Rayo Vallecanos sorgliga säsong. Del 1.
Detta är del ett i en serie texter om Rayo Vallecanos kaosartade säsong såhär långt. Om ett lag som i det närmaste motarbetas av sin egen president och en spelargrupp som ställs inför motgång efter motgång, både på och utanför planen.
Häromveckan blev Rayo Vallecano klara för en historisk semifinal i Copa del Rey, där de övriga semifinalplatserna innehas av Athletic Club, Real Betis och Valencia. Därtill har nykomlingen stått för en succésäsong i La Liga; de låg länge topp fyra i ligan, har i skrivande stund fortfarande häng på europaplatserna och de var fram till förlusten mot Athletic Club den 23e januari obesegrade hemma på Vallecas - och därmed också den klubb i topp fem-ligorna med bäst hemmafacit.
De har med i stort sett samma trupp som tog dem upp från Segundan överträffat alla förväntningar, samtidigt som de levererat en “positiv”, underhållande fotboll som gett eko i fotbollsspanien. Trots obefintlig biljettförsäljning online, med evighetsköer utanför arenan dagarna innan match som följd, tar biljetterna alltid slut och fansen är bland Spaniens hängivnaste och mest högljudda. Kring Rayo andas det optimism och framtidstro.
Vad gäller herrlaget, det vill säga.
För damerna är verkligheten en helt annan. Med enbart nio poäng efter 21 spelade matcher ligger Rayo sist i Primera Iberdrola, damernas La Liga, och laget har på dessa 21 försök enbart skrapat ihop två vinster i ligan. Med nästan lika många poäng upp till konkurrenten Sporting Huelva på säker mark som vad Rayo spelat in på hela säsongen, är deras överlevnadschans minimal - om man ska vara snäll.
Ändå är inget av detta deras faktiska problem.
Låt oss ta det i någorlunda kronologisk ordning. Medan herrarna inledde vad som skulle komma att bli en succésäsong med de goda förutsättningar som hör en La Liga-klubb till, såg verkligheten helt annorlunda ut för klubbens damlag.
När Rayo drog igång sin försäsong i början av augusti och laget samlades, skedde det med en på pappret väldigt tunn trupp. Detta berodde dock inte på ett stort antal försäljningar under sommarfönstret dittills, eller att klubben väntade på att ett antal nyförvärv inom kort skulle ansluta. Antalet spelare på träningsplanen reflekterade nämligen inte faktumet att truppen var tunn, där var det en normalstor spelargrupp för en Primera Iberdrola-klubb som påbörjade sina förberedelser. Utan det var bokstavligt talat på pappret som lagets bredd såg minst sagt svag ut.
Anledningen till detta var att flera av de spelare som infann sig på träningsanläggningen, både sådana som varit i klubben sedan tidigare och ett par nyförvärv, inte hade gällande kontrakt med klubben. Detta då presidenten Raúl Martín Presa helt sonika inte skrivit under och således gjort dem giltiga - trots att detta, såklart, borde ha gjorts långt tidigare. Inte heller nog med att dessa spelare (och även delar av tränarstaben) påbörjade försäsongen med ovissheten som kommer av att inte ha ett giltigt kontrakt, utan dessutom fick de ingen förklaring till varför så var fallet. Kommunikationen från Rayo och presidenten var obefintlig.
Detta var heller inte den första gången Presa agerat på detta vis när det kommer till kontrakten för dem i och kring damlaget. Samma situation uppstod inför både den förra och förrförra säsongen, då flera spelare och ledare stod utan kontrakt när försäsongen skulle inledas. Under sommaren 2019 gick även att se riktigt hur illa en sådan här situation är för spelarna, då nyförvärvet Natasha Shirazi tränade med laget utan att ha ett giltigt kontrakt.
Under det allra första träningspasset skadade sig Shirazi allvarligt, och på grund av att hon officiellt sett stod utan kontrakt gällde inte någon försäkring för spelaren. Dessutom försökte klubben utnyttja faktumet att det inte fanns giltiga papper på att hon var klubbens spelare - och således undvika att betala lön till en spelare som skulle vara borta med skada i ett drygt halvår. Detta, bland annat, genom att ta bort henne från hemsidan och låtsas som att hon aldrig varit en del av laget.
Efter att inför den här säsongen ha tränat i två veckor utan kontrakt blev till slut situationen ohållbar för spelare och ledare i Rayo och den 17e augusti förra året meddelade de att det inte skulle genomföras några fler träningar förrän kontrakten var påskrivna. Detta fick till slut Presa att sätta pennan på pappret och den 20e augusti meddelade Rayo att spelarna officiellt var registrerade - dock inte utan att samtidigt släppa ett syrligt pressmeddelande som försvarade den föregående situationen. I meddelandet påstods bland annat att “Den oönskade kontroversen som spridits de senaste dagarna har uppstått på grund av att Rayo inte viker sig för utpressning, oavsett var den kommer ifrån […]”. Självinsikten kring den egna rollen i diverse situationer verkar alltså inte jättestor hos president Presa - något som kommer märkas ännu mer ju längre säsongen går.
Detta var del ett i en serie om Rayo Vallecanos kaosartade säsong, del två kommer snart!