Säsongsutvärdering del 2: Mittfältare
Säsongen var en enorm besvikelse för alla som har sina sympatier hos Villarreal. Och då blir betygen därefter. Nu är det mittfältarnas tur att synas – Villarreals klart bästa lagdel.
Jag har valt att snickra ihop ett ganska säreget betygssystem där jag utgår från de klassiska skolbetygen – som nu förvisso har bytts ut – men även valt att lägga till ett par betygssnäpp för att jag tycker det är blir för stor skillnad mellan de olika betygen. Annars hade jag fått jobba mycket med plus och minus som tillägg, och sådant uppskattar man ju inte sedan skoltiden, eftersom att man visste att det inte hade någon betydelse i praktiken.
*Statistiken gäller enbart ligaspelet och är hämtad från whoscored.com, men spelarna har bedömts utifrån deras prestationer i alla turneringar. Siffrorna inom parantes är antalet inhopp spelaren gjort.
Betygsskala:
1 – Usel
2 – Underkänd
3 – Godkänd
4 – Väl godkänd
5 – Mycket väl godkänd
6 – Fantastisk
7 – Riquelme
Betygen ges i form av antal Groguets – Villarreals maskot.
Rubén Cani – 27(2) matcher/ 0 mål/ 3 assist – Betyg:
Cani, Cani, Cani…Ja, vad ska man säga om honom? Vår prettyboy och tidigare rekordvärvning skulle ju blomma ut tillfullo nu på ålderns höst när Cazorla lämnat en offensiv plats i startelvan öppen, men riktigt så blev det inte. Den elegante spanjoren har varit lika ojämn som tidigare år; i vissa matcher gör han ständigt briljanta saker i 90 minuter, för att sedan i nästa match vara helt osynlig. Dålig skulle jag dock aldrig påstå att han är, utan han har drivet, bollkänslan och blicken som borde göra honom till en nästan komplett mittfältare.
Lämnar tyvärr troligtvis skutan efter många års trogen tjänst, för att hans lön är för hög för spel i Segundan, och för att han själv sagt att han inte vill spela där. Troligaste destinationen har sett ut att vara hans moderklubb, Real Zaragoza. Men fattiglapparna från Aragonien vill helst inte betala för sina spelare, och Villarreal släpper honom inte gärna gratis. Så om inte djävulen själv – Jorge Mendes – lockar Cani till sitt spelarstall så tvivlar åtminstone jag på att vi får se honom i Zaragoza till hösten.
Jonathan de Guzmán – 11(8) matcher/ 0 mål/ 0 assist – Betyg:
Var ska man ens börja här? Tidernas största flopp i Villarreal utan konkurrens. På grund av den minst sagt frostiga relationen mellan Villarreal och Mallorca – deras fans firade på gatorna när Villarreal åkte ut – så fick man pynta upp ett överpris från början för kanadensar-holländaren som skulle bli Cazorlas ersättare, och fick överta nummer 8 som tidigare tillhört just Cazorla och även Riquelme. Absurt nog gjorde han mål i sin enda match i ligan för Mallorca i år, för att sedan inte göra ett enda i den gula tröjan i ligaspelet (smällde dock in en volley mot Bayern München i Champions League.)
Såg alltid otroligt nervös ut, väldigt trög, osäker med bollen, missade enkla passningar, sköt över mest hela tiden, och hade ett försvarsspel i klass med Ronaldinho. Kommer knappast spela kvar i Segundan. Tveksamt om det blir en utlåning först eller en försäljning direkt dock.
Marcos Senna – 24(7) matcher/ 5 mål/ 1 assist – Betyg:
Om mindre än två veckor fyller världens ende brasilianare med ett EM-guld på meritlistan 36 år. Det hindrade honom inte från att genomgå en renässans och oftast vara Villarreals bäste spelare i år. Frågan är dock om pånyttfödelsen bara är något man tror har skett, eller om han faktiskt varit lika bra hela tiden? Och att problemet istället innan han åter visade sin klass var att han förpassades till bänken av Garrido, till förmån för den egentlige mittbacken, Marchena.
Hur som haver så går det lite långsammare nu för tiden, men det hindrar honom inte från att vara en utomordentlig passningsspelare, ha en av världens bästa högerfötter eller vara en bra bollvinnare. I mina ögon fortfarande världens bäste defensive mittfältare. Och visst var Spanien bra mycket sexigare när man bara spelade med en multifunktionell Senna, istället för ett tvehövdat monster i form av Xabi Alonso och Sergio Busquets? Har förnyat sitt kontrakt och kommer spela i Segundan med 50 % lägre lön än tidigare.
Carlos Marchena – 9(8) matcher/ 0 mål/ 1 assist – Betyg:
En av Garridos favoritspelare och var därför ofta med i startelvan under början av säsongen. Är bättre med bollen än vad många tror, men det är ändå tjänstefel att spela med honom på mittfältet istället för Senna.
Under Molina och Lotina fick han mer agera inhoppare, och detta när laget skulle försvara en ledning. Tyvärr så fick det ibland motsatt effekt, detta eftersom att “The Marchenator” gärna kapar allt och alla och därmed ger motståndarlaget frisparkar. Det är väl ändå inget större problem tänker ni kanske då? Men när försvarspelet på fasta situationer är som Villarreals är det nästan det värsta man kan bjuda på. Varför mannen som var ordinarie mittback när Spanien tog EM-guld för fyra år sedan knappt fick spela alls på den positionen i årets Villarreal, trots den svaga konkurrensen, har jag däremot inget bra svar på.
Borja Valero – 36 matcher/ 5 mål/ 6 assist – Betyg:
Mannen som är det närmaste vi kommit en spelare som verkligen styr spelet sedan Riquelme var här och härjade har visserligen haft ett par bottennapp den här säsongen, men också i flertalet matcher varit Villarreals bäste spelare. Pekade i början av säsongen då han nästan var lagets enda dugliga spelare, och också den spelare som varit den alla klubbens tränare har tagit ut först när startelvan skall väljas. Har mest spelat i en ganska fri och offensiv ytterroll, men också fått agera defensiv spelfördelare på mitten i brist på alternativ, eller när laget varit i underläge och behövt spela offensivare. Kan spela på alla mittfältspositioner, är en utmärkt passningsspelare, dödar bollen med varenda förstatouch och erhåller en blick för spelet som är få förunnade. Har sagt att han fortfarande gillar klubben och kan tänka sig att hjälpa upp den till divisionen där den hör hemma, men lämnar med största sannolikhet klubben i sommar ändå med tanke på hur hög lön han har. Och det har snackats om att struntsummor i sammanhanget som 10 miljoner euro skall räcka för att få hans underteckning på ett faxat papper. Fyndläge för övriga klubbar.
Javier Camuñas – 10(17) matcher/ 1 mål/ 2 assist – Betyg:
Camuñas var aldrig tänkt som startspelare och fick också sällan den rollen. Har ofta kommit in med bra energi och kämparvilja, men det räcker inte. Oftast känns han valpig, trots att han inte direkt är någon ungtupp; det känns som att han får beslutsångest när han får bollen, dessutom tappar han den för lätt och för ofta, är klen i duellerna och slarvigare i passningsspelet än sina konkurrenter. Ett fåtal matcher har han dock varit lysande, men de kommer så sällan att man blir väldigt förvånad när de väl dyker upp. Har nog svårt att ta en startplats även i Segundan om han blir kvar.
Bruno Soriano – 37 matcher/ 3 mål/ 1 assist – Betyg:
Många trodde säkert att Bruno skulle bli en ny David Fuster när han tillslut flyttades upp till A-laget efter att ha fått slita längre än de flesta där bland alla ungdomar. När han väl blev uppflyttad fick han dock snällt sitta på bänken en lång period till förmån för en brunkande Sebastian Eguren. Sent i karriären fick han äntligen chansen och man såg då direkt vilken nyttig spelare han är. Med sina långa, spindelliknande ben jagar han ner storsjärna efter storsjärna, för att när bollen väl är erövrad alltid överlämna den till de mer kreativa spelarna med precisa passningar. I år lyckades han dessutom göra sina tre första mål i högsta serien någonsin! Belönades trots lagets degradering med en uttagning till den spanska förtruppen inför EM, men gallrades dock bort innan mästerskapet. Något jag personligen tycker är fel, mest beroende på hans förmåga att prestera galant framförallt som mittback men även helt okej som vänsterback. Positioner där Spanien inte har en lika enorm bredd som på mittfältet. Han fick spela en hel del mittback i år i brist på dugliga alternativ och för att kunna föra spelet bättre när laget jagade en ledning. Är en riktig Villarreal-pöjk och förväntas stanna och hjälpa laget upp i Primeran om inte någon riktig jätte cashar upp rejält.
Wakaso –1(5) matcher/ 0 mål/ 0 assist – Betyg:
Det blir ett godkänt betyg här, mest på grund av den skrala speltiden jag har som bedömningsmaterial. Yrväder som har rätt bra kontroll på bollen, vågar göra riskabla saker, även hyfsat snabb och en av de aggressivaste spelarna jag sett. Detta har dock gjort att han dragit på sig tre gula kort trots att han knappt har spelat. Kommer alltid ge allt och skapa någonting med sin rörlighet och avighet. Har mest använts som ytter. Men jag är ändå tveksam till om ghanesen passar in i Villarreals typiska spel med mycket kortpassningar, och inåtgående yttrar som fungerar mer som spelfördelare; där blicken, bollkontrollen och passningskvalitén är de viktigaste egenskaperna i rollen han konkurrerar om. Å andra sidan är jag osäker på om jag längre kan säga att Villarreal har ett typiskt spelsätt.
Hernán Pérez –12(9) matcher/ 4 mål/ 0 assist – Betyg:
Det var osäkert om Hernán ens skulle få en plats i A-truppen inför säsongen, trots att han bland annat figurerat i en Copa America-final för Paraguay samma sommar. Ett av alla tecken på att det egentligen är sjukt att Villarreal åkte ut, men också något som vittnar om att de med makten kanske inte haft full koll på vilka som varit sina bästa spelare. För tillslut fick Hernan en plats i A-laget och tilldelades tröja nummer 11. Och visst, han fick en del speltid i början, men det var mest på grund av en absurd mängd skador snarare än att entrenador Garrido insåg hans storhet som fotbollsspelare. När alla väl var friska igen fick han snällt sitta på bänken, trots att de flesta fansen tyckt att han imponerat redan då. Under Molinas ledning undrade man om han ens var kvar i klubben, för på planen syntes han lika lite som Wakaso. Det krävdes istället ett superinhopp hemma på El Madrigal mot Malaga under Lotinas ledning; där han avgjorde matchen på egen hand genom att först fixa en straff och ett rött kort på Kameni. Innan dess hade Cazorla skjutit Malaga till ledning, vilket ledde till applåder från Villarreal-publiken. (Och inte firade den gode Santi, utan det såg till och med ut som att han fällde en tår. Vilken härlig människa ändå han är som ett av för få undantag bland alla dessa pengakåta legoknektar förklädda till fotbollsspelare.) Hur som helst dunkade Marcos Senna in straffen. Och på övertid gjorde sedan Hernán 2-1 till Villarreal genom att lobba bollen över målvakten efter att han snappat upp dennes utboxning på en hörna. Sedan denna bragdinsats blev han ett självklart inslag i startelvan och fortsatte att vara underbar att skåda. Påminner en hel del om Alexis Sánchez; han har rycket, finterna och utöver det en stor skottvilja och framförallt bra kvalité på dessa med bägge fötterna. Felvärderar fortfarande en del situationer, men reparerar ofta detta med ett aggressivt hemåtjobb.
Gonzalo Castellani – 1(9) matcher/ 0 mål/ 1 assist – Betyg:
Även för Castellani blir det ett godkänt betyg mest för att han inte fått visa upp sig i A-laget särskilt mycket. När han väl spelat har jag dock imponerats av hans lugn, behagliga bollbehandling, blick och passningar. De enda problemen kan vara att det går lite segt när han ska röra på påkarna och att han inte känns megataggad på att jobba livet ur sig när motståndarna har bollen. Är precis som den traditionella Villarreal-mittfältaren väldigt allround och kan egentligen spela på alla mittfältspositioner med likvärdigt resultat.
