StartspanienÖvrigtSpanienSpanienredaktionens julkalender #2

Spanienredaktionens julkalender #2

För fjärde året i rad publicerar vi Spanienredaktionens julkalender. Denna gången med 24 coacher som utmärkt sig på något sätt. Alla har de varit verksamma i Spanien. Andra på tur är mannen som då han tillträdde gjorde det som yngst i historien.

Det låter inte särskilt anmärkningsvärt. Ildo Maneiro avskedas efter en genomklappsmatch mot Murcia och Real Zaragoza som befinner sig 1990/91 på 12:e plats i den 25:e omgången (det här var skandal för laget på 90-talet men tiderna har förändrats) överlåts i händerna på "någon annan", på den lika okände som oprövade Victor Fernandez. Det är en remarkabel chansning. Fernandez, som gått som lärling under Radomir Antic och just avslutat tränarutbildningen - som främst i klassen - är bara 30 år.

Han blir den yngste tränare någonsin att ta över ett lag på den här nivån, inte bara i Spanien.

Säsongen därpå börjar satsningen betala av sig. Real Zaragoza slutar på en sjätteplats och når Uefa-cupen, året därefter tar man sig till final i Copa del Rey, men förlorar mot Real Madrid.

1993/94 är ett bra år för Victor Fernandez och hans Zaragoza. Hans strävan efter kontinuitet i truppen har transplanterat in spelsystemet i Zaragozaryggmärgen och med sin uppriktiga och perfekt balanserade blandning av fysik och teknik vinner den fotboll han tror på mark, får omvärlden förälskad i sig. Klubben slutar trea och revanscherar sig i Copa del Rey genom att snuva Celta Vigo på titeln.

Victor Fernandez bygger upp ett allsidigt equipazo och tar det med ut i Europa. Med spelare som Gustavo Poyet, Pardeza, Alberto Belsué, Santiago Aragón, Francisco Higuera, Juan Eduardo Esnáider, Gay och Nayim (senare mindre framgånsrik tränarduo för laget) kammar han 34 år gammal hem sin största triumf i karriären; Cupvinnarcupen mot Arsenal.

Efter sju år vid rodret lämnar Victor Fernandez det han känner som sitt hjärtas lag, och hinner bli avskedad från Tenerife innan han för en stund hittar ny ro i Celta Vigo. Galicierna förblir ett stabilt strax-bakom-toppen-lag under de fyra säsonger han är där.

För att vidga sina vyer flyttar Fernandez söderut. Tanken är att han ska lyckas åstadkomma vad han gjort för Real Zaragoza och Celta Vigo också med Real Betis, men det blir motigare än väntat i Sevilla och han lämnar landet för ett framgångsrikt år i Porto. Men när Real Zaragozas nye ägare Agapito Iglesias 2006 erbjuder honom tränarposten kan han inte motstå.

Återkomsten blir lyckad. Zaragoza kniper en ny Europaplats under Fernandez välmenande hand, men den sportsliga satsningen och styrelsens storhetsvansinne som föds då denna nya ledning upplever en så plötslig framgång gräver de djupaste groparna i grunden för klubbens nuvarande ekonomiska kris.

Trots (läs PÅ GRUND AV) svindyra skrytförsträkningar sjunker Zaragoza mot en botten man ankrats fast vid alltsedan, Victor Fernandez skickas iväg och lovar sårat att aldrig mer återvända för att "göra ytterligare skada". Eventuellt, säger han långt senare när tiden koagilerat över nederlaget, vill han komma tillbaka som president, eller som sportchef.

Men där och då är är faktiskt Victor Fernandez så skadeskjuten att han inte bara lovar att aldrig mer träna Real Zaragoza, han utökar löftet så det omfattar alla fotbollslag över huvud taget och istället börjar han arbeta som journalist på Cadena Ser. Men 2010 hör gamla bekantingen Betis av sig från Segunda Division, där ingenting riktigt går som planerat. Kan han hjälpa dem?

Fotbollens lockelse är för stor. Victor ger efter och hoppas kanske kunna återgälda Betis för de förhoppningar han aldrig lyckades infria, men nej. Något avancemang blir det inte, och Victor lämnar plats för Pepe Mel och återvänder till Cadena Ser.

Tränarkarriär:

1990/91 Deportivo Aragón

1990/91 Real Zaragoza

1991/92 Real Zaragoza

1992/93 Real Zaragoza

1993/94 Real Zaragoza

1994/95 Real Zaragoza

1005/96 Real Zaragoza

1996/97 Real Zaragoza

1997/98 C.D. Tenerife

1998/99 R.C. Celta de Vigo

1999/00 R.C. Celta de Vigo