Real Madrid – Valencia 3–2: Underhållande fotboll från båda lag
Real Madrid besegrade Valencia, men det blev ingen glasklar vinst, utan det var fartfylld anfallsfotboll och flera mål i båda burar som blev fallet.
Med Modric, Bale, Carvajal och Navas på skadelistan fick Zidane starta med följande startelva:
4-3-3
Casilla
Danilo-Varane-Ramos-Marcelo
Kroos-Casemiro-James
Vázquez-Benzema-Ronaldo
Första halvlek var en mycket underhållande sådan, rent fotbollsmässigt. Real Madrid öppnade starkast och pressade tillbaka Valencia till sina försvarspositioner, men efter ett tag lyckades bortalaget komma in i matchen och gav marängerna en kort period av bolljagande. Det var god bollbehandling från båda parter, vilket förklarar det jämt fördelade bollinnehavet, men av de båda var det Real Madrid som ville gå från försvar till anfall snabbare, medan Valencia anföll något långsammare. Valencia triangelspelade sig ur en hel del pressade situationer, men klarade inte av att skapa något särskilt farligt i den sista tredjedelen. Efter en del defensivt slitande kunde Real Madrid återta taktpinnen och flytta upp laget högre. Den första riktiga chansen kom efter 24 minuter då Kroos, med en makalös genomskärare, friställde Ronaldo som dessvärre inte var tillräckligt kylig i avslutet. Lyckligtvis för Real Madrid kom däremot nästa läge endast kort därpå, och det var återigen Ronaldo – maskinen – som var framme. Denna gång framspelad av Marcelo från vänster. Portugisen gjorde sin gubbe och fick till ett pressat skott som sökte sig mot bortre gaveln, otagbart för Diego Alves.
Efter målet ändrades andan något. Real Madrid släppte bromsen, anföll friskare, med mycket rörelse från samtliga och farliga överlapp från båda håll, och Valencias inflytande inskränktes. Det hela utvecklades så småningom till rena propagandafotbollen, där det ofta var one-touch fotboll som gällde. Rörligheten på topp, tillslaget likaså, och det luktade ett andra mål. Men det var inte bara Zidanes mannar som ville imponera – Valencia fick en ypperlig chans att komma tillbaka in i matchen. Efter att man passat sig förbi motståndarförsvaret och sedermera även Casilla, misslyckades man med det allra viktigaste – avslutet – och det hela rann ut i sanden. Istället kunde Real Madrid förstärka sin ställning i matchen med ett mål av Benzema, i ett anfall som föranleddes av mycket vacker fotboll. Det hela såg ut att dömas bort för offside, men reprisen visade att det inte var Kroos – som det först verkade – som hade framspelat fransmannen, utan en Valencia-spelare. Däremot skulle Benzema ha blåsts av för offside i ett läge strax dessförinnan. Nåväl – Real Madrid gick ut i halvtidsvila som rättvisa ledare. Mycket positiva intryck i helhet, både offensivt och defensivt, skall sägas.
Med ett Valencia som var tvunget att anfalla, för att kunna komma hem med äran i behåll, var det bäddat för en andra halvlek av öppen och fartfylld fotboll. Så blev det också. Real Madrids beteende kom att bli något mer avslappnat, och framför mål var det många gånger man gjorde “det svåra”, istället för att punktera matchen. Valencias reduceringsmål kom efter att man sakta men säkert etablerat ett spel på offensiv planhalva, och det kändes därefter som att det åter var match. Men eftersom Valencia i sitt momentum flyttade upp hela laget, erbjöds kontringstillfällen för Real Madrid, och det var precis så Real Madrid skulle utöka sin ledning till 3-1. Målgörare? Cristiano Ronaldo, som i riktigt hög fart lyckades få till ett avslut som Diego Alves blev helt ställd av.
Skulle Valencia klara av att öka spänningen igen eller var det nu avgjort? En frispark i ribban, ett skott i stolpen och ett antal kvalificerade räddningar av Casilla talar för att Valencia verkligen försökte ända in i slutet. Man tog över bollinnehavet och spelade i större utsträckning närmre Madrids mål. Real Madrid började intressera sig mer för försvarsspel och för att sakta ner tempot. Zidane gjorde med kvarten kvar två byten som på sätt och vis skulle innebära matchens slut. I 78:e minuten kom legendaren Arbeloa in för att få spela sina allra sista minuter inför Bernabéu-publiken, som gav honom stående ovationer. Men Real Madrid blev något för avslappade – med mindre än tio minuter kvar av ordinarie tid fick Andre Gomes ett fantastiskt skottläge utanför straffområdet – utan någon press – och han knorrade in bollen i Casillas bortre hörn. En ganska logisk konsekvens sett till matchbilden – något tråkigt för Casilla som verkligen gjorde en grym andra halvlek. Valencias nya momentum bromsades upp när Rodrigo med fem minuter kvar blev utvisad. Resterande minuter mest blev en väntan på slutsignalen – ett lågt liggande Real och ett förgäves försökande Valencia. Med det inte sagt att det saknades spänning – tvärtom, det blev en nagelbitare, och med lite mer tur kanske bortalaget kunde ha kvitterat. Emellertid hände inget sådant, utan Real Madrid kunde kliva ut från plan som vinnare.
En vinst var givetvis ett måste för Real Madrid. Inte för att det realistiskt skulle ha någon betydelse för ligan, utan för att det helt enkelt var en plikt. Parallellt spelade såväl Barcelona och Atlético sina matcher. Barcelona vann med övertygande siffror mot ett svagt Espanyol, medan Atlético förlorade sin ledning i matchens allra sista minuter, vilket innebär att Barcelona nu så gott som är mästare. Real Madrid kan nu nå andraplatsen såvida man vinner nästa helg mot Deportivo, men det spelar givetvis ingen roll om det är andra eller tredjeplatsen, när det är titeln man aspirerar på, det vet vi alla.
Positivt är att Ronaldo fick göra två mål, så att han förhoppningsvis kan nå en slags formtopp precis till finalen mot Atlético. Skönt även för Benzema att få näta. Ett annat utropstecken var James, speciellt i första halvlek, då han var delaktig i sort sett varje anfall. Casilla får släppa in två mål, men med tanke på hur sällan han spelat, måste beröm ges för de dussin räddningarna han trots allt gjorde. Det kunde i själva verket ha slutat i förlust om det inte vore för hans ingripanden i slutskedet av matchen. Avslutningsvis måste givetvis nämnas Arbeloas avsked. Vi får tacka för allt han skänkt oss genom åren. Han förblir – på och utanför plan – en sann madridista. Vi kommer att minnas dig Arbeloa!
Hala Madrid!
