La Esquina: Real Madrid bäst av två svaga giganter
Marcus Bring skriver om det senaste som rör spansk fotboll i allmänhet och La Liga i synnerhet.
Det var knappast många som förväntade sig den öppna matchbild vi fick på Camp Nou i lördags, men så blev det. Kanske berodde svängdörrarna på de båda lagens minst sagt tvivelaktiga status där framförallt hemmalaget har en tendens att bli extremt framtungt men det står i alla fall klart att det inte är historiens bästa upplagor av de båda giganterna vi ser.
Real Madrid drog dock till slut det längsta strået och det var trots allt rättvist, från 2-1 och framåt var det inget snack.
Toni Kroos och Fede Valverde förtjänar att lyftas lite extra då de vann mittfältskampen mot de Jong och Busquets på ett övertygande sätt. Den förstnämnda för sin extrema förmåga att diktera spelet och få bollen till rätt ytor vid rätt tillfällen, den senare för hans outtröttliga löpande och förmåga att ständigt löpa i djupled. Vilket var precis så 1-0 målet kom till. När uruguayanen tog slut kom en viss Modric in och festade på ett desperat och uppjagat Barcelona. Dominant sista 30 där han krönte insatsen med ett magnifikt mål. Casemiro var den svaga länken för dagen, det märks att han har problem när han sätts under hård press. Han må vara fläckfri defensivt men med bollen har han fortfarande sina begränsningar.
Plus också till Lucas Vazquez inhopp som högerback, förmodligen det bästa han någonsin presterat i den vita tröjan.
Vad gäller Barça bör det finnas vissa frågetecken kring var detta laget står, för det är fler negativa än positiva svar som lämnats de senaste matcherna. Två fina segrar mot sämre motstånd i all ära men när det väl kommit till kritan och bättre lag stått på andra sidan gräsmattan har Koemans gäng vikt ner sig. Getafe vann, Sevilla kryssade och Real Madrid vann. Inte beskeden någon Barcelonasupporter ville ha och en påminnelse om att detta lag är sämre än på länge och precis startat om på ny kula.
Jag blir förvånad om katalanerna vinner något annat än cupen säsongen 20/21.
*****
Fotbollsklubben från Europas längst bebodda stad, Cádiz CF, är La Ligas sensationslag sju omgångar in på den nya säsongen där de parkerar på en otroligt imponerande sjätteplats. I helgen kryssade nykomlingarna mot topptippade Villarreal hemma och kasserade in ännu en pinne, 0-0 skrevs slutresultatet till vilket inte är ovanligt när det kommer till Álvaro Cerveras mannar. Under uppflyttningen från La Segunda ifjol släppte de in blott 39 mål på 42 matcher och denna har inte börjat sämre. Sex insläppta på sju spelade och Cerveras tajta men aggressiva 4-4-2 står lika stadigt som alltid.
Med åldermannen Álvaro Negredo på topp och snabba och ettriga Anthony Lozano bredvid sig bildar de en traditionell ”target + djupledslöpande” forwardsduo. Dessa två kompletteras av Álex Fernandez (brorsa till Nacho) och Jorge Pombo (vindsnabb och kreativ ytter), det är dessa som får saker att hända framåt.
Vi pratar inte heller om någon osannolik utdelning på få målchanser eller tur defensivt, alla underliggande siffror pekar på att de förtjänar att vara där de är. Detta Cádiz är extremt välorganiserat och tillräckligt spetsiga framåt för att utan större problem klara sig kvar i högstaligan.
Kan mycket väl vara säsongens överraskning även i maj.
*****
Från en positiv saga till en negativ, för som vanligt när det gäller Valencia nuförtiden är det negativa ordalag som dominerar.
Efter sommarens utrensning var det få som trodde att laget skulle nå några större höjder denna säsong men frågan är om det ändå inte ser lite värre ut än många hoppats på. 14:e plats med sju spelade och två poäng ner till strecket, och då har de flesta en match i handen. I helgen var det Elches tur (förmodligen ligans sämsta lag) att ta tre poäng mot Javi Gracia (ingen skugga ska falla över honom) och kompani.
Med en trupp tunnare än någonsin och ett internt krig som ständigt gör nästa dag osäker skulle det kunna gå riktigt illa för Valencia den här säsongen. Riktigt, riktigt illa…
