Mutor, lögner och skandaler – fotbollsmarknadens grumliga ocean
Franska Ligue 1 är redan igång och i dagarna sparkade engelska Premier League – världens mest inkomstbringande fotbollsliga – igång. Till helgen är det dags för spanska La Liga och italienska Serie A. Miljoner människor har väntat otåligt på att den nya säsongen ska sparka igång, i en sport som har fångat intresset och väckt drömmar till liv världen över. Men bortom skenet från det globala fotbollsspektaklet döljer sig den enorma korruptionen.
För alla barn så kommer den stund då man börjar ifrågasätta den värld som man uppfostrats att tro på; finns verkligen jultomten, påskharen och tandfén? Barnen lyckas fånga någon liten detalj som gör att de börjar tveka på sådant man tidigare tagit för givet, men barnen väljer oftast att blunda och hålla för öronen för att fortsätta tro, åtminstone till nästa julafton.
Det är här vi befinner oss nu, som fastfrusna, majoriteten av fotbollsfansen; barn och vuxna, av alla slags nationaliteter, ur alla religioner, i alla åldrar. Fotbollen ger oss alla ett skydd och en flykt ifrån vardagsproblemen som livet bär med sig.
Men den arrogans som fotbollens makthavare - dom som hanterar alla fotbollsmiljarder har visat oss och världsfotbollen gör det svårare för varje dag att använda sig av fotbollen som verklighetsflykt undan vardagen.
Vi som följer våra klubblag slaviskt i vått och torrt, får svårare att se fotbollen med samma naiva och oskyldiga syn som man hade som barn och tonåring. Man måste vara antingen väldigt blind eller leva i förnekelse för att inte se dessa fotbollsorganisationens ledare med sina otaliga lögner, manipulationer och förräderier som alla är delar av det fenomen vi kallar korruption. Deras BÄSTA skydd består inte av dyra advokater utan av OSS, vi som väljer att titta bort istället för att inse att VÅR älskade sport är genomrutten.
Ungefär som när vi går på bio för att bli underhållna. Vi vet att det vi ser är skådespeleri och därmed falskt, men vi låter oss luras och vi väljer att tro på det vi ser, om så bara för stunden.
Total kontroll
Det var liknande reaktioner vi såg världen över när hela korruptionsdramat rullades upp av världens nyhetsmedier, FIFA:s systematiska korruption och den kontroll de hade över alla sina representanter och fotbollsorganisationer kunde snarare liknas vid POLITBYRÅNS övervakning av, och totala makt över det ryska folket under Sovjetunionens dagar.
Genom våra TV apparater och via internet kunde vi läsa att de publicerades böcker och artiklar som anklagade denna internationella maffia som tog beslut om fotbollsregler, var turneringar skulle äga rum och som kontrollerade samtliga avtal över TV rättigheterna som slöts i samband med dessa internationella turneringar.
Vi läste och hörde om allt detta, men vi ville ändå inte tro att korruptionen gick så djupt, eller bredde sig så stort. Vi hade nog med alla korruptionsproblem i vårt vardagsliv, korrupta politiker, korrupt rättsväsende, korrupta företag, för att kunna ta in att det som varit mest heligt för oss, fotbollen, nu också smittats av detta korruptionsvirus.
För några år sedan så uttalade en president för en av Europas stora fotbollsklubbar följande ord: ”Ni ska veta att den professionella fotbollsvärlden är helt utan moral och skrupler”.
Det uttalandet gick obemärkt förbi då, men vi blev påminda om den igen förra året, den 27 maj 2015, när vi till slut inte kunde blunda för att det internationella fotbollsorganet FIFA inte var mer än ett ormbo, allt medan FBI:s agenter tog in den ena FIFA delegaten efter den andra anklagad för korruption och förskingring. De 14 anklagade FIFA ledamöterna bodde på Hotell Baur au Lac i Zurich, ett hotell där det billigaste rummet går på 700 euro per natt. De var där för att delta i ett FIFA möte om dom nya fotbollsreglerna för framtida fotbollsturneringar.
Lorretta Lynch, USA:s justitieminister, hade följande kommentar på häktningarna av FIFA ledamöterna:
”Deras uppdrag var att försvara FIFA:s regler och hålla fotbollen rent från korruption, istället så utövade de korruption själva och svärtade på det sättet ner alla internationella fotbollsaffärer enbart för att se till sina egna pengaintressen, för att bli rikare. Detta gjorde dom om och om igen, år efter år, turnering efter turnering”.
Det kanske inte var så konstigt att det just var USA som agerade gentemot FIFA – USA är ett av få länder i världen där fotbollen inte är religion och följs slaviskt. FBI var skoningslösa i sin undersökning och tack vare deras arbete så bekräftades alla dessa korruptionsmisstankar som funnits i decennier men som vi fotbollsälskare envist förnekat lika länge.
Riggade omröstningar
Varför öppnade vi inte ögonen för detta redan för fem år sedan? Då beslutade FIFA styrelsen att Fotbolls-VM 2022 skulle äga rum i Qatar, det mest korrupta och idiotiska beslutet som någonsin tagits i idrottshistorien. Lord Triesman, en brittisk parlamentariker för Labour, sade att Qatar betalat 140 miljoner euro i mutor för att vinna FIFA omröstningen som värdland för VM 2022. Det gjorde egentligen detsamma om siffran var korrekt eller inte, vi behövde inga bevis för att veta att smutsiga affärer ägt rum i samband med den omröstningen. FIFA:s beslut var ett direkt hån mot alla barn, unga och vuxna vars drömmar denna organisation säger sig försvara.
Qatars rivaler i omröstningen för VM 2022 var Spanien, Portugal, England, USA och Australien. Istället blev valet det land som var minst lämplig att hålla en sommarturnering, ett land där temperaturerna i juni-juli kan överstiga 50 grader Celsius, ett land som FIFA´s egna delegater, de som hade för ansvar att besöka alla kandidatländer, uttryckligen sagt var det sämsta alternativet av alla kandidater.
Ansvarig för den delegationen var den chilenske FIFA delegaten Harold Mayne-Nicholls vars kommentar var:
”Det går inte, dom kan inte genomföra ett VM där, lika lite som vi kan genomföra ett VM i januari på Grönland!”.
Men FIFA tyckte annorlunda, man röstade för Qatar i vetskap om hur skadligt det det kunde vara för fotbollsspelarna och för fansen att genomföra ett VM där, mitt i sommaren, mitt i öknen. Förra året togs så beslutet att flytta hela VM turneringen till november, ett beslut som helt paralyserar ligaspelet i Europa under en dryg månad.
Man behöver inte vara Sherlock Holmes för att räkna ut att pengar också bytte händer under den omröstningen, precis som det skedde under omröstningen inför VM 2010, då Sydafrika för att säkra rösterna betalade den modesta siffran på 10 miljoner dollar.
FBI:s förundersökning
Sedan den natten i Zurich då FBI gick drog ut FIFA delegaterna från sina hotellrum så har den amerikanska federala polisen häktat 40 FIFA anställda, eller personer med kopplingar till deras affärer, anklagade för att ha mutat eller ha tagit emot mutor på miljontals euro. Andra representanter har blivit bestraffade eller sanktionerade, som i fallet med förre FIFA presidenten, schweizaren Sepp Blatter och UEFA presidenten Michel Platini. Varken Blatter eller Platini har till dags dato kunnat redogöra för hur det kom sig att den förstnämnde gav en ”gåva” till Platini på närmare 2 miljoner euro år 2011, utan avtal, kontrakt eller något formellt dokument som redovisade för var pengarna kom ifrån eller vad dom skulle användas till.
Blatter blev återvald som FIFA president endast fyra dagar efter FBI:s räd i Zurich, och tre dagar senare avgick han som president. Alla kriminella handlingar som sedan dess avslöjats om FIFA och sina underorganisationer, som t.ex. sydamerikanska CONMEBOL, hade kunnat fylla en hel bokhylla.
En FBI agent sade följande i en intervju med den amerikanska TV kanalen CBS:
”Det handlar om en maffialiknande aktivitet, en kriminell organisation som varat i decennier. Dom ger dig ett erbjudande du inte kan tacka nej till: betalar du oss så får du sponsorer och makten över TV rättighetspengarna i ditt lands liga, betalar du inte så står du utanför”.
Många av dom häktade FIFA delegaterna stödde den teori som FBI framförde i media, att FIFA var en en maffialiknande organisation som hade satt pengamutorna i system. Varje FIFA delegat fick en procentandel av världens TV och sponsoravtal. Vem betalar för kalaset? Vi som köper tröjorna, vi som betalar medlemsavgiften, vi som köper biljetterna, vi som betalar sportkanalerna, vi som köper läsken eller bilen som betalar för reklamtiden under dom mest populära fotbollsturneringar.
Men att skylla allt på FIFA maffian vore varken helt rättvist eller nyanserat. Dom är bara toppen på på korruptionens isberg, på ett ruttet ekosystem inom fotbollen, fullt med korrupta representanter, direktörer, ledamöter och fotbollsspelare som lyckats undvika lagens långa arm. Hur dom lyckats undvika att åka fast under så lång tid? Tystnaden – som sicilianska maffians omertá – där ingen talar om det som händer innanför väggarna med någon utifrån. Brottslingarna inom FIFA vet att om de yppar minsta viskning om det som händer inom FIFA så är deras karriär över för gott.
"Ovanliga" värvningar
Vissa har faktiskt gått att övertyga att ställa upp på intervjuer, så länge deras identitet skyddas, för att bryta den tystnaden.
En anställd från en av Europas viktigaste klubbar, som under sin anställning haft en nära relation till spelarna, berättade att trots att det fanns många bra och ärliga människor inom fotbollen, så skedde mycket i klubben som dom riktiga fansen hade förfärats över.
”Om fansen vetat vad deras idoler egentligen tänkte, hur de konspirerade tillsammans med sina representanter för att öka sin egen rikedom, då hade fansen velat ta till vapen och avrätta dom”.
En annan herre som representerar en av Europas storklubbar avslöjade att det sedan årtionden är vanligt att man ger domare från ”mindre ekonomiskt utvecklade länder” en specialbehandling som går ut på att man t.ex. tar dom på en shoppingrunda runt lyxbutikerna eller, om dom vill, beställer eskort-tjejer eller prostituerade till deras hotellrum. Även direktörer från mindre klubblag som man brukade göra affärer så gavs ”specialbehandling”, som lyxresor där allt ingick, inklusive prostituerade.
Det går givetvis inte att säga om alla dom här olagligheterna påverkar matchresultaten, men det finns ingen tvekan att det mest lukrativa området är transfermarknaden, där det finns en enorm gråzon när det gäller uppdelningen av provisionen mellan spelaren, agenten, klubben och tränaren.
En tidigare ledamot i en europeisk storklubb förklarade på följande vis hur systemet fungerar:
”Agenterna hanterar stora kontaktnätverk. För att ta ett exempel: en landslagstränare för ett sydamerikanskt lag tar ut en spelare som denne vet inte är har den kvalitén, men han sätter in honom under matchens sista 20 minuter och som i ett trollslag så har denna dussinspelare plötsligt blivit landslagsman! Spelarens värde skjuter i höjden och en europeisk klubb signar honom. Den procentandel som spelarens agent får för affären delas sedan upp mellan agenten själv, landslagstränaren och direktörer från både den säljande och den köpande klubben.
En spelare som är värd 1 miljon euro säljs för 5 miljoner och mellanskillnaden hamnar sedan i händerna på den som vet hur många personer som varit inblandade i affären. I vissa fall har pengarna kommit i kontanter, i bruna papperspåsar”.
Ett fall som fick många att bli misstänksamma, eller åtminstone höja på ögonbrynen är Gonzalo Huguaíns övergång från Napoli till Juventus. När Gonzalo var 19 år gammal så blev han köpt av Real Madrid för 12 miljoner euro, som senare blev 40 miljoner euro när han såldes vidare till just Napoli. Nu när Higuaín är 29 år gammal och har mellan tre-fyra år kvar i toppen av elitfotbollen så väljer alltså Juventus att köpa honom för hissnande 90 miljoner euro. Higuaín kanske tillhör topp 10 spelarna i världen, men han är ingen Cristiano Ronaldo eller Messi, ingen ser Higuaín som en CRACK, även om han gjorde 30+ mål i italienska ligan den gångna säsongen.
Ett annat väldigt uppmärksammat fall är den numera ökända övergången mellan Barcelona och Santos för Neymars signatur. Enligt den första officiella kontrakten så kostade den övergången Barcelona 57,1 miljoner euro. Nu uppskattas affären ha kostat Barcelona närmare 95 miljoner euro, och mellanskillnaden på 37,9 delades upp mellan Neymar Jr, Neymar Sr och olika representanter som jobbar med Neymars PR och reklamrättigheter. Var det olagligt? Kanske inte. Var det omoraliskt och oärligt att försöka skönmåla siffrorna för att inte avslöja hur mycket pengar som försvann i olika fickor? Absolut.
Sedan har vi andra typer av fall där en spelares representant använder sig av advokater och experter för att via skalbolag flytta över pengar till skatteparadis för att på så sätt tjäna mer pengar, som fallet var med Lionel Messi och hans representant, hans far Jorge Messi.
Tänk om dessa advokater kunde tala om allt de kände till om alla spelare de representerar eller tidigare representerat, hur många fler fall som Messis hade vi då haft? Vi kan nog uppskatta att den listan hade varit lång och innehållit namnet på spelare, agenter, direktörer och tränare.
En historia berättar att en av Europas elittränare skickar sin fru två gånger per år på resa till en av dessa öar som fått epitetet ”skatteparadis”, och hon kommer tillbaka hem med en väska full med kontanter efter varje besök. Det vore naivt att tro att detta exempel är en isolerad händelse.
Följande exempel kommer från den absoluta fotbollstoppen och bland dom inblandade finns José Mourinho - då tränare i Real Madrid, en ung och okänd spelare vid namn Pedro Mendes och den man som representerade dem båda, en av världens största spelaragenter - Jorge Mendes.
Under sommaren 2011 så gick Pedro Mendes till Real Madrid Castilla på lån från portugisiska storlaget Sporting Lissabon, han var bara 20 år gammal då. Övriga spelare i Castilla laget tyckte inte han höll måttet och blev mer än förvånade när Mourinho kallade upp honom till A-laget för att delta i sista gruppspelsmatchen i Champions League mot holländska Ajax.
När det återstår 20 minuter av matchen och med resultatet 3-0 till Real Madrid så bytte Mourinho in Pedro Mendes istället för Alvaro Arbeloa. Unge Mendes gjorde inga bestående intryck hos någon, men hans inhopp i en Champions League match blev hans ”examensprov”, och nu kunde han säljas till större lag som en spelare som representerat självaste Real Madrid i den finaste av klubblagsturneringar, Champions League.
Pedro Mendes flyttade sommaren efter tillbaka till Sporting Lissabons B-lag innan han såldes vidare till Parma.
Den kanske konstigaste och mest kända fotbollstransfern är den om Bebé, en annan av Jorge Mendes klienter.
Efter att ha gjort fyra mål under en hel säsong för ett lag i portugisiska tredje-divisionen, så signar Manchester United honom för 9 miljoner euro, varav 3,5 miljoner gick rätt in i Jorge Mendes bolag.
Detta är en spelare som tränaren Alex Ferguson aldrig sett tidigare, inte ens på video. Bebé själv trodde det hela var ett dåligt skämt, har han berättat efteråt. Under sin enda säsong i A-laget spelade han endast 334 minuter, ingen av dem från start. Året efter blev han utlånad till ett turkiskt lag, sedan två portugisiska lag innan han till slut hamnade i Benfica för 3 miljoner euro. Idag spelar han i spanska laget Eibar. Efter sju år som professionell spelare (han är anfallare), så har han mäktat med futtiga 19 mål.
Ferguson har aldrig gett nåt svar på hur det kom sig att ett av världens största klubblag köpte en helt okänd 19-åring för 9 miljoner euro utan att ens ha scoutat honom. Däremot har Ferguson öppet sagt att han är personlig vän till Jorge Mendes och att han anser honom vara världens bästa spelaragent.
Något som kanske är mindre känt är att Alex Fergusons son, Jason Ferguson, också är spelaragent och har representerat 13 spelare som spelat i Manchester United, under tiden som hans far tränade laget. Men den karriären fick ett abrupt slut när engelska BBC avslöjade hur oredovisade pengar bytt händer i samtliga av Jason Fergusons spelartransfers. Till slut tillsatte klubben en egen utredning som resulterade i beslutet att aldrig mera göra affärer med Jason Ferguson.
FIFA - en organisation utan insyn och transparens
Dom engelska fotbollsfansen och fotbollsexperterna vill gärna tro att korruption och olagliga pengar är något som tillhör ligorna i Sydamerika, men händelser som den med Jason Ferguson eller Bebé - övergången bevisar att detta även sker i världens mest pengastinna liga.
Andra tränare och klubbledare i Europa som blivit anklagade för eller åkt fast i muthärvor eller skattehärvor är bland andra Englands nuvarande förbundskapten Sam Allardyce - som misstänkts ha tagit emot mutor under sin tid som klubblagstränare, Uli Hoeness - Bayern Münchens president som åkte fast för skattefiffel, till och med den högt respekterade Franz Beckenbauer har kallats till förhör hos FIFA:s etiska utskott för misstankar om mutbrott i samband med VM i Tyskland 2006.
Fast å andra sidan så kan ju Beckenbauer anklaga FIFA för att själva sakna trovärdighet i den frågan och han hade haft rätt.
Gianni Infantino är FIFA´s nyvalde president, men har har inte tagit ett enda steg i riktning att förnya organisationen, som han lovade när han gick till val. Han har heller inte ens öppet ifrågasatt sin föregångare Blatters förehavanden med FIFA´s finanser och ej heller ens talat om att göra det alla vi som stått och tittat på utifrån, och även en del på insidan, vill mest av allt – att ett nyval hålls om värdland för VM 2022!
Infantino själv har inte heller sluppit undan mutanklagelser. En tysk tidning avslöjade den 3 juni i år att ordföranden gett order om att förstöra ljudinspelningar från ett styrelsemöte som ägt rum i maj. Den 14 juni så blev Infantino anklagad från sin egen organisations etiska kommitté för att ha utnyttjat sin position för att köpa ett hus i Zurich värderad till 21,5 miljoner euro. Infantino förnekar alla anklagelser såklart, men det finns en känsla av att det sker ett internt krig inom FIFA. Kanske för att bli kvitt den inre FIFA maffian, eller kanske för att man är missnöjda med fördelningen av pengarna och vill ha en större bit av kakan. Den kakan är själva roten till alla problem inom FIFA.
Kakan har växt stadigt ända sedan man slog ihop färg-tv med livesändningar. På 1970 talet så tjänade en toppspelare mindre än en VD, men sedan dess har spelarlönerna tusenfaldigats, i takt med att TV avtalen blir mer lukrativa. Idag tjänar spelare som Cristiano och Messi mellan 30-40 miljoner euro per år.
Under tiden står herrarna i kostym som styr fotbollsorganisationerna och undrar hur det kommer sig att dom inte får ta del av dom pengarna, nu ser vi att dom har skridit till verket för att få sin beskärda del av den globala fotbollskakan.
Det som skyddat dessa herrar i alla dessa år är den totala avsaknaden av insyn och transparens i FIFA och deras underorganisationer. Men deras största beskyddare är vi själva; vi som betalar hela kalaset. För när det kommer till kritan, så vill vi helst inte veta vad som egentligen händer innanför väggarna hos våra älskade klubbar.
Kvar i förnekelse
FIFA hade otur att de blev undersökta och granskade av en utomstående polisorganisation. Några som försökte vara för smarta åkte dit, som fallet med far och son Messi. Men bara det faktum att Barcelona och många av klubbens fans, trots att Messi och hans far blev fällda i domstol, ändå öppet gått ut och gett sitt stöd till en spelare som blivit brutit mot lagen genom sin hashtag #TodosSomosLeoMessi (Vi är alla Leo Messi) och genom öppna brev där de öppet stödjer Messi på deras officiella hemsida, säger allt om hur fotbollsfansens hjärnor fungerar – förnekelse in i det sista.
Vi kan med ganska stor säkerhet anta att samma beteende hade ägt rum hos andra klubblag och hos andra fotbollsfans i det fall att deras heliga kor blivit nedsvärtade av anklagelser om korruption, lögner och mutor.
Blatter & Co sitter i ett kärvt läge, dels för att de sitter i käkarna på FBI och dels för att de inte är någons idoler, ingen älskar dom och ingen beundrar dom (och kanske ännu mindre efter Blatters narcissistiska försök att höja sin status genom kalkonfilmen ”United Passions”).
Däremot dom som är våra idoler, som är beundrade och som är älskade, faller ofta för frestelsen att anse sig vara över allt och alla: fansen, klubben och lagen – ivrigt påhejade av gamarna till agenter och representanter som kretsar kring dom.
Detta gör det svårt för oss miljontals fotbollsfans som upptäckt hur lätt det är att bli förälskad i den här sporten, hur det ger oss stunder att njuta, att gråta och att fira – samtidigt som det skänker många människor både tröst och en paus från den hårda vardagen.
För när det kommer till kritan så är det vårt fortsatta stöd och vår fortsatta tystnad som håller kvar hela det här genomruttna och korrupta systemet vid liv – och medan skurkarna roffar åt sig och flyr undan så fortsätter vi att via TV:n slaviskt följa varje lördagsmatch, helg efter helg, år efter år.
Källa: "El negocio del fútbol, en llamas" artikel i El País av John Carlin, FIFA, UEFA.
