-
-

Almería - Sevilla 0-1

Ett skadeskjutet Sevilla tog en stark bortaseger i det andalusiska derbyt. Ett stabilt försvarsspel stavas kvällens segervapen i en match som efter en händelsefattig första halvlek hettade till efter paus.

Givetvis var man på förhand en aning bekymrad. På skadelistan hittade vi nämligen Luis Fabiano, Kanouté, Koné, Chevantón, Diego Capel och Renato. Med andra ord hade laget inte en enda anfallare tillgänglig till den knepiga bortamatchen mot Almería. Inte EN enda. O. NADA. Eller ja, en halv då. Acosta kan spela toppforward men är främst en släpande anfallare och ingen naturlig målgörare. Så frågan var; hur ska vi vinna en match utan några målskyttar på planen? Svaret lät vänta på sig i 51 minuter.

Första halvlek
Matchens första 45 minuter var ärligt talat ingen, så kallad, klang- och jubelföreställning. Sevilla var genomgående det lag som försökte föra spelet men några vassa målchanser duggade knappast tätt. Coach Jimenez hade packat in Aldo Duscher, Romaric och Enzo Maresca centralt på mitten och Almería var därutav ganska chanslösa i den lagdelen. Istället försökte man allt som oftast hitta sin duktige striker Negredo med längre bollar. Något som inte lönade sig denna kväll då försvarkollegorna Prieto-Escudé stod för varsina prickfria insatser.

Efter 20 spelade minuter kunde man konstatera att Sevilla spelade bra utan att direkt imponera. Man tryckte tillbaka ett ganska passivt hemmalag men lyckades inte heller skapa några nämnvärda farligheter framåt. Adriano börjar matchen piggt och är Sevillas starkaste offensiva kraft under matchupptaken.

Men Almería spelar upp sig något och efter en halvtimme får vi se några intentioner till anfallsspel från hemmalaget. Bland annat får man en frispark i ett farligt läge som Mané emellertid skjuter rakt i muren. Minuten senare får vi bevittna en HYFSAT brutal glidtackling av Fernando Navarro på Ortiz som bara får inkast med sig. Kommentator Perlskog vill ge sken av att Navarro är en katastrof men jag vill hävda att vänsterbackens tuffhet är en tillgång som ingjuter pondus i vårt försvarsspel, även om det inte heller skadar att finslipa glidtacklingarna och kanske jobba på timingen en aning.

Halvlekens sista kvart är ganska innehållslös och det är ganska intressant att Robert Perlskog pratar mer om Zlatan Ibrahimovic och Roma-Inter än om matchen han kommenterar.

Men det mållösa resultatet står sig alltså halvleken ut och även om defensiven ser riktigt säker ut är det tydligt att laget saknar en naturlig målskytt. Det som skulle varit ett 4-2-3-1 liknar snarare ett 4-6-0. Men samtidigt är det glädjande att Almería inte alls är med i matchen.

Andra halvlek
Manolo Jimenez verkade ha eldat på sina trupper i paus för i andra halvlek är det ett betydligt rörligare Sevilla som gör entré. Den statiska fotboll och höjd av uddlöshet som vi fick skåda första halvlek verkar ha ersatts av löpvilja och energi.

Maresca söker i minut 48 Acosta med en delikat passning men argentinaren når inte riktigt fram till bollen och strax därefter skjuter Almerías Juanito ett ganska ofarligt skott som hamnar rakt i Palops trygga famn. Minuten senare får vi se en härlig aktion från Acosta som gör en vansinnig löpning från eget straffområde till det motsatta där han dribblar av en hemmaförsvarare för att sedan misslyckas med den sista passningen, som tar på en Almería-spelare och går till hörna.

Vi har nu spelat 51 minuter av matchen och Marescas hörna letar sig bort till Adriano till vänster om Almerías straffområde. Brassen drar till med ett vänsterskott som ändrar riktning via Chico och går in i mål, 1-0 till Sevilla! Matchens hittils bästa spelare visar att det går att vinna matcher utan några anfallare i laguppställningen.

Här tänder matchen till och målet gör att hemmaspelarna, som hittils varit osedvanligt bleka, vaknar till. Vi får se ett par kontringar, men varken Negredo eller Ortiz lyckas få hål på Palop. Efter 68 minuter släpper Jimenez in Fazio i matchen och Maresca får kliva av. Italienaren gör en godkänd match men utan att dominera mittfältet på det sätt vi fått vänja oss vid.

I den 73:e minuten varnas Natalio korrekt för filmning efter en "duell" med Escudé och minuten senare är den dags för nästa Sevilla-byte. Lovande mittfältaren Armenteros från Sevilla Atletico byts in, vilket känns kul. Däremot tycker jag att Adriano är fel spelare att plocka ut. Målskytten Adriano springer något kolossalt matchen igenom, är väldigt företagsam på sin kant och jag kan tycka att han kunde givits 90 minuter ikväll.

Med dryga tio minuter kvar av matchen får vi se en av Almerías hetaste chanser i matchen. Romaric river ned en hemmaspelare i ett farligt frisparksläge och får dessutom gult kort. Ett lite klumpigt ingripande av Romaric och frisparken som Julio Alvarez slår är mycket bra. Strax över Palops högra kryss.

Ett par minuter senare ska matchen definitivt avgöras och det är Jesús Navas, som på något mycket egendomligt sätt, LYCKAS förneka Sevilla ett givet 2-0-mål. Almerías otursgubbe för dagen, mittbacken Chico, tappar bollen till Navas som är helt fri med målvakten Diego Alves. Men istället för att dundra in bollen i mål tvekar han och får till slut till en passning till den lika fria Acosta. Bedrövligt nog är passningen för dålig och Almería klarar sig.

Almería inser hastigt att matchen ju faktiskt lever och här börjar jag frukta en kvittering. Det är inte ovanligt att en miss av det slaget straffar sig och hemmalaget försöker trycka på sista fem. Men trots bollinnehav och löpvilliga hemmaspelare lyckas Andrés Palop och Sevilla återigen hålla nollan och det är imponerande hur det här, extremt skadedrabbade, laget genomför den här svåra bortamatchen.

För även om skönspelet lyste med sin frånvaro och trots att vi uppnådde höjden av uddlöshet i första halvlek så tog vi tre poäng, höll nollan och ligger nu tvåa i La Liga. Detta dessutom borta mot erkänt svåra Almería med Fabiano, Kanouté, Cheva, Koné, Renato och Capel skadade. Hur än spelet såg ut är det en briljant bedrift, vare sig vi spelade 4-6-0 eller ej. Slutligen vill jag ge samtliga fyra i backlinjen en eloge som stod för utmärkta insatser och var i princip felfria. Vi ser ruggigt stabila ut i år.

Mål
0-1 (51') Adriano Correia

Vamos mi Sevilla!