VM-bloggen: Spanien och Holland slåss om sin identitet
De regerande Europa- och Världsmästarna Spanien ställs mot de eviga förlorarna Holland i något utav en identitetskamp. Eller åtminstone en före detta identitetskamp. En kamp som Spanien vunnit på många plan. Rinus Michels måste ha vridit sig i sin grav om han fick höra om VM-finalen 2010. Hollands totalfotboll som Michels lagt grunden för var helt utbytt till någon form av brutalitet och tuffspelstil. Ett raseri som bara ville komma ut. En La Furia i förklädnad.
Medan Holland spelade sin totalfotboll förr i världen, var Spanien kända för sin La Furia. Ett uttryck som hämtas från den tuffa och osofistikerade spelstilen som det spanska landslaget visade på planen. Spanjorernas första fotbollsintryck kommer från den brittiska fotbollen sedan fotbollen slagit sitt fäste nere i Andalusien och i Huelva år 1889. Därför var det inte heller särskilt konstigt att det var en fysisk fotboll som visades upp från det La Roja på den tiden.
Men mycket har hänt sedan dess och i VM-finalen 2010 var det ombytta roller. Totalfotbollen, om än revolutionerad till något som Johan Cruyff och alla Barcelona-supportrar kallar för tiki-taka, var något som Spanien stod för. Man bytte positioner med varann, man stod för ett högt presspel med skickliga passningsmanöver. På andra sidan stod La Furia, fast förklädd i orangedress istället för röd. Ländernas identiteter hade ersatts av den andras identitet. Världen var upp och ner. Bollen var inte längre rund och givetvis var man tvungen att kolla om gräset var grönare på den andra sidan. För Spanien och La Selección var den det, men för Holland gick det inte hela vägen ut.
Men å andra sidan har Holland alltid varit de eviga förlorarna. Oavsett totalfotboll eller La Furia. Holland kan gå långt och gör det ofta. Man producerar många gånger några av världens bästa tränare och spelare. Man har fått fram det mest revolutionerande och lyckade fotbollssytemet genom tiderna. Men man kan inte få allting att stämma när det väl gäller. Spanien var likadan länge, men där fungerade identitetsbytet. Det gamla spanska sättet att spela fungerade uppenbarligen inte.
Man får dock inte glömma att rötterna i dagens lyckade Spanien-generation finns i Holland. Nationen man ställs mot senare ikväll och som troligen vill visa att totalfotbollen är deras och ingen annan. Kan holländarna vinna tillbaka till sin identitet? Eller är det den spanska La Furia som ska sätta stämpeln på denna upplaga av Holland också? I sådana fall kan nog Rinus Michel vrida på sig några varv till. Personligen hoppas jag på att Holland vill ta upp identitetskampen igen och att vi får se en extraordinär match denna härliga fredagsafton.
