Spezia - Lazio
Mästarmöte i Madrid
Stormötet på Vicente Calderón blir kraftmätaren för Sevilla som inlett starkt och slåss om serieledning.
Atlético
Diego Simeone, avstängd sedan den 22 augusti då han deltog i ett för spansk fotboll sedvanligt bråk under supercupmötet med Real Madrid, återvänder till bänken i lördagens match, straffet sonat. Under ligainledningen verkar Atlético ha saknat något. Kanske är det avsaknad av en av världens farligaste anfallare Diego Costa, kanske är det trötthet eller mättnad efter deras fantastiska fjolårssäsong, eller kanske har det varit “Cholos” närvaro. Poängtapp mot Rayo och Celta, två diton på blott fem matcher, något som knappast hört till vanligheterna för Simeones Atlético.
Argentinarens närvaro är imponerande, och hans betydelse otvetydig. “Mono” Burgos i all ära, men ingen tränare på planeten har en bättre dokumenterad motivationsförmåga än Simeone. Unai Emery höjde sin argentinska kollega till skyarna i en presskonferens och refererade till honom som “kriget personifierad”, och erkänner att han infört saker i den spanska fotbollen som är viktiga att ta lärdom av.
Spelarförflyttningarna kring Atlético var intensiva i somras. Bland annat värvades en helt ny anfallstrio sedan Diego Costa sålts till Chelsea; Antoine Griezmann köptes från Real Sociedad, Raúl Jiménez värvades från mexikanska Club América, och, den mest uppmärksammade av dessa, Mario Mandzukic från Bayern. Kroaten har emellertid brutit näsan och lär inte spela lördagens match, vilket troligtvis får Sevillas försvar att pusta ut. Mittfältet är mestadels orört, där besitter Atlético fortfarande en dödlig kombination, och man har även förstärkt med Torinos stjärna Alessio Cerci.
I försvaret är det mest märkvärdiga att Thibaut Courtois lån till Atlético slutligen upphört. Ny förstemålvakt är Miguel Ángel Moyà, värvad från Getafe där han gjort ett gediget jobb i tre års tid. Vänsterbacken Filipe Luís tog samma väg som Costa och flyttade till London, men som ersättning värvades Granadas Guilherme Siqueira, som föregående år lånades ut till Benfica, till klubben.
Om Simeones betydelse inte överskattas kommer det Atlético som ställer upp inför 45 000 passionerade (men gentemot vårat lag hatiska) hemmasupportrar vara ett annat än det som hittills visat upp sig till mindre glädje för de rödvita i huvudstaden. Visserligen vann man i onsdags mot Almería, men en skalp mot Almería väger inte upp för en besvikelse hemma mot ett lag som Celta Vigo. Precis som Atlético blir Sevillas hittills svåraste möte blir Sevilla Atléticos hittills svåraste möte.
Sevilla
Vilken skillnad tolv månader kan göra. För ett år sedan hade Unai Emerys Sevilla enbart spelat hem två poäng, och den baskiske tränarens jobb var, för att uttrycka det milt, inte säkert. Nu, tolv månader senare, är situationen helt förändrad. Tretton poäng på fem ligamatcher, delad serieledning med Valencia och Barcelona, och (Europa League-vinsten mot Feyenoord inräknad) fem raka segrar sedan premiärkrysset mot Valencia. Leden är slutna; till matchen mot Getafe kom 35 000 almas (en match som i vanliga fall hade dragit 25, max 30 000 åskådare) och bevittnade en laginsats som slutade i tre poäng. Till den efterföljande hemmamatchen mot Feyenoord slöt klackläktaren Gol Norte upp och fick Sánchez Pizjuán att gunga i 90 minuter. Entusiasmen inför, och glädjen efter vårens Europa League-vinst, lever till hög grad fortfarande.
Tre enande krafter kan identifieras. Den första är president “Pepe” Castro, som tog över sedan José María del Nido slutligen fått sin dom om sju års fängelse för förskingring av offentliga medel fastställd av Spaniens högsta domstol. Castro, ditintills vicepresident, sökte en junta i styrelsen där den omåttligt opouläre Manuel Vizcaíno, del Nidos högra hand, uteslöts. Den nye presidenten såg till att synas mindre än del Nido, och inte begå sin föregångares misstag att göra sig själv till ett offentligt ändamål i klubben.
Den andra enande kraften är Unai Emery själv. Hans envetenhet att bibehålla sin taktik och aldrig förlora sitt mod eller kapitulera inför opinionen var vad som slutligen åstadkom vändningen: kvällen då Sevilla kvitterade derbyt i Europa League och vann på straffar. Därefter var vägen mot finalen i Turin betydligt rakare. Dessförrinnan ansåg majoriteten av supportrarna hans anställning överflödig. Detta ämne har jag tagit upp tidigare, men Emery är ensamt ansvarig för vändningen som säsongen tog, och som förde tillbaka klubben till en position som den inte befunnit sig på under ett antal år. Därav fansens entusiastiska svar.
Den tredje enande kraften är de aktiva supportrarna. Biris Norte, den breda och heterogena ultrasgruppen som ofta beskylls för diverse illdåd, och de övriga supportrarna som räknar Sánchez Pizjuáns norra läktare som sitt hem, förlorade aldrig tron. De reste i åtskilliga tusental till Estoril i Europa Leagues första omgång, marscherade stolt nedför Avenida de La Palmera till derbyt mot Betis, invaderade Mestalla och såg Sevilla reducera till 3-1 i elfte timmen vilket räckte ända till Turin, och lyfte fanan på Juventus Stadium när den svåra finalen mot Benfica vanns på straffar. Där det tidigare varit en klyfta mellan Gol Norte och övriga läktare har det nu varit mycket tätare. Numera kan till och med långsideläktarna hoppa till “somos ultras de Sevilla”.
För andra sommaren i rad har sportchef Monchi jobbat hårt för att få till en slagkraftig trupp. Och i år verkar han ha överträffat sig själv, trots att han förra sommaren värvade 14 nya spelare som gick och vann en europeisk titel; Ivan Rakitic och Alberto Moreno omsattes och truppen breddades. Det stämmer sannerligen, det som Córdobas tränare “Chapi” Ferrer sade inför det andalusiska derbyt förra helgen, att Sevilla har två startelvor. Mellan matcherna mot Getafe och Feyenoord byttes sju startspelare ut; mellan ligamatcherna mot Córdoba och Real Sociedad byttes åter sju startspelare ut, utan att man lidit av poängtapp.
Specifikt den senaste matchen, mot Real Sociedad, är ett styrkebesked för det breda Sevilla. Ett poängsvultet bortalag vars tränare är väldigt ifrågasatt kontrollerade stora delar av matchen på Sánchez Pizjuán men lyckades inte få hål på Sevillas försvar, knappt ens skapa särskilt farliga lägen. Tidigare har Sevillas försvar varit benäget att smyga sig närmre anonymitet, men nu är det ett proaktivt försvar, uppburet nästan främst av Grzegorz Krychowiak på mittfältet, som spelar hem poängen.
Offensivt är det Aleix Vidal som är det största utropstecknet. Nyförvärvet från Almería har överträffat mångas förväntningar och varit en dynamisk nyckelspelare från sin kant, med både poängproduktion och anfallsuppbyggnad som facit på hans succé. En annan katalan, Barcelonalånet Gerard Deulofeu, har efter en inledande period av petningar svarat mot högt ställda förväntningar. Deulofeu slog två frisparkar mot Feyenoord varav bägge två gick till nickmål, och mot Real Sociedad slog han själv in segermålet. Ett annat offensivt glädjeämne är erövraren av Mestalla, Stéphane M’Bia (utlånad från QPR förra säsongen men vars kontrakt löpte ut i somras) som värvades in framåt slutet av transferfönstret på något så ovanligt som ett ettårigt kontrakt. M’Bias offensiva gärning är en målfarlighet som skulle få många anfallare att rodna. På fasta situationer är det få som matchar kameruniern, och just fasta situationer kan bli viktigt mot Atlético.
Atléticos lagkapten Gabi konstaterade i en intervju till tidningen AS att Sevillas spel liknar det som gjorde Atlético till mästare föregående säsong. Det är inte helt utan sanning, då detta Sevilla klarar att komma fram från nästan ingenting och göra mål med hjälp av en stekhet anfallare, i Sevillas fall Carlos Bacca, och deras spel på fasta situationer har varit erkänt starkt i snart ett års tid, mycket likt Atlético, och med tanke på Unais kommentar angående att ta lärdom av Simeones sätt att spela fotboll är det möjligtvis en avsedd egenskap. Måhända är det ett giltigt segervapen; Atlético är härdade av alla lag de mött de senaste åren och kan besegra samtliga lag i serien, men de har aldrig mött sig själva.
Matchtrupper
Sevilla: Beto, Sergio Rico, Coke, Diogo Figueiras, Nicolás Pareja, Daniel Carriço, Kolo, Vicente Iborra, Benoît Trémoulinas, Grzegorz Krychowiak, Stéphane M’Bia, Denis Suárez, Éver Banega, Vitolo, Aleix Vidal, Gerard Deulofeu, Iago Aspas, Carlos Bacca.
Preliminära laguppställningar
Sevilla: Beto; Coke, Carriço, Pareja, Trémoulinas; Iborra, Krychowiak; Vidal, Suárez, Vitolo; Bacca
Atlético: Moyà; Juanfran, Miranda, Godín, Siqueira; Turan, Gabi, Tiago, Koke; Jiménez, Griezmann
Tidigare möten
19/1-14: Atlético-Sevilla 1-1 (PRD)
18/8-13: Sevilla-Atlético 1-3 (PRD)
21/4-13: Sevilla-Atlético 0-1 (PRD)
27/2-13: Sevilla-Atlético 2-2 (CdR)
31/1-13: Atlético-Sevilla 2-1 (CdR)
Matchinfo
Starttid: Lördag kl 20:00
Stadion: Estadio Vicente Calderón (kapacitet 54 907)
Domare: José Luis González González (Comité Castellano-Leonés)
Kanal: C More Fotboll, C More Live. Stream lär finnas i forumet.
