Spanienredaktionens julkalender lucka #13

För tolfte året i rad presenterar Spanienredaktionen sin julkalender. Bakom årets luckor gömmer sig La Ligas 24 främsta målskyttar genom historien. Bakom dagens lucka finner vi El Guáje, en liten grabb från Asturias som blev Spaniens främsta målskytt någonsin.

Han är det spanska landslagets bästa målskytt genom tiderna. Han har vunnit VM, EM, LaLiga och Champions League. Slagit målrekord och gjort både de omöjliga och avgörande målen. Ändå är det omöjligt att inte få bort den där känslan att han aldrig riktigt fått det erkännande som han förtjänat - i allafall inte utanför Gijón.

David Villa är uppvuxen i den lilla Asturiska gruvbyn Tuilla. En by där alla en gång i tiden höll på Real Oviedo, men där alla numera, tackvare Villa, är Sporting Gijón fans. Det sägs att även David Villa var en Real Oviedo supporter som liten, hela familjen Ovidistas. Med tanke på att Villa idag är kanske den största symbolen för Sporting sedan Quini, är det svårt att måla upp bilden att han och hans familj en gång stod på andra sidan av en av Spanskfotbolls största rivaliteter.

Villa har inte offentligt pratat om det, men han har berättat att han som 9-åring provtränade för Oviedo och fick nobben - han ansågs vara för liten. Istället spenderade han ungdomsåren spelandes för Langero. Som 18-åring gick han till Sporting Gijón och som 19-åring slet han Real Oviedo i bitar i ett hett derby i den spanska andradivisionen.

Det var starten på vad skulle komma att bli en helt otrolig karriär, men den kunde ha slutat redan innan den hade börjat. Som fyraåring bröt han lårbenet, gips från ankeln till höften, många hade sett det som ett hinder för att spela fotboll. Men inte Villas pappa Jose Manuel, när han kom hem från en lång dag som gruvarbetare tog han fram en boll och rullade den till sin son. Med höger ben i gips hade Villa inget val än att sparka bollen tillbaka med sin vänstra fot. De höll på i timmar, varje dag. Något som senare resulterat i att David Villa blivit tvåfotad och kunnat göra otroliga mål som det mot Chile i VM 2010 - med sin “sämre” fot.

Han gjorde 18 mål under sin första säsong med Sporting Gijóns A-lag och 20 under sin andra. Under sin första säsong i LaLiga för Real Zaragoza var han ligans stora genombrott. Det blev 32 mål på två säsonger. Han gick till Valencia och blev deras bästa debutant någonsin med 25 mål under sin första säsong. 2008-09 gjorde han 28 LaLiga mål för Valencia och tangerade Mario Kemps klubbrekord.

Trots det var det sorgligt nog inte förrän Villa skrev på för FC Barcelona 2010 som fotbollsvärlden på riktigt började uppmärksamma honom. Vid den tidpunkten var han 29 och hade redan gjort 140 LaLiga mål.

Han spelade tre säsonger för Barcelona. Vann LaLiga två gånger, Champions League, Copa del Rey, VM för klubblag, spanska och europeiska supercupen. Han bröt även benet, för andra gången med gips från ankeln till höften. Sist hade han varit fyra med en hel karriär framför sig, nu var han 30 med en framgångsrik karriär bakom sig, men Villa var inte klar.

Efter åtta månader vid sidan av planen tog det bara honom sju minuter på den för att göra mål i sin comeback. Den kommande säsongen, hans sista i LaLiga, hjälpte han Atletico Madrid till deras första LaLiga titel på 18 år.

Totalt gjorde han 186 LaLiga mål men kanske är det ändå bedrifterna med det spanska landslaget som står ut allra mest.

Landslagsdebuten kom 2005 under Luis Aragonés och 2006 fick Villa följa med till VM i Tyskland. Det blev två mål redan i VM-debuten. Under EM 2008 blev han turneringens bästa målskytt med fyra mål på fyra matcher. Under VM 2010 gjorde han fem av Spaniens åtta mål. I mars 2011 gick han förbi Raúl som det spanska landslagets bästa målskytt genom alla tider. Totalt har han nätat 59 gånger för La Roja.

Han spelade bara i Sporting Gijón i fyra år, bara två i klubbens A-lag. Men den relation som David Villa har till sin första professionella fotbollsklubb är unik. Kärleken och stolheten att komma från Asturias har alltid lyst igenom. Han kallas El Guáje det är asturiska och betyder något i stil med lillgrabben ett smeknamn han fick då han alltid spelade med de äldre grabbarna, ett smeknamn han alltid älskat för det påminner honom om vart han kommer ifrån. Han har firat otaliga mål genom att låtsas hälla Sidra i ett glas, en typisk asturiansk dryck som måste hällas på ett specifikt sätt för att få fram just den rätta smaken.

Sen var det den där gången han inte firade alls. När han slog ihop händerna och nästan bad om ursäket. Inte ens ett leende. Den där gången när supportrarna vars lag han precis gjort mål på började applådera för att sedan ropa “illa illa illa Villa maravilla”

Det var Sporting Gijón mot Valencia och för första gången spelade Villa på Molinón i motståndarlaget. Valencia fick straff, Villa klev fram och gjorde vad han alltid gör - mål. Men han kunde inte fira och hemmafansen kunde inte låta bli att hylla honom, även om han nu bar fel tröja.

För även om resten av fotbollsvärlden aldrig riktigt uppskattat honom nog, så finns det ingen man i Gijón uppskattar mer än El Guáje, tonåringen som kom från ingenstans och som aldrig slutar komma. För vart han än har varit i sin karriär, hur bra han än har varit, så har han alltid kommit tillbaka till Gijón, till Molinón. När han kan är han där. För David Villa är så mycket sportinguista man bara kan va.

0 kommentarer