Mitt Real Madrid och de sju dödssynderna!
Mitt hjärta kommer alltid att dunka för Real Madrid. Det spelar ingen roll vem som styr eller vilka spelare som bär den vita tröjan. Vare sig det är en spelare som precis missat en rensning eller skrivit ett stycke historia så hörs mitt skrik från Sverige till Spanien. Jag kommer fortfarande fira när mitt kära Real Madrid gör mål eller när man vinner titlar. Dock behöver det inte betyda att jag alltid står bakom det min klubb gör och hur dem agerar. För att vara riktigt ärlig så finns det inte mycket jag kan glädjas över sedan Florentino Perez blev vald till president. Jag står inte bakom vad klubben har blivit.
Låt mig börja med att säga att jag inte på något sätt talar för någon supporterskara eller för den delen kan jag till och med vara helt ute och cykla. Men det här är min berättelse om hur jag upplever mitt kära Real Madrid och varför jag anser att framtiden inte ser ljus ut.
Det var ett fruktat Juventus som fick se sig besegrade när Pedrag Mijatovic kunde trycka dit 1-0 i en Champions League final som spelades 1998. Minnet sviker mig inte när jag spelar upp bilden i mitt huvud hur Raul rundade Valencias målvakt Santiago Canizares. Sedan har jag inte heller beskådat ett vackrare mål än Zinedine Zidanes volleymål mot Leverkusen. Vi pratar om tre Champions League titlar som kammades hem inom loppet av 5 år. Inte illa för en klubb som väntade hela 32 år på en Champions League titel när Mijatovic tryckte dit 1-0 mot Juventus. Vi ska inte heller glömma bort ligatitlarna 1996-97, 2000-01, 2002-03. Nu tar jag upp bedrifter som har markerat Real Madrid som klubb. Inte för att nedvärdera tidigare historia. Det jag vill säga är att jag är van och uppvuxen med ett Real Madrid som vinner titlar. Naiv ska man inte heller vara, jag kan inte förvänta mig titlar varje år på löpande band. Men jag får alltid förvänta mig en sorts form av organisation och där värderingar inte glöms bort. Principer och gentleman andan får aldrig begravas. Real Madrid är en klubb som ska stå för fina principer och värderingar. Nu återigen vill jag markera att jag är naiv om jag tror att allt vilar på Perez axlar. Naiv är jag om jag inte kan berömma honom för det arbetet han har lagt ner på klubben. Tittar vi på det ekonomiska planet så räddade han klubben från att hamna i ruiner och hur han än gjorde detta så är det en smart man som använder sitt kontaktnät på rätt sätt. Idag ser vi Real Madrid som den klubben i världen som är högst värderad och även en klubb som är rikast i världen. Forbes listorna släpps varje år och varje år så finner man Real Madrid som nummer ett.
1. Perez har även stått för bra värvningar som resulterat i stora titlar. Men det är här någonstans jag tappar mig själv och inte riktigt förstår vart klubben är på väg. Vi går in på det sportsliga som ska ses lika viktigt som ekonomin om inte viktigare. Man ska inte heller glömma bort dem fina grunderna och värderingarna Real Madrid stod för. Under 12 år har mycket hänt under Perez regim som inte är acceptabelt FÖR MIG. Att värva spelare för stora summor får ses som en normalitet men Perez tar det verkligen till en annan nivå. I vissa fall har tröjförsäljningar prioriterats och inte så mycket fokus på det sportsliga har varit i centrum. 1,3 biljoner dollar har man spenderat totalt. Det blir 96 miljoner dollar per titel. Visst har man sålt spelare men det är fortfarande stora minusbelopp varje trots försäljningar och det är bara googla om ni inte tror mig. Poängen som ska vara i centrum är att stora summor ger inte en enhet och det skapar inte ett lag. Spelare ska värvas utifrån vad man kan bidra till helheten och så känns det inte ALLS när Perez har värvat spelare.
2. Att ständigt nedvärdera defensiven större delar av hans tid som president. Han har naturligtvis varit med och värvat grymma försvarsspelare men på något sätt nedvärderar spelare som inte syns lika mycket. Makelele är ett perfekt exempel på hur han nedvärderade en viktig kugge i hjulet bara för att denne begärde en högre lön. Banne mig om han inte hade höjt lönen vore det en spelare som hade stått för många tröjförsäljningar.
3. Castilla. När var det senast en spelare från ungdomsakademin fick chansen på allvar? Real Madrid är grymma på att leverera talanger men tyvärr använder man inte dem själva. Det finns flera fall på detta. Vikten av Castilla är inte tung, den väger som en fjäder och känns bortglömd överlag. Låt oss säga för argumentation att det kan vara så att det inte är många lag i Europa som heller ta fram unga talanger på löpande band. MEN Real Madrid är faktiskt riktigt bra på att ta fram talanger men väljer att inte det göra det på grund av olika anledningar och faktorer. Till exempel att i Real Madrid är pressen så pass enorm men även att man inte har tid att ödsla på talanger när titelkraven är så pass stora.
4. Den röda tråden. På pappret ser vi ett antal tränare som har lämnat under Perez. Det finns tyvärr ingen röd tråd under alla dessa tränare. Ett år har vi en viss Pellegrini som föredrar en possesionfotboll för att därefter ta in en tränare som förespråkar defensiven, Mourinho. Det blir inte heller lätt för en tränare att jobba i lugn och ro med en enorm press. Blir även svårt att bygga ihop ett projekt som kan vara under en längre period. Det är svårt för Real Madrid att stå för en viss typ av fotboll. Man kanske inte heller behöver göra det men någonstans försvinner den röda tråden. Den existerar inte i Real Madrid.
5. Principer och värderingar. Real Madrid visar alltid upp sin bästa sida vare sig det är förlust eller vinst. Man har tidigare värderat viktiga spelare som utgör kärnan i ett lag. Det laget som slog Juventus i CL finalen 1998 hade 4 spanjorer i laget och flera kuggar som hade spelat för klubben under en längre period. Man hade hela 5 spanjorer som avbytare. År 2000 när man CL finalen mot Valencia hade man hela sju spanjorer som var startspelare och lägg till två spanjorer på av avbytarbänken. CL finalen år 2002 hade man sex spanjorer i startelvan och fem spanjorer på bänken. Nu är det inget som säger att man vinner titlar bara för att man har inhemska spelare. Poängen är att man hade spelare som hade lirat för klubben under några år och att man hade spelare som verkligen spelade för klubbmärket. Det gäller för alla dessa upplagor som kammade hem CL titlarna. Jag kan verkligen inte idag säga hur många som verkligen brinner för att spela för klubbmärket.
6. Nu vill jag inte vara alltför inbiten på vad tidningarna säger men man får väl någonstans tro att det är alldeles för mycket politik under Perez. I för sig är det så i medlemsägda klubbar men här känns det som att medlemmarna inte längre har något inflytande. Det har flera gånger under skrivits om hur han har valt att göra sig av med spelare när han inte är överens med spelaren. Det finns inget mittemellan. När Del Bosque dumt sparkades så lämnade även Morientes, McManaman och Hierro. Det skrevs att det var just dessa 4 herrar som inte kom överens med Perez. Alla 4 lämnade vilket gör det tidningarna skriver någorlunda sant. I det här exemplet kan det vara så att jag försöker skriva om något som inte existerade men det finns alltför många fall som bevisar att Perez anser sig själv vara störst och tyvärr ibland över klubben.
7. Misslyckandet med att kamma hem titlar. Här är en ”CV” på titlar som är vunna under Perez:
Två Champions League titlar.
Tre La Liga titlar.
Två Copa Del Rey titlar.
Två Fifa Club World Cup titlar.
Tre Spanska Super Cups titlar.
Två UEFA Super Cups titlar.
Detta är alldeles för dåligt för en klubb som Real Madrid och när man räknar in summorna Perez har spenderat. Alla klubbar spenderar men Perez gör det när han känner för det och det blir nästan alltid på bekostnaden av en viktig spelare som inte säljer tröjor.
Nåväl, jag kan fortsätta ta fram dåliga beslut som han har tagit, tränare som har fått lämna orättvist, spelare som har fått lämna orättvist, värderingar och principer som har glömts bort, men det kommer inte vara stor hjälp det för mig. För mig ser det inte ljust under Perez. Låt oss inte prata om vad han har gjort för sakens skull, låt oss ignorera historia för ett tag. Frågan man ska ställa sig själv är vad för klubb vi vill vara för framtiden. Vilka värderingar och principer vill vi stå för? Må väl vara så att jag är bara bortskämd med att växa upp med titlar och för det är sur nu. Men ack om jag inte är lika besviken på hur vissa principer och värderingar har glömts bort. Ack om jag inte är lika arg på hur jag känner en stor osäkerhet för framtiden rent sportsligt. Vem vet, jag kan mycket väl ha fel och det kanske ramlar in titel efter titel. Tiden får utvisa det men jag är fortfarande missnöjd över hur klubben har skötts och det är inte av paranoia som jag oroar mig, det finns belägg och fakta för det. Jag tror att man kan totalt såga mig för det jag skriver och uttrycker men inte kan det vara lätt att vara Real Madrid supporter. Känslan är att man alltid är splittrad någonstans. Jag får väl rycka upp mig och drömma mig tillbaka i tiden och vakna när saker och ting skötts på rätt sätt. Där man går tillbaka till vissa grundstenar som har definierat Real Madrid.
