Colorado - Pittsburgh
6 - 3

Säsongens bästa insats: Racing - Villarreal 0-3

Det var verkligen tappen ur tunnan, som Henrik Strömblad förpestat oss med genom att påpeka varje gång man krossat sin motståndare under de senaste utgåvorna av FIFA-spelen, när Racing de Santander komfortabelt bortaslogs under lördagseftermiddagen.

Velázquez påpekade efter förra matchen att resultatet inte speglade den och att han var nöjd över hur hans spelare hade presterat. Därför kom det inte som någon chock när startelvan släpptes och var intakt från senast förutom att Hernán efter en lång flygresa hem från en landskamp med Paraguay inte ansågs vara redo att starta, och istället placerades Jaume Costa som vänsterytter, trots tidigare mediokra insatser på den positionen.

Elvan:

Mariño
Javi Venta – Musacchio – Bruno – Joan Oriol
Senna – Trigueros
Moi Gómez – Cani – Jaume Costa
Uche

Precis som hemma mot Murcia senast var de gulklädda spelarna råtaggade från första stund; kraftig och tidig press, bollvinster högt upp i banan, bra rörelse, passningskombinationer och positionsbyten från framför allt Cani och Moi. Just Cani verkade mer koncentrerad och löpvillig än tidigare, kanske beroende på att han är den som fått mest negativ kritik hittills, och i sin tur svarat att han tycker att de halvdana insatserna inte bara är hans fel, och nu antagligen ville motbevisa det med all tydlighet.
Jaume Costa löpte också på bra, men rörde sig mer upp och ner längs sin vänsterkant än in i mitten, fast även han smög centralare ibland när han märkte att Oriol kom och ville överlappa.
Den största skillnaden mellan de två senaste matcherna och de övriga är dock Trigueros nya roll. När Senna och Bruno spelar bredvid varandra vinner de ofta bollen och slår nästan aldrig bort den. Men ofta vill de göra samma sak och bara spela den vidare utan att följa med uppåt. Trigueros är kanske inte lika tuff i närkamperna som dessa herrar, utan påminner mer om Borja Valero när han väl spelade i den rollen. Han gillar att själv driva upp bollen, kombinera sig fram, fyller på ofta i straffområdet och söker skottlägen ännu oftare än Senna brukar göra. Det blir helt enkelt en extra gubbe för motståndarna att hålla reda på offensivt och en till snubbe som man kan passningskombinera sig fram med eller slå inlägg emot. Med Bruno och Senna centralt kan de bli för lågt sittande, och inbjuda motståndarna till hög press, plus att det riskerar att bli ett stort gap mellan lagdelarna vilket försvårar möjligheterna till ett snabbt passningsspel.
Mittbackarna hade inte mycket att göra på hela matchen defensivt, men är hur bekväma som helst med bollen vid sina fötter och även de gillar att driva upp den och ställer därmed fler frågor till motståndarnas anfallare och mittfältare gällande sitt försvarande.
Med Bruno istället för Mellberg som mittback förlorar man framförallt svenskens strålande huvudspel både offensivt och defensivt, men även Bruno är väldigt svårpasserad och tuff att möta, samtidigt som hans fötter är av en annan värld än Mellbergs.

Allt detta ledde till ett enormt spelövertag och bra och varierat spel från Villarreal, men det var ändå relativt få bra lägen som skapades till en början.

Cani hade ett skott från mittlinjen som tvingade målvakten att tippa bollen till hörna. ( Har han inte testat sådana skott ovanligt ofta sedan hans drömmål mot Osasuna för ett tag sedan? Här kan ni se det om ni inte kommer ihåg det, eller bara vill återuppleva det, ackompanjerat till skum musik)

Dessutom prövade Senna och Trigueros nått långskott var och flera inlägg skickades in, men utan att Uche eller någon annan kunde skapa något farligt från dem. Dock ganska få insticksförsök, vilket alltid var Villarreals primära chansskaparmetod under ”the glory days”.

Det var först efter 22 minuters spel jag hoppade till i tro om att det skulle bli mål. Detta efter ett anfall som startades genom Trigueros som först snyggt lurade en motståndare med en ”sombrero” på mittplan, därefter vispade han iväg en passning ut till Moi på högerkanten, som i sin tur såg en ganska fri Jaume Costa i straffområdet och hittade honom med en hård pass längs marken. Jaume trampade dock klumpigt på bollen och blev stressad, men var fortfarande så ensam att han kunde få iväg ett skott, men tyvärr lyckades han inte med mer än en fösare med högern som rullade rätt på målvakten, men läget var ämnat för något bättre.

Efter det följde en period med bättre försök och ännu tydligare press mot Racing-målet än tidigare. En del halvfarliga hörnor skapades, Senna, Trigueros, Jaume och Moi testade skottlyckan med varierat, men aldrig tillräckligt bra resultat, och inläggen fortsatte matas in. Mitt in den pressen kom även det upp grafik på min stream som visade att bollinnehavet var 78-22 i Villarreals favör. På bortaplan.
Strax efter det gav min stream upp och det tog ett par minuter innan en risig men engelskspråkig kunde hittas. När så väl hade gjorts fick jag i alla fall ett fint välkomnade av de nya streamen. För i minut 32 tog Uche en löpning till vänster in i straffområdet när Trigueros hade bollen vid sina fötter. Manu såg dock ingen chans att spela bollen till honom, men nigerianen hade fått med sig några backar och öppnat upp en yta i mitten. Då valde Trigueros att rycka in där mellan två backar och sedan förbi en tredje innan han, från straffområdeslinjen, dunkade upp bollen med sin högerfot i sitt högra kryss med ett stenhårt och otagbart skott. 0-1 på resultattavlan! (Trigueros kommer vara med i u21-EM nästa sommar.)

Racing försökte direkt efter målet att flytta upp sitt lag lite mer, men det gick sådär och matchbilden ändrades knappast.

Istället stod Villarreal för ännu ett finemang anfall i minut 38. Uche kom slött drivandes med bollen in från vänster och såg en febrilt löpande Jaume Costa komma överlappandes. I precis rätt läge valde Uche då att klacka bollen till Jaume. Hans mottagning var inte perfekt, men när han väl fått kontroll över bollen stack han in den mellan några backar till Uche som helt enkelt tog emot bollen med högern innan han petade den förbi motståndarmålvakten med vänstern. 2-0 till Villarreal!

Lugnade av tvåmålsledningen stod dock Villarreal och sov efter målet och lät Racing komma till sin första chans. Det blev också en riktigt farlig sådan. Snabbt hittade de ut på sin vänsterkant och valde därifrån att spela snett inåt bakåt till den tidigare Villarreal B-spelaren, Marcos Gullón, som stod och väntade vid straffområdeslinjen. Han fick också bollen där, samtidigt som en Villarreal-back tappade balansen och öppnade upp en jätteyta. Gullón valde att avlossa ett skott och fick till ett hårt sådant men det gick ganska rakt på mål och den spanske u21-landslagsmålvakten, Mariño, gjorde en fin fotparad.

Spelet lugnade ner sig under halvlekens slutminuter men innehöll lite delikatesser från Cani och Moi, plus att vi visades lite statistik igen som sa att Villarreal ledde bollinhavet med 72-28 och skottstatistiken med 13-2.

Andra halvlek:

Andra halvlek rullade på som innan med mycket gult bollrullande. Racing pressade förvisso hårdare och längre upp i banan nu, men Villarreal-spelarna var skickliga nog att spela sig ur den, och Racing kom bara till något enstaka inlägg från vänsterkanten under halvlekens inledande minuter.

Matchens temposkötare, Manu Trigueros, fortsatte att briljera och var regissören bakom halvlekens första bra chans när han hittade Uche som sedan ryckte ifrån en spelare men träffade målvakten med sitt skott som tippades ut till hörna från ett ganska fritt läge.
Hörnan i sig blev inte speciellt farlig, men Villarreal lyckades behålla bollen och flera spelare stannade kvar i straffområdet. Bollen spelades då ut till Cani på högerflanken som märkte att han hade många lagkamrater att sikta på. Siktet var dessutom fint inställt och med ett hårt inlägg träffade han Uches pannan och fick se bollen segla in i mål från nigerianen igen. 3-0!

Trots att det var mycket tid kvar gav nu Racing mer eller mindre upp och försökte knappt anfalla utan lät Villarreal leka med bollen hur de ville.

Racing-fansen var uppenbarligen inte nöjda med hur laget skötte sig varken under matchen eller tidigare under säsongen utan rusade ner mot planen och höll upp skyltar med ”SOS Racing” på, samtidigt som de gapade och skrek så mycket att polisen kände sig tvingade att ställa sig att blockera deras sikt under matchens avslutande halvtimme.

Efterhand plockade Villarreal in Hernán Pérez, Pandiani och Cavenaghi. Och Racing svarade med att kalla in den tidigare Barca- och Man City-talangen Gai Assulin. Men inte ens det hjälpte.

Villarreal fortsatte och styra och ställa som de ville. Hernán kom som vanligt in och löpte mer än alla andra, och visade teknik och fart som ingen annan på banan kunde stoltsera med. Det ledde till två riktigt bra lägen för paraguayanen, men hans avslut var undermåliga.
Racing skapade också ett jätteläge under slutet genom Kone som bjöds på ett friläge, men ingenting ville sig för Racing, och hans skott gick i stolpen. Förutom det hade Racing sällan något organiserat spel alls och deras enda avslut kom från frisparkar ur lägen där folk inte ens brukar försöka skjuta.

Matchfakta:

Racing de Santander: Sotres; Rochela, Francis, Gullón, Jairo; Kaludjerovic (Gai Assulin, 60’), Ferreiro (Koné, 80’), Óscar Pérez (Jorge Alonso, 52’), Bouazza; Goicotexea och Bautista.

Villarreal: Mariño; Javi Venta, Bruno, Musacchio, Joan Oriol; Marcos Senna, Trigueros (Hernán Pérez, 73’), Moi Gómez (Pandiani, 84’), Jaume Costa, Cani; och Uche (Cavenaghi, 79’).

Mål: 0-1, min. 32: Trigueros. 0-2, min. 38: Uche. 0-3, min. 53: Uche.

Varningar: David Pérez Pallás (Comité Gallego). Amonestó a Francis (41’) och Gai Assulin (84’) för Racing de Santander och Joan Oriol (71’) för Villarreal.

Höjdpunkter från matchen i videoformat.

Övriga tankar:

Det är svårt att veta hur dåliga Racing är och således om vi vågar dra några stora slutsatser av den här matchen. Men det har i alla fall sett bra ut de två senaste matcherna.

Just med tanke på hur bra det sett ut, och att Manu Trigueros varit fantastisk i sin nya roll så ger det Velázquez en del lyxproblem att tänka på när Mellberg kommer tillbaka. Flyttar han upp Bruno då och låter Manu spela i en offensivare roll igen. Eller fortsätter han med samma mittfält och petar Mellberg eller rent av Musacchio?

Jaume Costa gjorde förvisso sin klart bästa insats som ytter den här gången, och får gärna spela vänsterback istället för Oriol för mig, men jag hoppas Velázquez inte är för resultat-blind utan sätter in Hernán Pérez i startelvan nästan gång, för han är nästan alltid en av våra tre farligaste gubbar.