunna osynliggöra mitt tillstånd så mycket som möjligt. Lite Villarrealnyheter kan ni trots allt vara värda.
Moi Gomez och Manu Trigueros har båda förlängt sina kontrakt med vår kära klubb. Den senare jämförs med en viss Santi Cazorla, och förväntas ta en plats i A-laget nästa säsong. Moi som är född 1994 har redan gjort två matcher i La Liga och är även han en Cazorla-lik spelartyp som klubben hoppas mycket på.
En annan av våra yngre förmågor men som ändå har lite mer erfarenhet än de två tidigare nämnda är Wakaso. Ghanesen tillhörde A-truppen den här säsongen med det blev knapert med speltid. Nu har han dock uttalat sig om att han tänker försöka ta en plats i startelvan denna säsong, och om det inte går som han vill får han se över vilka alternativ han har senare.
Jaume Costa började också säsongen i B-laget för att tillslut norpa åt sig en plats i startelvan i A-laget. Han förefaller också tämligen bestämd på att stanna. Jaume är en av spelarna som haft den nye tränaren Velázquez tidigare och han passar även på att säga att han tycker att Villarreal är en stor klubb även om de spelar i andradivisionen, och att om man går upp så kommer det vara som att vinna en titel.
En grabb med mer osäker framtid är den gamle stortalangen Gonzalo. Med helt och hållet bortblåst fart under benen efter ett par svåra skador har han dock inte gjort någon glad de senaste säsongerna. Han vill själv stanna i klubben, men Villarreals pampar är inte helt övertygade, särskilt med tanke på vilka löneanspråk Gonzalo har. Något man måste ge honom är att han ändå verkar som en genomgod person.
* * *
Villarreal brukar vara sina mannar i staben väldigt trogna. Nu har dock Enrique Basauri, som länge varit målvaktstränare i klubben, fått sparken. Han har bossat över stormålvakter som Molina, Palop, Reina och Diego Lopez, så det är inget CV man skojar bort på momangen. Oklart än så länge varför han får lämna, och det är som sagt väldigt olikt Villarreal att dumpa någon som tjänat klubben länge. Kan vara något speciellt som har hänt, eller så vill man helt enkelt ha en nystart på flera plan nu när klubben måste börja om i Segundan.
* * *
Cádiz lyckades inte ta sig upp till Segundan via play off. Trist. Varför bryr sig en Villarreal-anhängare om Cádiz? Jo, för att de också har gula hemmatröjor, och hade vi fått möta dem hade vi fått en ovanlig chans att se våra läckra blå bortaställ in action. Något som inte hände en enda gång i en tävlingsmatch under säsongen som gick. Så vitt jag förstår är de enda gulingarna förutom Villarreal i Segundan nästa säsong Las Palmas. Men en gång är som bekant bättre än ingen gång.
* * *
Natten till torsdag spelades den första av två finalmatcher i Copa Libertadores mellan Boca Juniors och Corinthians. Och det gjorde den inför ett packat La Bombonera, med stora, mäktiga tifon, och en ofantlig mängd bengaler som hade fått det att vattnats rejält i munnarna bland medlemmarna i disciplinnämnden här i Sverige om AIK-fansen hade agerat på samma sätt, när de tänkt på hur feta bötesbelopp de skulle kunna krävt från klubben.
Matchen kom inte igång fören närmare klockan 03:00 svensk tid, men vad gör man inte för att klara Erik Nivas agnarna-från-vetet-prövningar?
Spelet förde Boca för det mesta, framförallt i andra halvlek. Och mannen som måste ha mer nedslipade dobbar än någon annan med tanke på hur ofta han tar med sig bollen med sulan, den store Riquelme, dikterade tempot i matchen, även om han i första halvlek slarvade mer än vad man är van att se honom göra. En bit in i andra halvlek tog Boca ledningen efter en hörna genom högerbacken Roncaglia. Under målfirandet visades en euforisk Maradona på läktaren som knappt visste var han skulle ta vägen. Matchen slutade dock 1-1, efter ett sent mål av Corinthinas inhoppare Romarinho (inte Romarios son) och nu känns möte nummer två helt öppet. Bortamålsregelen tillämpas faktiskt inte i finalen, och skulle det andra mötet också sluta lika så går det till ett straffavgörande direkt. Något som kan vara värt att nämna är att även Leandro Somoza spelade från start för Boca, även om hans Villarreal-karriär inte var någon höjdare.
God natt och må väl, tappra läsare.
