Spanien till drömfinal efter stor dramatik
Semifinalmötet mellan giganterna Spanien och Italien var en jämn historia från första minut och det hela gick till straffsparkar efter en mållös tillställning. Väl där visade sig Spanien strået vassare och nu väntar Brasilien i den final vi många suktat efter på förhand.
Igår kväll stod det alltså klart att Brasilien avancerat till final efter deras 2-1-vinst över rivalen Uruguay. Ikväll spelades den andra semifinalmatchen och ni vet alla vid det här laget hur det hela slutade.
Men vi tar det hela från början. Spanien hade joggat igenom sin grupp med tre raka segrar. Förutom 15-1 i målskillnad hade del Bosques landslag bjudit upp till ett rakare och mer underhållande spel än i tidigare turneringar under hans ledning och den första halvleken mot Uruguay har hyllats världen över. På samma sätt har Andrés Iniesta fått mycket beröm för sin magiska insats mot sydamerikanerna och det var mot honom kvällens blickar riktades mot.
På andra sidan planhalvan stod Italien, ett Italien som blandat och gett under gruppspelets tre fighter. Efter en stabil seger mot Mexiko i den första matchen var det rena Hawaiifotbollen mot Japan där det hade kunnat sluta hur som helst. Italien vann med 4-3, ett resultat som mer eller mindre var avgörande för deras vidare spel i turneringen. Mot brassarna i den tredje och sista omgången slutade det 4-2 till värdnationen och med det sagt hade italienarnas defensiv svajat betänklig med sju insläppta på de två sista matcherna. Nu skulle laget alltså möta Spanien och med sin stora fixstjärna Mario Balotelli skadad talade inte mycket för italienarna. Tränare Cesare Prandelli valde väntat att gå ner på en trebackslinje, ett koncept han lyckades gott med i öppningsmatchen i EM mot just Spanien förra sommaren (1-1).
Förutom formationsändringen var även Balotellis ersättare på topp, Gilardino, ett samtalsämne. Targetspelaren som varit utlånad från Genoa till Bologna den senaste säsongen är onekligen ingen Super-Mario och frågan var om han skulle kunna hota en dittills superb spansk backlinje.
Vicente del Bosque valde att bänka såväl Roberto Soldado som Cesc Fábregas (både med skadekänningar under veckan) för att göra plats åt skyttekungen Fernando Torres och David Silva. I målet återfanns också Iker Casillas, som endast spelade mot Uruguay under gruppspelet.
Till en början verkade målvaktsvalet oväsentligt, Spanien trummade på från minut ett och det såg ut att bli en mycket jobbig afton för italienarna. Redan efter två minuter fick Pedro ett bra skottläge efter en undanresning från italiensk försvarare. Barcelonaspelarens avslut gick dock strax utanför. Prandellis trebackslinje såg inledningsvis väldigt instabil ut och med Giaccherini som vänsterbreddare på femmannamittfältet fick vänstermittback Chiellini inte mycket hjälp i försvaret. På grund av att Giaccherini inte skötte sig defensivt fick hans klubbkamrat i Juventus ta väldigt mycket bredd och det gjorde att Barzagli och Bonucci blev väldigt ensamma centralt.
Prandelli fick efter cirka fem minuter ordning på sitt försvarsspel och därefter var det faktiskt Italien som tog tag i taktpinnen. Efter dryga kvarten spelad hade italienarna haft tre jättechanser inom loppet av några minuter. En krossboll från mittplan skar igenom den spanska backlinjen där Alba inte hann med briljante Maggios löpning. Napolispelaren kom först in i situationen och fri med en utrusande Casillas nickade han rakt på Real Madrid-keepern. I anfallet efter fick italienarna en frispark på högerkanten. Pirlos högerslägga nådde en helt omarkerad De Rossi på huvudet, men dessvärre för Gli Azzurris del hamnade avslutet utanför målramen. Men chanskavalkaden var som sagt inte slut där. En av första halvleks stora profiler, Emanuele Giaccherini, slog ett väl avvägt inlägg till Gilardino. Istället för att avsluta nickade den rutinerade anfallaren ner bollen till Marchisio, vars nick även den gick utanför. Det spanska försvarsspel som varit så bra under gruppspelet var minst sagt darrigt och samme Giaccherini fortsatte att oroa från sin vänsterkant. Med tio minuter kvar av halvleken vek han inåt i banan och serverade en onsidelöpande Maggio som återigen nickade rakt på Casillas. Som SVT:s Härenstam och Strömberg var inne på i pausen hade det garanterat varit 1-0 för Italien om en anfallare fått de lägen som Maggio fick i den första halvleken. Förutom målsumpandet var Maggio i stort sett felfri och tillsammans med sin ytterbacks/yttermittfältskollega Giaccherini oroade de ständigt den spanska backlinjen.
Till skillnad från Italien hade Spanien svårt att skapa målchanser. Det stora och egentligen enda läget under första 45’ kom i slutet av halvleken då en dittills osynlig Fernando Torres vände bort en trög Barzagli och avslutade med vänsterfoten. Som så många gånger tidigare när det handlar om Torres gick bollen utanför.
Den första halvleken slutade 0-0, ett resultat som del Bosques manskap borde ha varit nöjda med. Prandelli å sin sida verkade ha fått blodad tand och bytte ut Barzagli i halvtid för att göra plats för Montolivo, som spelade mycket under gruppspelet. De Rossi flyttades ner som mittback. Spaniens första byte kom efter 52 minuter då en blek Silva byttes ut till förmån för Jesús Navas och Sevillasonen skulle minst sagt spela en avgörande roll längre fram i matchen.
Förutom ett okej avslut från just Navas var den andra halvleken inte mycket att rapportera om. Det gick långsamt i den brutala hetta som det rapporterades om från Fortaleza och det kändes som att lagen bara gick och väntade på en förlängning. Lagen gjorde varsitt byte i den 79:e minuten. In för Spanien kom Mata istället för Pedro, som även han var en skugga av sitt vanliga ja. För Italien ersattes Marchisio av den förre Liverpoolfloppen Alberto Aquilani.
Som sagt, den andra halvleken var långa stunder rena sömnpillret och först med fem minuter kvar kom den stora chansen. Fernando Torres satte fart och spelade ut bollen till den pigge Navas. Han slog i sin tur in den snett inåt bakåt till Gerard Piqué, som något överraskande följt med upp i anfallet. Precis som Maggio tidigare var avslutet från Barcelonamittbacken inte av högsta kvalité och skottet gick högt över.
Om den andra halvleken var seg och tråkig var förlängningen raka motsatsen. Italien började bra och med Giovinco på banan (kom in istället för Gilardino inför första förlängningskvarten) fick italienarna en helt annan rörlighet i anfallsspelet. Redan efter tre minuter fick Candreva bollen ute på högerkanten. Inspelet nådde just Giovinco vars skarv touchade Ramos och bollen studsade ut till Giaccherini som drog på för kung och fosterland. Bollen tog i insidan av stolpen och Spanien pustade ut, egentligen för sista gången under förlängningen.
För i ärlighetens namn tog del Bosques mannar fullständigt över efter Italiens stolpträff. Om det berodde på Javi Martinez intåg eller inte låter jag vara osagt, men i minuten efter stolpträffen byttes han in istället för Torres och alla väntade sig Mata i rollen som falsk nia. Men, gubben på bänken slog på stort och valde att spela Martinez (mittback/defensiv mittfältare i vanliga fall) som toppforward, en roll som han faktiskt behärskade. I matchens läckraste anfall var han dock inte inblandad i, men däremot Iniesta (såklart). Den gudabenådade fotbollsspelaren snurrade runt på italienarnas högerkant innan han valde att chippa fram bollen till en löpande Alba, som drog till på volley. Mål där och Neymars premiärbalja mot Japan skulle inte längre vara särskilt snyggt. Nu gick bollen dessvärre något över och matchen gick mot en förlängning, det var åtminstone det som italienarna hoppades på. Spanien körde bara på mot ett slutkört Gli Azzurri. Med fem minuter kvar testade Xavi skottlyckan och bollen styrdes i stolpen av Gianluigi Buffon, ett ingripande han inte kan ha varit särskilt nöjd med. Returen gick rakt ut till Martinez, men baskern missade målet. Desto bättre var Buffons räddning i sekvensen efter, då Navas ännu en gång tog sig runt på sin högerkant och sköt ett rappt och hårt skott längs marken som ”Gigi” parerade till hörna.
Navas var som sagt strålande på sin högerkant och när klockan passerat 120 minuter kom spanjorerna i ett utmärkt omställningsläge. Bollen nådde ut till Navas, som enkelt rundade en svårt haltande Chiellini. Inspelet var dock inte av högsta kvalité och pga. oskärpan i den sista tredjedelen slutade mötet mållöst och matchen gick därmed till straffsparkar.
På bänken satt Cesc Fábregas, killen som avgjorde straffsparksläggningarna mot såväl Italien i EM-kvartsfinalen 2008 som mot Portugal i EM-semin förra sommaren. Italien å sin sida saknade Mario Balotelli, som trots alla skjutningar från 11 meter aldrig bommat. Världens bästa straffskytt, månne? Hur som helst tågade Candreva fram som första straffläggare och precis som Pirlo ifjol chockade Laziospelaren med en äkta Panenka-straff.
Därefter bjöds vi på straffsparkar som höll världsklass. Efter Candrevas show gjorde Xavi, Aquilani, Iniesta, De Rossi, Piqué, Giovinco, Ramos, Pirlo, Mata, Montolivo och Busquets mål innan det var dags för den italienska mittbacken Bonucci att kliva fram. Det är alltid någon som tvingas bli syndabock under straffsparksläggningar och för italienarna var det dessvärre Juventusbacken Bonucci som fick bli det den här gången. Hans straff gick högt över och det var inte svårt att direkt koppla hans straff med Baresis och Baggios från VM-finalen 1994. Straffen gick högt över och Spanien behövde nu bara göra mål på sin straff för att ta sig till final. Valet föll på Jesús Navas, som kom in i början av den andra halvleken. Den talangfulle kantspelaren som nobbade landslaget under flera år pga. att han drabbades av panikångest stod nu öga mot öga med en av världens bästa målvakter och är det någon gång man borde drabbas av grov ångest är det då. Men Sevillasonen, som valt att flytta till Manchester City till nästa säsong, visade inga tecken på ångest och med en säker slagen straff från 11 meter sköt han sitt land till final i Confederations Cup.
Att turneringen inte heter VM eller EM spelade onekligen inte någon roll för spanjorerna, som firade som att de vunnit en VM-final. Senast laget spelade Confederations Cup var 2009 och då förlorade laget chockartat mot USA i semifinalen. Ett fixat brons mot Sydafrika var inte mycket värt, men nu har laget chansen att kamma hem en titel de inte redan har sedan tidigare i ett annars välfyllt troféskåp.
Drömfinalen som aldrig blev av 2009 får vi nu istället, fyra år senare. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, brukar det heta och den här gången stämmer det alldeles förträffligt.
Brasilien mot Spanien, jag längtar redan!
Planens tre giganter
Andrés Iniesta: Utomjordiskt bra mot Uruguay, fenomenalt bra ikväll. Flyter fram på ett sätt som få i världen gör och har en passningsfot som är en av de vassaste på denna planet. Var den som det kretsade kring i Spaniens offensiv och det gläder mig oerhört att han inte längre tvingas spela på en kant i landslaget. Som jag nämnde i panelen inför Confederations Cups semifinalspel har Spanien gynnats av Xabi Alonsos skadefrånvaro. Istället för att spela med två defensiva mittfältare i Busquets och Alonso har del Bosque nu flyttat ned Xavi ett steg i banan och därmed öppnat upp den offensiva nummer 10-positionen åt Iniesta, där han funkar allra bäst, vilket han också mer än väl visat i denna turnering.
Christian Maggio: Napolispelaren Maggio är van att spela högerytter framför en trebackslinje efter sin tid i Neapelklubben under Walter Mazzarris ledning. Därför var det inte heller en chock att se denna underskattade pjäs totaldominera sin kant som han framförallt gjorde under den första halvleken. De lägen han fick serverade kom till efter att han själv tagit uppoffrande löpningar och just rörligheten var något han bidrog enormt mycket med. Mattades allt eftersom i värmen och fick senare rikta in sig på försvarsarbetet.
Sergio Ramos: Den stora ledaren i det spanska landslaget. Läste spelet bäst av samtliga försvarsgestalter i afton och var också den som räddade sitt lag med ett flertal avgörande brytningar. Säkerheten själv från straffpunkten. Klockren insats.
Bubblare
Emanuele Giaccherini: För hans strålande första halvlek.
Jesús Navas: För hans mycket pigga inhopp.
Sergio Busquets: För hans säkerhet på planen. Slog knappt bort en passning (99/103) och förlorade inte en enda närkamp.
Matchen i siffror
Spanien – Italien 0-0 (7-6 efter straffar)
Straffsparksutveckling: Candreva 0-1, Xavi 1-1, Aquilani 1-2, Iniesta 2-2, De Rossi 2-3, Piqué 3-3, Giovinco 3-4, Ramos 4-4, Pirlo 4-5, Mata 5-5, Montolivo 5-6, Busquets 6-6, Bonucci (miss) 6-6, Navas 7-6.
Startelva Spanien: Casillas – Arbeloa, Piqué, Ramos, Alba – Xavi, Busquets, Iniesta – Pedro (79’), Torres (Martinez 94’), Silva (Navas 52’)
Startelva Italien: Buffon – Barzagli (Montolivo 46’), Bonucci, Chiellini – Maggio, Pirlo, De Rossi, Giaccherini – Candreva, Marchisio (Aquilani 79’) – Gilardino (Giovinco 91’)
Till sist: Gianluigi Buffons skönsång under nationalsången berör alltid, och i kvällens match tyckte jag att han brände på lite extra, vilket gladde. Italienarna har f.ö. en skön passion för sin nationalsång, en egenskap det svenska landslaget saknar.