Real Madrid - Osasuna 4-2: El fin de la temporada
En målrik, men till större delen sportsligt ointressant match, är färdigspelad. Matchen innehöll för övrigt såväl ramsor och busvisslingar som flertalet avsked. Säsongen är nu över för Real Madrids del.
Tidigare under matchdagen höll José Mourinho ett formellt, föga förvånande torrt, farvälstal, som publicerades på klubbhemsidan:
”Jag önskar samtliga madridistas mycket glädje i framtiden. Jag tackar för stödet från många supportrar och för respekten och kritiken från andra. Jag upprepar, jag önskar mycket glädje och, framförallt, god hälsa åt alla. Hala Madrid!”
När 92 minuter av säsongens sista match var färdigspelade och 4-2 till hemmalaget stod sig, var Mourinho inte som vanligt den första att försvinna in i spelartunneln; han stod kvar, och riktad mot ena kortsidan, tackade han och applåderade för stödet en sista gång. Men det var inte bara Ultras Mourinho-ramsor som hördes under matchen. Upprepade gånger dränktes dessa ramsor i busvisslingar, och det summerar inte bara den gångna säsongen, utan även hela den relation som Real Madrid-supportrar och portugisen ackumulerat sinsemellan. Den något obehagliga stämningen, för att recitera de brittiska kommentatorerna, gjorde sig även märkt på planen.
Den första halvtimmen av matchen var inget annat än en bedrövlig. Det saknades en riktig målchans, och de halvdana sådana som dök upp, höjde inte direkt pulsen. Mourinho hade formerat en reservbetonad startelva, och under matchens gång kom ytterligare reservspelare, eller b-lagsspelare, in på plan. I mål stod Jésus Fernandez, från Castilla. Framför honom i en fyrbackslinje spelade till en början Callejón, Albiol, Carvalho (som gjorde sin sista match i vitt) och Arbeloa. Doble pivote utgjordes av Essien och Modric, framför dessa Di María, Özil och Benzema, medan Higuaín spelade ensam på topp. Det ska noteras att spelarna rörde sig ganska fritt, och stundtals såg det mer ut som en 4-2-2-2-uppställning, där Benzema spelade striker snarare än vänsterytter.
Målen kom emellertid, både ettan och tvåan, för Real Madrids del. Higuaín sprang loss och placerade, fri mot målvakten, retfullt enkelt in ettan. Det andra målet kom från en hörna som Özil slog, varpå Essien med pannan hittade först till bollen. Ut i halvtidsvila gick Real Madrid med 2-0, men ledningen skulle inte vara länge.
Mourinho flyttade nu upp Callejón till mittfältet. Ut gick Di María och in kom Nacho Fernandéz, som flyttade över Arbeloa till högerbacksplatsen. Taktiskt sett, i en match som denna, ingen särskilt förändrat. Åtminstone om man syftar på förbättringar, var det till en början ingen framgång för hemmalaget. Tvärtom. Tio minuter in i andra hade Osasuna både reducerat och kvitterat. Det andra målet kan de facto belastas både den dåliga markeringen från Nachos sida och det någorlunda tveksamma ingripandet från Jesús Fernandez. Samtidigt kan man inte bortse från att hela laget, av förklarliga skäl, var väldigt avslappnat och mer permeabelt för Osasunas anfall.
Men den offensiva kvartetten tog efterhand tag i taktpinnen och ledde laget till den vinst som behövdes, för den goda moralens skull. Ska nämnas är också att matchbilden i andra halvlek, ur underhållssynpunkt, hade höjt sig ett snäpp; lite friskare luftar blåste. Den tredje målet var ett fint samarbete mellan Özil och Benzema, där den senare efter en rätt fin första touch lyckades, via målvakten, placera in bollen bland nätmaskorna. Det fjärde målet, tillika det snyggaste under matchen, måste Higuaín ges mest beröm för. Pipita, som ser ut att avsluta sin trots allt ärorika sejour i Real Madrid – en av få faktum som får en att känna lite nostalgi efter denna match – tog en monsterlöpning med början långt ner på vänsterkanten, varmed han trots underläge sprang förbi en motståndarspelare, passade till Benzema, som i sin tur kunde servera en överlappande Callejón. Spanjoren sköt mellan el porteros ben, och matchen var punkterad. Mourinho gjorde med få minuter kvar his last ever substitutes for Real Madrid, genom att byta in de unga Castilla-spelarna Omar och Llorente.
Det finns inte särskilt mycket intressant att ta upp, förutom stämningen på läktarna och Mourinhos slutliga avsked, när man ska summera säsongens sista match. Så som många av oss supportrar, är nog också spelarna lättade över att den i slutändan olyckliga säsongen är över. De flesta är nog, i skrivande stund, redan på semester, och ser kanske fram emot den förväntansfulla Silly Season-sommaren.
Matchfakta från whoscored.com, finner ni här.
Hala Madrid!
