Super Semana-bloggen: Från kris till framgång på en vecka

”Super Semana-bloggen” är en tio dagar lång blogg som kommer fokusera på ödesveckan som väntar Real Madrid. Los Blancos ställs inför tre stormatcher inom loppet av en dryg vecka, två mot Barcelona och en mot Manchester United.

Det pratades om interna stridigheter, om en tränare som hade förlorat kontrollen över sitt lag, om en icke existerande spelidé och om ett Real Madrid i kris. Det krävdes lite mer än en vecka för José Mourinho och hans mannar att bevisa att den vita besten fortfarande lever, att den precis vaknat och att den nu står hungrig och redo för att ta över Europa.
   Real Madrid ställdes inför tre stormatcher på kort tid, två av dessa var avgörande returmatcher. Ett 1-1 resultat på hemmaplan skulle ”hämtas in” och förvandlas till avancemang. En prestation som världens största klubb aldrig tidigare klarat av. Varken i Spanien eller i Europa. Nu gjorde man det två gånger om, på sju dagar och man gjorde det genom att vinna på två av världens allra tuffaste bortaarenor, Camp Nou och Old Trafford. Samtidigt som man mellan dessa krig vann ett psykologiskt mycket viktigt slag på Bernabéu. Äran och hedern försvarades när några av Mourinhos viktigaste soldater ställdes över. Barcelona besegrades även i ligaspelet. Dolken sattes i magen på ärkerivalen och vreds om. Resultatet; tre stormatcher och tre segrar. Ett kvitto på det vinnarlag som Mourinhos Real Madrid är, nu även i de stora matcherna.

Ödesveckan blev succéveckan. Något få hade vågat drömma om på förhand. Drömmar är dock till för att gå i uppfyllelse, fråga bara Raphaël Varane. 19-åringen gick in till denna trio matcher som en otroligt lovande talang. När showen var slut stod han där med tre fenomenala prestationer värdigt en världsklassmittback. Zidanes guldfynd petade inte bara en av de senaste årens bästa centrala försvarare i portugisen Pepe, utan han överglänste också den spanska EM- och VM-vinnaren, kollegan, Sergio Ramos. Ett brutalt klipp i steget, precisa tacklingar, fin spänst och ett kontrollerat lugn som man normalt ser hos mittbackar med många års erfarenhet. Inte hos en tonåring som precis fått sitt körkort. Klasspelare som Messi och Robin van Persie plockades effektivt bort och stoppades ner i fickan. När Varane ställdes inför dessa så fanns oron aldrig där hos Madridistas. Det var inte ett sk. genombrott vi fick se från ”Rafa”. Nej. Det var en kross, en knockout och en demonstration i hur man erövrar världen.

En som inte behövde erövra världen, utan en som redan har jorden Tellus under sina fötter, är en viss Cristiano Ronaldo. Portugisen visade än en gång sin enorma betydelse för Los Blancos. Cristiano stal godis från småbarn i mötena mot Barcelona. Med sin aura, vinnarvilja, teknik och snabbhet skapade han egna el Clásico-regler, där alla andra snällt fick sitta tillbaka och bevittna ett fenomen i arbete. Ett monster i vitt som skrev in sig i historieböckerna som den enda spelaren någonsin som gjort mål i sex raka el Clásico-matcher på bortaplan.
    Cristiano ställdes sedan inför en mycket ovan och otroligt emotionell situation när en comeback på Old Trafford stundade. En arena där Ronaldo lade grunderna till den fotbollsspelaren han idag är. På en borg som sjungit hans namn och varit värd för alla de fans som avgudat honom. Respekten för Ronaldo, hyllningarna och sången var fortfarande kvar på Drömmarnas Teater när portugisen återvände efter många års frånvaro. Ronaldo fick en hjältes mottagande. Ett positivt och varmhjärtat bemötande, något ovant för Cristiano. Portugisen är som bäst när han känner sig hatad och föraktad. När man buar ut honom vid varje bollkontakt. Real Madrids nummer sju såg tagen ut till en början och hade svårt att göra något konstruktivt i matchen. Men ödet kan vara ironiskt. För Cristiano skulle med en blixtsnabb reaktion och aktion sätta spiken i kistan och avgöra detta gigantmöte med ett 2-1 mål. United straffades av odjuret de själva skapat. Cristiano fortsatte att leverera när han behövdes som mest.

Men vad är ett "lag" med bara skickliga individualister? Man är det en fantastisk individualist är utan ett lag. Det vill säga absolut ingenting. Ödesveckan blev en möjlighet för Real Madrid att visa sin enhetlighet och sammanhållning. Även om den opportunistiska pressen konstant antydde det motsatta. Man spottade dock på den spanska median. Det behövdes bara en halvlek på Camp Nou för att direkt kunna fastslå att samtliga var beredda att underkasta sig Real Madrid och Mourinho för att nå framgång. Från startspelare till bänkspelarna. Där några av de senare till och med skulle komma att få spela huvudrollen.

En blygsam och ödmjuk canterano fick göra sin el Clásico-debut på Santiago Bernabéu en lördagseftermiddag. Alvaro Morata, en Raúlista i själen, visade även samma kämpatakter som Real Madrids legendariska nummer sju. Han slet, han sprang och han stångades. Han var direkt och indirekt inblandad i de båda målen som gav hemmalaget segern. Ett vackert slaget inlägg till Benzema resulterade i en assist. Samtidigt som ynglingens fighting spirit gav utdelning när han tvingade fram en hörna i matchens slutskede, en hörnspark som sedan nickades in av en flygande kapten. Morata som ledde Real Madrids B-offensiv fick äntligen sin belöning för allt det hårda jobb han lagt ner och framförallt för det tålamod han visat upp. En inställning och attityd som kan ta honom längre än vad någon anar.
      Om Morata fick betalt för allt det hårda jobb han lagt ner, så betalade en kroat tillbaka vartenda öre av hans prislapp i somras. Det med ett förtrollande inhopp på Old Trafford. Med ett antal eleganta kroppsfinter, med en boll fastklistrad på högerfoten och med ett hårt skott, med en avgörande liten skruv, så förändrade Lucky Luke förutsättningarna fullständigt. Allt omkullkastades när Modrics skott hittade nätmaskorna via den ena stolpen. Och kanske var det här som en ev. La Decima-saga fick sin början? Kort därefter klev också en annan ifrågasatt Real Madrid-spelare fram. Momentumet togs till vara på och Higuaín gjorde sin första poäng i årets Champions League när han assisterade Cristiano Ronaldo. En poäng som inte kunde kommit mer lägligt. Argentinaren som i sin tur blev vackert framspelad av en klackande Mesut Özil. En klack på Old Trafford som påminde en gnutta om Fernando Redondos dito för tretton år sedan. Härliga och oförglömliga minnen. Los Blancos tänkta ”reserver” visade därmed hur snabbt saker och ting kan förändras i fotbollen och att du är herre över ditt eget öde.

Real Madrids bredd och lagsammanhållning har varit avgörande under denna lyckovecka. Det blandat med den individuella skickligheten som finns hos många spelare har utgjort en oslagbar mix. Mourinhos förmåga att få ut det absoluta max från sina samtliga spelare har även varit vitalt. Att ha en 35 miljoners (euro) man på bänken vecka efter vecka, och samtidigt lyckas få honom att känna sig som en betydande del av laget. Det är en begåvning som få innehar. Bara de speciella.

Ödesveckan har nu fått sitt slut. Tre krig har vunnits. Kritikerna har tystats. José Mourinho har fått sin upprättelse. Cristiano Ronaldo har väglett laget genom en djävulsk och infernalisk tunnel. Nya unga hjältar har fötts medan gamla fortsatt att visa vägen. En Copa-titel är inom räckhåll samtidigt som La Decima drömmen lever i högsta grad. Real Madrid har under en dryg vecka gått från kris till framgång. Från missmod till hopp och stor framtidstro. Möjligheterna är nu oändliga och det är dags för den vita besten att slutföra det uppdrag som man påbörjat. Mot en Copa del Rey-titel och mot La Decima!

-

Jag vill bara avsluta med att säga tack till de läsare som följt bloggen.
Tack för mig. På återseende.

Hala Madrid!

-

Se tidigare inlägg från "Super Semana-bloggen" här.

Kommentarsfältet kommer vara öppet för diskussioner. Kommentarer som inte är seriösa eller håller sig till reglerna kommer dock att tas bort.

Följ mig på twitter: @halamadridik