Luleå - HV71
3 - 2

Osasuna – Levante 2-0

Osasuna fick med sig samtliga tre poäng mot överraskningslaget Levante tack vare en bra första halvlek.

Till att börja med – fantastiskt att få se Osasuna på TV. Frågan jag ställer mig är dock hur Canal+ inte kan tillhandahålla en svensk kommentator till en direktsänd match i deras ordinarie sportkanal. Att jämföra med de 5-6 medarbetarna man haft till varje allsvensk match tidigare i år.
Mendilibar ställde upp med samma startelva som i de senaste två matcherna. Andrés Fernández i mål, Marc Bertrán, Lolo, Sergio och Raitala i backlinjen, Puñal, Nekounam och Raúl García centralt (med den sistnämnde i en något mer framskjuten position än övriga två), Cejudo till höger, Ibrahima till vänster och Nino på topp.

Första halvlek

Osasuna tog tag i matchen direkt från start. Laget hade ett markant bollinnehav inledningsvis, och visade att det här var en match man ville föra. Levante backade hem och verkade inte särskilt intresserat av att sätta press på Osasuna förrän en bra bit in på egen planhalva. Efter en patenterad långboll mot Koné lyckades man ändå skrapa fram en hörna som nickades tätt utanför Andrés Fernández vänstra stolpe.
Redan i den 13:e minuten kom matchens första byte. Marc Bertrán, som värvades från Tenerife inför denna säsong och spelat 90 minuter i samtliga matcher såhär långt, ersattes av Damía. Allroundspelaren Damía å sin sida har nu använts på samtliga fyra kantpositioner den här säsongen.
Direkt efter bytet skapade bortalaget en farlig möjlighet när Koné vräkte sig fram på ett inlägg men nickade precis utanför. Några minuter senare stod Àlvaro Cejudo för en mycket fin prestation då han från egen planhalva löpte förbi två Levantespelare och tog sig in i straffområdet, avslutet räddades dock av Munúa till hörna. Cejudo, ett ständigt orosmoment för bortaförsvaret med sin kreativitet och fina högerfot, skulle dock få utdelning för sitt slit en stund senare.
Efter en halvtimme bjuder den brittiske kommentatorn på en riktigt skön felsägning när han kallar Ibrahima Baldé, med Ibra på ryggen, för Ibrahimovic…
I den 34:e minuten tvingades Osasuna till ett andra byte. Mittbacksgeneralen Sergio tvingades utgå efter vad som såg ut att vara problem med baksidan av låret och ersattes av Miguel Flaño. Ett tufft avbräck för Osasuna då Sergio, med sina ledaregenskaper och resoluta försvarsspel, är en av lagets absolut viktigaste spelare.
Första målet kom efter 40 minuters spel. Cejudo snappade upp en mindre bra rensning från Levanteförsvaret, skar in från sin högerkant och avlossade ett vänsterskott som styrdes av en försvarare och letade sig in bakom Munúa.
2-0 kom bara minuter senare när Nino satte sitt tredje mål för säsongen i öppen bur. Ibrahima, som nickade fram bollen i straffområdet och tvingade Munúa till en utrusning som ledde till att Nino fick öppet mål, bör krediteras för förarbetet.
Osasuna gick till halvtidsvila med en övertygande ledning och 63 procents bollinnehav.

Andra halvlek

Den andra halvleken inleddes med en matchbild liknande den vi fick se under de första 45 minuterna. Osasuna kontrollerade händelserna och visade upp ett tryggt passningsspel. Bortalaget å sin sida spelade upp sig en aning och lyckades faktiskt med 4-5 passningar inom laget, till skillnad från i den första halvleken.
Efter en knapp timmes spel gick Cejudo, som vår brittiske vän i kommentatorsbåset valde att uttrycka det, ”from hero to zero” när han drog på sig sitt andra gula kort efter att ha kapat Barkero. Hur han fick det första? Genom att ha dragit av sig tröjan när han firade sitt mål i den första halvleken… En synnerligen onödig utvisning, som kom att förändra matchbilden under den avslutande halvtimmen.
Stärkta av det numerära överläget och tre tidiga byten i andra halvlek tog Levante över matchen och Osasuna tvingades fokusera på att försvara sig. Los Rojillos lyckades ändå hålla upp spelet någorlunda och tog chanserna att gå framåt när tillfälle gavs. De tre centrala mittfältarna Puñal, Nekounam och Raúl García bidrog starkt till detta genom att vinna mycket boll och lyckas behålla den inom laget. Trots ett större bollinnehav lyckades Levante inte skapa några riktigt farliga målchanser.
Med en kvart kvar gjorde Mendilibar ett defensivt byte då han tog ut Raúl García och satte in Rubén. Rubén tog plats i mittförsvaret och man avslutade matchen med en fembackslinje. Det rensades hejvilt och som Daniel Sjölund skulle ha sagt, man spelade gris. Osexigt men effektivt, och när Iturralde González blåste av matchen efter 5 övertidsminuter stod Osasuna som segrare.

Sammanfattning

En övertygande och fullt rättvis seger för Osasuna. Man befäster sin position som ett av ligans bästa hemmalag mycket tack vare en stark första halvlek, då man visade upp ett kontrollerat passningsspel och ett kreativt anfallsspel signerat Àlvaro Cejudo.
Efter en något knackig säsongsstart verkar Mendilibar ha hittat rätt i sin uppställning och det finns en kontinuitet och stabilitet i laget som saknades inledningsvis. En konkret förklaring till detta kan vara övergången från 4-4-2 till 4-2-3-1. Både Raúl García och Nekounam drogs med skadeproblem i början av säsongen, men när dessa båda är fullt friska utgör de tillsammans med lagkaptenen Puñal ett riktigt starkt centralt mittfält. Att spela med tre mittfältare centralt har bidragit till ett ökat bollinnehav och möjligheter att etablera ett passningsspel högre upp i planen. Under första halvlek idag fick vi se Osasuna rulla boll en bra bit in på Levantes planhalva. Fler spelare delaktiga i offensiven genererar också fler mål framåt, jämför 7 mål på de 3 senaste matcherna med 6 mål på de 7 inledande matcherna.
Andra halvlek blev lite speciell i och med Cejudos utvisning, och Osasuna tvingades fokusera på att försvara sig. Något man gjorde med bravur, och även fast Levante kanske kunde ha fått in ett reduceringsmål, kändes de tre poängen ganska ohotade.
Segern för upp Osasuna på en 7:e plats i tabellen med 14 poäng.