Rayo Vallecanos sorgliga säsong. Del 3.
Parallellt med “läkar-gate” uppstod ännu fler svarta rubriker kring Rayo Vallecano, som vid det här laget snarare framstod som ett självdestruktivt konstprojekt än en fotbollsklubb. “Rayos damer kan bli hemlösa” gick att läsa om ytterligare en situation som utspelade sig utanför fotbollsplanen. Det skulle nämligen visa sig att även om spelarnas kontrakt sent omsider blivit påskrivna, behövde inte det innebära att villkoren däri skulle uppfyllas.
Detta är del tre i en artikelserie om Rayo Vallecanos kaosartade säsong. Om du inte redan gjort det - läs del två här!
De kontrakt vi gått igenom tidigare, de som i inledningen av säsongen inte skrivits under av president Raúl Martín Presa och därmed inte var giltiga, innehåller i många fall en punkt som gör gällande att bostad för spelaren i fråga ska tillhandahållas av klubben. Detta är varken något unikt för Rayo eller den här säsongen, men vad som däremot är unikt är ju just Rayo den här säsongen. Rayo också komma att fortsätta på den inslagna, unika väg, även gällande spelarnas bostäder.
Det är framför allt spelare som inte kommer från Madrid, och således inte kan bo kvar hemma medan de spelar för Rayo, som klubben hyr bostad åt. Dessa bostäder hyrs i de flesta fallen ut av tillmötesgående supportrar, som gärna ställer upp och underlättar för att klubben i deras hjärtan ska kunna ackommodera sina spelare.
Trots att upplägget låter enkelt har vi vid det här laget lärt oss att ingenting kring Rayo Vallecanos damer tycks få kunna gå smidigt.
Under senhösten 2021 började nämligen problem för Rayos - redan hårt prövade - spelare uppstå även kring deras boendesituationer. Vissa spelare fick uppleva hur det, när de skulle ta en dusch på morgonen, enbart kom kallvatten ur kranen. Andra kunde komma hem en kväll efter en träning, trycka på lampknappen men fortsatt mötas av ett kompakt mörker. Kylskåp och frysar höll plötsligt rumstemperatur, element kunde övertäckas och det gick inte att ladda mobilen.
Klubben hade sluta betala hyra till hyresvärdarna, som nu hade tröttnat.
Egentligen hade det börjat flera månader tidigare, eller, det hade snarare slutat flera månader tidigare - betalas alltså. Trots löften och förbindelser om att spelarnas boendesituation skulle vara klubbens ansvar, och så hade varit under flera år, hade klubben nu vänt i frågan och beslutat att inte längre betala någon hyra för spelarnas bostäder.
Uppgivna hyresvärdar berättade för lokala medier hur de under flera månader försökt få till samtal med, och få fortsatta betalningar från, Rayo - men utan framgång. Nu, berättade de, såg de helt enkelt ingen annan utväg än att som ett första steg stänga av elektricitet och varmvatten, och som nästa att vräka de spelare som nyttjade lägenheterna. Spelare som först i detta skede fick vetskap om situationen över huvud taget.
I anslutning till att de avbrutna betalningarna börjat märkas släppte spelartruppen, ihop med det spanska spelarförbundet, en kommuniké där de listade några av de situationer och problem de utsatts för under säsongen och ansåg vara oacceptabla - varav en punkt självklart gällde boendesituationen för vissa av spelarna. Kommunikén fick stort genomslag och delades av såväl spelare ur herrtruppen som flera nyhetsmedier, och kritiken mot Presa lät inte vänta på sig.
Efter att återigen ha hamnat i blåsväder gjorde Presa så sitt bästa för att minimera skadorna på sitt, redan väldigt befläckade, rykte, och i takt med att kritikstormen växte sig starkare började hyresvärdarna som av en händelse få betalt igen. I skrivande stund har det därför inte gått så långt än att någon spelare tvingats lämna sitt hem men, hur absurt det än må verka, har problemen med betalningarna ändå fortsatt sedan i höstas - om än i mindre utsträckning. Försenade och oregelbundna betalningar har inneburit att spelare fortfarande mottagit varningar om hur el och vatten kunnat komma att stängas av, men utan att det än så länge implementerats.
Med en konstant oro över att bli vräkta förväntas alltså spelarna fortsätta prestera i matcherna - i vilka de dessutom får akta sig från att bli skadade, i och med att de inte förärats med någon lagläkare. Den, lilla, glädje de kan ha känt över en så liten sak som att till slut ha fått sina kontrakt underskrivna är rimligtvis också långt borta vid det här laget - inte minst med tanke på att nämnda underskrift ändå inte verkar betyda någonting.
Den dåliga bild av - och upprörda stämning kring - Presas presidentskap som följt honom under flera år, fortsätter därmed att förvärras för varje dag som går. Han har lyckats med konststycket att få en hel supporterskara att vända sig emot honom och det tycks inte finnas någon hejd på antalet saker han kan göra för att uppröra alla som bryr sig om Rayo Vallecano. I den kommande, tillika sista, delen om vad Rayos damlag fått utstå (så här långt) under säsongen kommer så blicken riktas mot Presas senaste, och möjligtvis allra mest kritiserade, beslut.
Detta var del tre i en serie om Rayo Vallecanos kaosartade säsong, del fyra kommer snart!
