-
-

Real Betis - Villarreal 1-0: Domaren stal showen

Betis avgick tillslut med segern sedan Nosas flytmål blivit matchens enda godkända. Efterspelet har dock främst handlat om domarinsatsen som innehöll så många märkliga beslut att Villarreal beslutade sig för att göra en video om det.

I Segundan kom flera av Villarreals poängtapp på planer som likande något där man tillvardags bedriver ett jordbruk. Oftast försökte man även där spela sitt eget spel vilket blev svårt när bollen studsade mer än den rullade, medan motståndarna för det mesta svarade med att slänga iväg bollen i luften på måfå.

Real Betis har flera spelare som är skickliga nog för att inte spela dödgrävarfotboll. Men tyvärr är gräsmattan på deras hemmaarena, Estadio Benito Villamarín, sannerligen inte lämpad för något annat än det.

Man kunde tro att Marcelino hade det i åtanke när han valde att ställa upp med löparna Jony och Uche på topp, och även hade plockat tillbaka evighetsmaskinen Aquino, som vilades senast, i startelvan.

Asenjo
Mario – Musacchio – Dorado – Jokic
Aquino – Trigueros – Bruno – Cani
Uche – Jony P

Första halvlek:

Villarreal försökte dock spela ungefär som man brukar göra redan från början; med hög press och spelare som är beredda att sticka mot mål så fort laget får bollen i sin ägo.

Men framför allt Bruno och Trigueros hade svårt att bemästra planen, som var extra utnött och gropig i mitten, vilket ledde till en del bolltapp och ganska mycket mittfältskampande och intetsägande spel.
Man fortsatte dock enträget försöka kombinera sig ur situationer via spel på marken.
Betis däremot, som är mer vana vid förutsättningarna, verkade ha insett att planen fungerar ungefär som en strandfotbollsplan-light, och valde därför ofta att lyfta bollen, även vid ganska korta passningar, för att slippa de oberäkneliga studsarna.
Det var dock inget som gjorde att de kändes nämnvärt farliga. Centertanken Jorge Molina hade det svårt, Nosa var knappt involverad i spelet och Vadillo på högerkanten slog mest halvdana och tidiga inlägg. Och Verdú såg uppgiven ut över att hans lagkamrater är så pass mycket sämre än honom när Ruben Castro inte finns med.

I Villarreal var Cani mest aktiv. Han var den som bäst klarade av planen och drev ofta bollen förbi flera motståndare.
Annars skapades Villarreals chanser mest genom snabba anfall där bollen lite turligt damp ner till någon gulklädd i bra läge.
Det var Marco Ruben-vibbar på Uche som sabbade flera fina omställningslägen med för svaga mottagningar eller passningar. Ett lag som har gjort det till sin grej att komma till chanser innan motståndarna har samlat sig kan inte slarva med de simpla sakerna i uppspelsfasen.

Annars var det sällan något av lagen hade ett organiserat tryck under någon längre period. Detta mycket beroende på att rättskiparen, Delgado Ferreiro, hade fått för sig att blåsa frispark för det mesta som skedde när bollen inte var nära något av lagens mål.
Att Pepe Mel uppenbart hade insett att Villarreal gärna ställer om snabbt och är duktiga på det, och därför beordrat sina spelare att dra ner motståndarna när de ser att ett sådant läge är påväg, gjorde också sitt för att försämra spelrytmen. Speciellt eftersom domaren bara då och då visade upp det gula kortet.

I chansväg kändes Villarreal hetast. Tidigt fick Mario lite från ingenstans ett friläge sedan en lång hörna skickats tillbaka till honom i straffområdet. Högerbacken drog dock bara till så hårt han kunde, och Sara i Betis-målet kunde avvärja.

Strax efter det rundade Uche en motståndare på högerkanten i straffområdet och hade flera spelalternativ i mitten. Detta brydde sig nigerianen inte om utan dundrade även han bollen rakt på Sara.

Ett tiotal minuter senare fick Trigueros in bollen i Betis-målet. Sara försökte dock knappt mota bort den sedan Uche, som skarvade bollen till Trigueros, hade blivit avblåst för offside.

Betis två bästa chanser kom runt minut 30. Först snappade Chica upp bollen vid straffområdesgränsen sedan bollen studsat ifrån Bruno efter att han snott den från Vadillo. Asenjo var dock beredd på skottet och kunde boxa bollen till hörna.
På den efterföljande hörnan behövde han ingripa igen sedan en Betis-spelare nått högst i luften. Men trots att det såg ut som att han först missbedömde bollbanan så kändes det aldrig riktigt farligt.

Efter cirka 33 minuter kom matchens första tydligt kontroversiella domslut. Cani snurrade upp flera Betis-spelare med skottfinter och en tunnel innan han ryckte ifrån den sista gubben, Lolo Reyes, som utan att ens försöka nå bollen vräkte omkull honom. Alla Villarreal-spelarna som zoomades in efter sekvensen såg ytterst förbryllade ut när de insåg att de inte skulle få någon straff.

I stället fick Betis det första målet.
Ett chansinlägg från Vadillo tog stop på Dorado men studsade ut till Verdú. Trekvartsanfallaren drog till direkt, men rakt på Asenjo. Villarreal-målvakten släppte dock ut bollen igen, mitt i straffområdet. Nosa, som hade sprungit ifrån Mario (hur många gånger har jag skrivit det?), kom först till bollen och kunde enkelt stöta in den till 1-0.

Innan pausvilan hann Uche med att få något som skulle kunna kallas för ett friläge efter ett fint väggspel med den konstant utbuade Jony. Men nigerianen var så obeslutsam att jag inte ens vet om jag kan kalla det för en chans.

Andra halvlek:

Första målet förändrar ofta matchbilder radikalt. Och så blev det också nu.
Betis började försvara sig djupare med hela laget, bildade en mur utanför det egna straffområdet, och tvingade upp Villarreal som på så sätt också blev mer känsliga för kontringar.

Villarreal började trycka på omgående och fick tidigt en hörna. På den studsade bollen fram och tillbaka i straffområdet flera gånger innan det tillslut blåstes av för offside.
Känslan var att bollen verkligen inte ville in för Villarreal.

Någon minut senare var det dags för nästa straff-situation för Cani.
Efter att ha fört upp bollen en bit släppte han den till en medspelare och började rusa in i straffområdet. Bollen spelades tillbaka dit, men Cani blev bryskt stoppad på ett sätt som hade gett frispark 100 gånger av 100 på mittplan. Framför allt med Delgado Ferreiro som domare.

Marcelino slängde in Gio istället för Jony i hopp om att kunna hota Betis stabbiga backlinjen ännu mer.
Även Pina kom in strax efter pausen istället för Trigueros som inte hade sin bästa dag.
Pina bidrog med mer intensitet och Gio med mer individuell klass. Detta gjorde att man började trycka ner Betis mer och mer och det kändes som ett mål låg i luften.

Ofta gick anfallen lite väl långsamt dock. Och att ha både Mario och Jokic på ytterbackarna ställer höga krav på yttrarna som inte får mycket hjälp av sina kantkollegor i offensiven.

Betis fortsatte med sin taktik att dra ner motståndarna så fort de fruktade en omställning. De få gångerna de hade bollen i andra halvlek försökte de ta det lugnt, där Verdú med sin bollkänsla och sitt lugn var fundamental för att de grönvita skulle få lite vila då och då.

Efter 68 minuters spel gick tillslut den misslyckade Uche av istället för Perbet och Villarreals tre byten var alltså redan då gjorda.

Man hade fortsatt svårt att skapa några riktigt heta målchanser. Det var mest efter hörnor som det kändes hett ibland, men av någon anledning damp bollen oftast ner till Mario som slarvade bort den.
Dessutom lyckades Betis fortsatt bra med sina offsidefällor.

När den sedan tidigare kortbelastade Chica omfamnade och fortsatte dra i en kontrande Gio tills han föll omkull efter cirka 77 minuter var i alla fall jag säker på att Villarreal skulle få spela den sista kvarten med en man mer. Men tji fick jag. Istället fick Cani gult kort för ifrågasättande av beslutet samtidigt som min stream-expertkommentator upprört sa ” Clarísima” och ”indiscutible” angående att Chica borde tilldelats ett andra gult kort.

Efter det blev stämningen mer hätsk. Det var avblåsningar mest hela tiden. Betis maskade så gott det gick. Chica drog omkull Gio på ett liknande sätt igen. Och undvek igen varning, vidunderligt nog.

Villarreal började chansa mer vilket ledde till ett friläge för Verdú efter ett snabbt väggspel med Jorge Molina. Asenjo klarade dock hans avslut, och Musacchio cykelsparkade iväg bollen innan någon Betis-spelare hann ta returen.

Betis började spela fulare och fulare. Några spelare fick gult kort för exakt likadana tacklingar/tröjdragningar som Chica. Bollen cirkulerade runt Betis-straffområde mest hela tiden.

Sedan, i minut 90, kom ännu ett matchavgörande domslut. Eller snarare icke-domslut.
Aquino fick nämligen bollen utanför straffområdet men bestämde sig för att rusa in i det. Där blev han först småknuffad och höll på att ramla men fortsatte ändå springa med bollen vid sina fötter. Någon meter senare såg han att Amaya kom mot honom för att tackla och petade undan bollen åt höger. Amaya var för sen in och sparkade undan mexikanens ben och fick honom att falla. Helt säker på att Villarreal äntligen skulle tilldömas straff skrek jag ”Ja!” framför datorn. Men glädjen utbyttes snabbt mot ilska och uppgivenhet sedan det inte dömts straff den här gången heller. Istället fick Marcelino sätta sig på läktaren under slutminuterna sedan han blivit uppvisad dit för att ha ifrågasatt domslutet.

Efterspel och kommentarer:

Matcher ska kunna vinnas och förloras på ”tur”. Som till exempel att bollen studsar ett lags väg som vid Betis mål.
Men matcher ska inte kunna avgöras på grund av att man inte har en aning om hur domaren ska agera i någon situation.
Detta är idag alldeles för vanligt, och kanske främst i Spanien.
Man måste verkligen börja se över vilka som får döma. Kraven måste skärpas. I ett land med så många invånare som är arbetslösa måste det finnas konkurrens även om domarjobben.
Att man har fel vid något enstaka tveksamt beslut stör mig sällan. Men när domarna varje match är totalt inkonsekventa, och uppenbart dömer utifrån vad domslutet skulle få för effekt är det fel i systemet.

Villarreal la till och med upp en video med inzoomade klipp på de mest solklara felbesluten från domaren från den här matchen, med kommentarer om situationerna från spelarna.
Visst kan man se det som att de är dåliga förlorare, men jag ser hellre att man säger och visar vad man verkligen tycker.

Något av det värsta som finns är domare som vägrar prata och förklara sina beslut (säger jag som antagligen har fått flest gula kort i svensk ungdomsfotboll för domarklagande/ifrågasättande.) Man såg klart och tydligt även på TV-bilderna från matchen att Delgado Ferreiro hela tiden viftade bort spelare och skrek något som såg ut som ”jag bestämmer”, fast på spanska. Det är sådant som bidrar till en hätsk stämning, istället för att han helt enkelt förklarar varför han dömde som han gjorde.

Vi är vana vid att kort upphävs i efterhand. Så kanske får Marcelino sitta på bänken nästa match. För både han själv och motståndartränaren, Pepe Mel, sa efter matchen att han bara sa att det skulle ha varit en straff och att han inte på något sätt förnedrade domaren.

Ärkesopan Muñiz Fernández fick inte döma någon match i helgen efter den chockartat usla insatsen mellan Elche och Real Madrid. Och det har snackats om ytterligare straff för honom. Förhoppningsvis händer något liknande med Delgado Ferreiro efter den här matchen.