Perugia - Pisa1 - 1
Frustrerat i Eibar
Sevilla visade två olika ansikten under lördagens match mot Eibar, men var inte tillräckligt vassa för att ta hem en första bortaseger för säsongen.
Baskien är inte en kär region för Sevilla, varken historiskt eller i vår samtid. Mot de klassiska baskiska lagen Real Sociedad och Athletic är den segerlösa sviten en dyster läsning: Sevilla har inte vunnit på enderas hemmaplan på sex försök. Emellertid vann man mot Eibar på Ipurúa i våras, men det är ett otvetydigt faktum att Sevilla haltar i de gamla kungadömena i norr.
Sevilla hade goda förutsättningar för att ta sin första bortaseger för säsongen; efter segern mot Barcelona borde självförtroendet ha blivit återställt, och dessförmer var lagets motor Éver Banega åter uttagningsbar sedan han rehabiliterat sin skada. Förvisso saknade man Michael Krohn-Dehli, som har varit en fullt acceptabel ersättare till argentinaren, och Fernando Llorente. Dessa två utgör tillsammans mindre än en tredjedel av Sevillas avsevärda skadelista.
Men goda förutsättningar vinner inga matcher. Visserligen var bollinnehavet till klar fördel för Sevilla, och det märktes omgående att bollen mestadels förflyttades i en riktning (mot Eibars mål), men hemmalaget fick en drömstart efter en fast situation. Saúl Berjón lyfte bollen mot den framrusande baskiska linjen, som bara borde ha mött ett likvärdigt antal Sevillaspelare. Men på något sätt missade någon sin markering, och målfarliga Borja Bastón hade inga problem att komma först in på bollen och nicka in den bakom Sergio Rico. Det här var enbart den senaste i det långa ledet av försvarstabbar av Sevillas backlinje.
Med 0-1 så ökade pressen på Sevilla, men alla försök att ta sig in i straffområdet motades bort. Gameiro löpte mycket men han lyckades aldrig länka ihop sig med Iborra eller Reyes, som stod för de huvudsakliga försöken att tränga sig in. De enda gångerna som Gameiro kunde ta emot en passning var när han stod felvänd, uppvaktad av Eibars försvarare.
Den första halvleken var en repris av Sevillas bottennapp i Las Palmas för knappa månaden sedan. Inte en enda Sevillaspelare såg ut att ha en vilja eller en idé, utan spelade av matchens första 45 minuter i väntan på att något skulle hända. Saker står i stäv hos Sevilla.
När andra halvlek blåste igång så hade Sevilla lite mer energi. Ett par anfallsförsök skapade lite hopp. Efter 10 minuter så bytte Unai Emery in Yevhen Konoplyanka, som närapå skapade en målchans redan i det första anfallet, som han själv satte igång. Ukrainaren ökade farten på anfallen från sin kant, där han ersatte José Antonio Reyes.
Konoplyanka-anfallen fortsatte regelbundet under andra halvlekens gång. Vid ett tillfälle länkade han ihop sig med Vitolo som nästan gjorde mål, men vars boll fastnade oturligt på Aitor Riesgos armar. Ukrainaren, som under försäsongen och inledningen av säsongen blev kritiserad för sina insatser, har enligt undertecknad visat tillräckligt mycket för att förtjäna en startplats, speciellt i ett Sevilla som är i behov av förändring.
Sevillas kvittering kom logiskt och förväntat, men på ett ovanligt sätt. Vicente Iborra spelade upp bollen längs Sevillas högerkant, och på något sätt lyckades han slå ett inlägg som Eibar-målvakten Riesgo inte fick klorna på, och bollen gick rakt fram till en ensam Gameiro som tydligen inte hade väntat sig detta misstag av Riesgo, och bokstavligen höftade in bollen i öppet mål. Sevilla är tydligen inte ensamma med försvarstabbar.
Med 1-1 fick Sevilla åter vind i seglen, och med 20 minuter kvar så såg det ut som om Sevilla kanske kunde ta en seger ändå, den trista första halvleken till trots. När Banega numera hade bytts in och tog över efter Iborra så trodde många, inte minst den några hundratal starka och högljudda tillresta Sevillaklacken, att Sevilla kunde ta sig själva hela vägen.
Men ett avsevärt hinder dök upp. Den valenciske domaren Martínez Munuera fick se många hårda ingripanden av Eibarspelare i sitt egna straffområde men friade samtliga. Friandena var till synes korrekta, förutom en, som var en solklar straff. Konoplyanka spelade in bollen i straffområdet och hamnade i ett bra läge, men framme var Iván Ramis som, genom att trycka armen i ukrainarens ansikte, avstyrde anfallet utan att vara i närheten av att nå bollen.
Att Sevilla inte fick straff i det läget var obegripligt. Naturligtvis dominerar detta ämne samtalet efter matchen, även om Sevilla i mångt och mycket ska skylla sig själva för detta poängtapp. Samtliga som hade något att säga kommenterade först och främst domaren. Emery själv valde att relatera det uteblivna domslutet till en straff som just Martínez Munuera dömde mot Federico Fazio och Sevilla för två år sedan, som enligt Emery var exakt likadan.
Emery, och resten av Sevilla, har naturligtvis rätt i att domaren stod i vägen för en Sevillaseger, och det är något som man sent glömmer. Men en förändring måste komma till i alla lagdelar om man ska ta det klivet uppåt i tabellen som man borde vara kapabel till, och om man ska förvalta det goda utgångsläget man har att gå vidare i sin Champions League-grupp. Vissa saker kommer lösa sig själva nu när Banega återvänder, men det krävs även hårda tag av Emery; Trémoulinas kan inte vara helig på sin position, N’Zonzi kan inte gå före Iborra, Konoplyanka måste få starta framför Reyes, och Gameiro behöver roteras.
Resultat: SD Eibar-Sevilla FC 1-1
Målskyttar: 1-0 Borja Bastón 8', 1-1 Kévin Gameiro 71'
Varningar
Eibar: David Juncà (54'), Dani García (63'), Aleksandar Pantic (88)
Sevilla: Steven N'Zonzi (31'), Ciro Immobile (93'), Coke (94')
Domare: Juan Martínez Munuera (Comité Valenciano)
Publik: 5 568 (Estadio Municipal de Ipurúa)
