Sergio Ramos, tonåringen från Sevilla som blev Legend i Madrid
När vi fotbollsälskare nu hör namnet Sergio Ramos tänker alla på en världsklassförsvarare, några hatar honom för hans hårda spelstil eller för hans höga svansföring medan andra älskar han för just det. De höga strumporna, huvudspelet, hans aura. Ansedd som bästa backen genom tiderna av många, överskattad av andra. Låt oss spola tillbaka tiden innan Sergio Ramos blev den han är idag, det vill säga klubblegend i den vita delen av den spanska huvudstaden.
1 Februari 2004 var starten för den som skulle anses som en av de största inom spansk fotboll, med tröjnummer 32 i en vinröd Sevillatröja kunde en junior med långt hår ses för första gången, använd som både högerback och mittback i ett då med facit i hand Sevilla med flera kommande storstjärnor. En oblyg försvarare som redan då spelade tufft började göra sig ett namn och snacket började gå och inte minst i de största av rummen och de dåvarande Madrid, känt Galacticos ihopplockade av Florentino Perez hade ögonen riktade mot Andalusien och om de inte skulle övertygas direkt så kom det som en bomb sista ligamatchen säsongen 2004-2005 från ca 30 meter, frispark Sevilla, pet åt sidan och sträckt vrist från Sevillas nummer 5 som numera var en del av A-truppen och Sergio Ramos hade gjort mål mot självaste Real Madrid och där och då gjorde han klart för sin egen övergång.
En övergång som sprängde barriärer och 270 miljoner var den nya rekordsumman för en spansk försvarare och förhoppningarna var många och kostymen han fick tilldelad att bära var tröja nummer 4, en tröja som tidigare burits av vad många ansåg som Spaniens bästa försvarare genom tiderna, Fernando Hierro, kostymen var stor och sågs nog som smått omöjlig att fylla upp, men så fel folk kunde ha. Liksom Hierro klev han direkt in i mittlåset men i nödfall även som defensiv mittfältare och gjorde det bra, och säsongen 06/07 bildade han mittlås med Fabio Cannavaro och ledde laget till La liga titeln. Senare i med Pepes ankomst så flyttades Ramos ut som högerback och exploderade, flög fram längs kanten, slog inlägg, klackade sig in i banan och det var där han bosatte sig i landslaget och världselvor för första gången och definitivt inte sista.
92:48
Ramos hade redan skrivit in sig i historieböckerna med framgångar som liga och cuptitlar samt varit en del av de många kallar de bästa landslaget någonsin dvs Spanien 08-12 men han jagade fortfarande den finaste pokalen i klubblagsfotbollen. Champions League finalen i Lissabon där Real Madrid såg ut att besegras av lillebror Atletico men Ramos ville annat och det klassiska nickmålet som letade sig in bakom dåvarande Atleticokeepern Courtois var ett faktum. Madrid som sedan vann matchen med 4-1 efter förlängning hade bärgat den så efterlängtade La decima och Ramos var räddningen och numera odödlig i Madrid.
Captain three peat
2015 lämnade den största, den omtyckta, den bästa, Iker Casillas. Ikonen som fick ett minst sagt ovärdigt avslut men lagkaptensbindeln var det inge snack om vem som skulle bära i framtiden, i med att han haft den stora delar under säsongen 2013/2014 så var valet självklart – Sergio Ramos kommunicerades som ny lagkapten i både klubb och landslag. Och under denna säsong ledde han återigen sitt lag till den åtråvärda Champions League titeln men det vara bara starten för han skulle bli en av de bärande spelare i Zidane-eran som lyckades vinna turneringen tre år i rad.
Cristiano Ronaldo försvann efter den tredje Champions League men kvar var givetvis Ramos i både vått och torrt och skulle under Coronaåret vara en stark bidragande faktor tillsammans med Benzema till att laget vann la liga titeln.
The last dance
Säsongen 2020-2021, En numera slipad Ramos, de röda korten finns fortfarande men betydligt färre än förut. En säsong som svajat från start med en ledning som inte dragit åt samma håll som Zidane, höstens resultat som inte var till belåtenhet och för första gången har Ramos kantats av skador efter jul som efter det hållit honom borta till stor del av våren. En vår som även kantats av långa förhandlingar kring Ramos kontraktsituation där klubben har sin policy på att spelare över 30 år vars kontrakt går ut endast erbjuds ett år i taget och Sergio Ramos vill garanteras två år. Frågar du supportrar garanterar jag svaret – ge han vad han vill ha, ha överseende, han är vår största genom tiderna.
Min mamma sa en gång till mig, jobba inte ihjäl dig och jobba över och ställ upp hela tiden för vet du vad, det är ingen som tackar dig i slutändan. Ramos har varit Madrid trogen sen han kom, och även här i slutändan så lyser tacksamheten med sin frånvaro. Lojalitet åt ena hållet, business åt de andra. Jag hyser inget agg mot Ramos och känner nog en del av den besvikelse som även han känner mot klubbens ledning. Jag trodde aldrig denna dag skulle komma, han själv antyder att han inte ville lämna och jag tror honom. Jag hade väntat mig att avsked värdigt den prestation och karriär på ett fyllt Bernabeu framför fansen men icke.
16 Juni blev lite som ett nålstick i hjärtat när klubben kommunicerade att Sergio Ramos lämnar efter 16 år i klubben och även fast det känts riktigt jobbigt att se Raul, Guti, Cristiano lämna så är inget på den nivå när Casillas och nu Ramos på ett så ovärdigt sätt efter sina insatser och sin betydelse för klubben får gå ut genom bakdörren. Det är business i slutändan, javisst men det är även den delen jag avskyr av den nya moderna fotbollen där lagen styrs som företag och utrymme för klubbkänsla och hjärta alltid kommer vara sekundärt.
Jag kommer sakna dig Sergio
En Sergio Ramos jag följt sedan jag var 13 år gammal, det långa håret, huvudspelet, de röda korten, glidtacklingarna, glöden, målen inte minst 92:48 i Lissabon, trots en tappad pokal under bussen så har du förgyllt och givit så mycket mer tillbaka under mina år. Han som kom som en oslipad tonåring lämnar som den bästa försvaren mina ögon någonsin skådat. Det smärtar att veta att jag aldrig kommer se dig fira titlar invirad i vår flagga igen på Plaza de Cibeles Jag såg dig komma som tonåring, jag såg dig erövra, jag såg din tröja hänga i mitt pojkrum och nu ser jag dig lämna som legend. Raul, Casillas med flera får ursäkta, du är den största vi haft. och de 270 miljonerna för en talang som numera pratas som en av de bästa backarna genom tiderna får anses som ett kap.
Sergio mi Sergio, du lämnar ett stort tomrum efter dig, du går möjligt att ersätta sportsligt men i helhet är det en omöjlighet. Auran, vinnarmentaliteten, dessa ”fuck you” röda kort du tagit de gånger vi blivit förnedrade, även dom kommer jag sakna, Jag kommer sakna hur du tar av dig och kysser bindeln vid viktiga mål. Du var min Childhood hero, du är en kärlek som aldrig kommer svalna.
För dig har jag fällt tårar, känt eufori, skrikit mig hes, som sagt det har varit en känslomässig karusell men framförallt så har det varit en ära. Det känns vemodigt, ovärdigt och minst sagt sorligt att se dig lämna, du var vår Achilles, den bästa av krigare som tyvärr skulle få ett sorgligt slut men som alltid kommer pratas om, aldrig glömmas och därför hoppas jag att ingen bär tröja nummer 4 framöver ,för den vill jag se upphissad i Bernabeu, vajandes i vinden så vi kan se den, tänka på våran Gladiator, El Matador och minnas honom.
Att försvara dig, där kommer jag aldrig backa undan, aldrig vara sen. Tack för allt, Gracias, El Rey, Sergio Ramos min kapten.
