Tuff start för Sevilla - När allt inte går enligt planen
La Liga-säsongen har precis sparkat igång, och för Sevilla har de första omgångarna bjudit på både hopp och besvikelse. Efter en tuff bortamatch mot Las Palmas och en dramatisk hemmapremiär mot Villarreal, är det tydligt att laget fortfarande letar sin form under sin nya tränare García Pimienta. Med både briljanta ögonblick och ödesdigra misstag har Sevilla visat att de är ett lag i förändring – men är det tillräckligt för att ta sig an den spanska fotbollens utmaningar denna säsong?
Las Palmas - Sevilla
Som säkert alla redan har märkt har La Liga-säsongen dragit igång, och vi är nu inne i omgång två. I premiären den 16 augusti reste Sevilla till Kanarieöarna för att möta Las Palmas i vad som skulle bli en svårspelad match.
Redan innan matchen kom nyheterna om att Sevilla hade misslyckats med att registrera sin nya forward, Iheanacho, på grund av La Ligas finansiella regler kopplade till klubbens lönebudget.
Ett ytterligare bakslag var att Saúl var avstängd, trots att han rest med laget till Las Palmas. Journalisterna spekulerade skämtsamt att klubben helt och hållet missat att han var avstängd. Om det ligger någon sanning i det låter jag vara osagt, men det kan också vara så att man helt enkelt hoppades att avstängningen skulle hävas.
När vi ser på själva matchen, som också markerade García Pimientas återkomst till Las Palmas – ett lag han tidigare tränat innan han i juni tog över som huvudtränare i Sevilla – så tog Sevilla ledningen två gånger. Men Las Palmas kämpade sig tillbaka och kvitterade båda gångerna, vilket ledde till att matchen slutade 2-2.
Sammanfattningsvis var det en jämn match, och även om Sevilla gjorde många misstag och spelarna emellanåt såg osäkra ut i den nya spelidén, så tycker jag ändå att laget var marginellt bättre. Med en ny tränare, stor spelaromsättning, premiärnerver, osv., var detta kanske inte helt oväntat, och att ta en poäng här kan ändå ses som helt acceptabelt under omständigheterna.
Sevilla - Villareal
En vecka senare var det dags för hemmapremiär, och drygt 34 000 åskådare hade tagit sig till Ramón Sánchez-Pizjuán för att se Sevilla ta emot 'Los Submarinos Amarillos' (De gula ubåtarna).
Till denna match skulle äntligen både Saúl och Iheanacho vara tillgängliga för spel, vilket kändes lovande. Dock fick den sistnämnde starta på bänken till förmån för Isaac Romero.
Matchen inleddes katastrofalt, och inte ens 80 sekunder hade gått innan Villarreal rullade in bollen bakom Nyland, vilket innebar att Sevilla hamnade i en uppförsbacke direkt. Sevillamålvaktens ingripande var oroväckande dåligt. Han rusade först ut, men insåg sedan att det kanske inte var rätt beslut, vilket lämnade honom halvstående mellan sitt mål och Danjuma. Några minuter senare uppstod en ny, liknande målchans för de gula, och hemmalaget hade tur att skottet var placerat mitt i bröstet på Nyland. Hade det stått 0-2 efter dryga fem minuters spel, tror jag att fansen hade börjat fundera på om Pimienta egentligen var Quique Sánchez Flores i förklädnad.
Sevilla skulle kvittera i den 8 minuten efter ett fint offensivt inkast till straffområdet, men VAR-rummet presenterade sig. Var det en handboll eller var det offside? Oklart, men målet dömdes bort. Efter de dramatiska första fem minuterna tog Sevilla över spelet och var det klart bättre laget. Hela sex minuters övertid lades till, och i de sista sekunderna innan halvtidsvilan skickade Sevilla upp en långboll mot Lukébakio, som slog till på halvvolley, och 1-1 var resultatet i halvtid.
I andra halvlek fortsatte Sevilla att trumma på, och det kändes som att ett mål var nära. Saúl sköt en fantastisk frispark som Villarreal-målvakten lyckades få fingertopparna på och styra upp i ribban. Skotten haglade, men bollen tycktes hela tiden missa målet precis. I den 69 minuten kom istället Villarreal med ett anfall på högerkanten, ett inlägg som inte såg speciellt farligt ut, men en miss i försvaret gjorde att Comesana satte in bollen bakom en frustrerad Nyland. Och med all rätt – markeringen var inte bara dålig utan icke-existerande. VAR-rummet gav Sevilla lite kompensation denna gång, och målet godkändes inte. 1-1 fortfarande, och Sevilla återupptog sitt spel.
De sista 10-15 minuterna av matchen var det nästan bara spel mot ett mål, och det var tydligt att Pimienta hade gett order om att alla poäng skulle stanna i Sevilla ikväll. Men som ni vet, så är det inte alltid det bättre laget som vinner i fotboll, och i den 95 minuten hände det som inte fick hända. Återigen var det lite slarv från försvaret, och bollen dimper ner till Ayoze, som enkelt lägger in bollen. 1-2 till Villareal.
Förlust och tomma blickar på bänken. Hur kunde det gå så här?
Men även om det blev en förlust i säsongens första hemmamatch finns det mycket positivt att ta med sig. Om vi bortser från de första fem minuterna av matchen, så var Sevilla det klart bättre laget, och det är precis så här jag vill se dem spela. Detta är spansk fotboll för mig: fart och aggressivitet, spel på ett tillslag och skarvar, teknisk skicklighet, passningsprecision och dribblingar. Detta är ett helt annat Sevilla än vi såg förra säsongen.
Gracias,
