RCD Espanyols rekordsiffror
Tränare Vicente Moreno hissas av spelarna på La Romareda i Zaragoza.

RCD Espanyols rekordsiffror

Tio månader efter degraderingen går klubben upp - igen. Bara två klubbar har någonsin gått upp snabbare men bägge hade färre poäng än Barcelonaklubben.

Förra veckans 0-0 på La Romareda mot Real Zaragoza konsumerar RCD Espanyols retur till Primera división. På dagen tio månader efter degraderingen till Segunda división den 8 juli 2020 vinner klubben den 8 maj 2021 uppflyttning. Tjugosex raka säsonger i högsta serien innebär att de yngre supportrarna aldrig upplevt klubben utanför elitdivisionen.

Med fyra omgångar kvar av spelkalendern tog RCD Espanyol vara på första tillfället att säkra avancemanget. Från säsongsinledningen gjorde klubben klart att målet var att gå upp direkt, stanna i Segunda división bara ett år, som fallet varit alla fyra gånger tidigare klubben åkt ur. Med seriens högsta budget, få förändringar i den trupp vilken förra säsongen satte bottenrekord har "Los periquitos" den här gången jagat positiva rekord.

RCD Espanyol blir ihop med CD Numancia tredje snabbaste klubben någonsin i La Ligas historia att snabbast återvända till Primera división. Rekordet har Real Valladolid som 2006/07 satte punkt i omgång 34, följt av UD Levante, säsong 2016/17, omgång 36. Intressant är att både Valladolid och Levante då hade färre poäng än Espanyol har nu, 78.


Sergi Darder pustar ut på La Romareda inför Adrià Pedrosa och Nico Melamed.

Barcelonaklubben har fortfarande chans att bli laget med flest poäng under en säsong i serien. Tolv poäng återstår att spela om och flest någonsin har Deportivo de La Coruña, 91, säsongen 2011/12. Tvåa ligger Real Valladolid, 88; och trea är SD Huesca, 87 poäng.

RCD Espanyol är specialister på att återvända från "el infierno" efter endast en säsong. Årets blir femte gången som klubben degraderas för att komma igen samma säsong. Undantaget Real Madrid, FC Barcelona och Athletic Club de Bilbao vilka aldrig åkt ur är Espanyol unika bland resterande grundarklubbar av La Liga 1929 genom att efter varje degradering omedelbart gå upp igen. Medgrundarna Arenas Club de Getxo, Real Unión Club de Irún och Club Esportiu Europa har efter degradering aldrig återvänt till eliten.

Fiasko 1962, glädje 1963
Första degraderingen skedde 1962. Paraguayanen Heriberto Herrera tog med järnnypor laget till en andra placering i dåvarande Grupo Norte. Kvalmatcherna mot RCD Mallorca slutade bägge 2-1 och en tid då varken förlängning eller straffar existerade tvingade fram en tredje avgörande match på neutrala Santiago Bernabéu i Madrid. Manuel Idígoras enda mål i 77:e minuten på hörna slagen av Boy gav uppflyttningen till de blåvita.


Manuel Idígoras nickar in Boys hörna, enda målet i matchen.

Fiasko 1969, glädje 1970
Andra degraderingen 1969 följdes av en lika snabb retur, först i händerna på chilenaren Fernando Riera och därefter Rafa Iriondo, vilken 1969 hade vunnit Copa del Rey med Athletic Club de Bilbao. De tre första lagen gick upp och till nästsista omgången låg RCD Espanyol på andra plats. För att säkra avancemang behövde Espanyol vinna samt Real Betis och CD Málaga förlora. Espanyol slog Elche CF 7-0, Málaga slog UD Salamanca 2-1 och intresset skiftade till rapporterna från Sevilla där Betis - UE Sant Andreu slutade 0-0.


Målkalas 7-0 i egna matchen men allt fokus låg på Real Betis resultat.

Fiasko 1989, glädje 1990
RCD Mallorca serverar 1989 en kall hämnd på RCD Espanyol vilka 1963 hade skickat ut balearerna ur Primera division. Efter två kvalmatcher var Barcelonaklubben igen i andra divisionen. Benito Joanet, målvakt i det lag som gick upp 1963 inledde som tränare men sparkades vid årsskiftet till förmån för Juanjo Díaz. Femma i ligan fick Espanyol kvala mot CD Málaga. 1-0 på Estadio de Sarriá följdes av samma resultat på La Rosaleda. Nu fanns det förlängning men den blev mållös. Nu fanns det traffar och där sattes rekord. Ordinarie målvakten Thomas N'Kono var i VM med Kamerun, reserven Carlos Meléndez tog Málagas femtonde straff varvid Albert Albesa avgjorde med den sextonde straffen.


Carlos Meléndez kramas om efter straffsparksläggningen.

Fiasko 1993, glädje 1994
Igen förlorade RCD Espanyol ett nedflyttningskval, nu mot Racing de Santander, och klubben hämtade in José Antonio Camacho. Trots en skakig inledning där klubben konsoliderade sig bland platserna för direktuppflyttning först efter den 17:e omgången höll ledningen fast vid Camacho. Det slutade i den dittills snabbaste returen till Primera división i klubbens historia. I omgång 35, med tre omgångar kvar, 4-0 mot Cádiz CF.


Antonio Camacho badad i omklädningsrummet efter säkrad uppflyttning.

Fiasko 2020, glädje 2021
Degraderingen 2020 blev unik genom att vara första gången RCD Espanyol åkte ur utan att ha chans att klara sig kvar innan sista omgången. Quique Setién har två gånger degraderat Espanyol då tränaren spelade 180 minuter av kvalet 1993 och förra året tränade FC Barcelona. Att dödsstöten delades ut på Camp Nou blev ytterligare en nesa.


Firande på La Romareda efter 0-0 mot Real Zaragoza.

RCD Espanyol åkte ur med tre omgångar kvar och slutade sist, något klubben aldrig under 85 säsonger i Primera división genomlevt. I veckan gick klubben upp igen, med rekordsiffror.

Pablo Lizama Farias2021-05-15 11:00:00
Author

Fler artiklar om Spanien