Tankar inför spurten
Los Blancos går in i säsongens avgörande fas. Cristiano Ronaldo är en nyckel till framgång men är han redo att göra skillnad och visa sitt rätta jag även när det bränner till?
Cristiano Ronaldo är namnet på världens bästa spelare idag. Undertecknad ser ingen mer komplett spelare. Period.
Messi säger de flesta. Något jag har förståelse för. Definitionen på en stor spelare får mig att välja den först nämnde. Historiken säger oss att en spelares storhet ligger främst i att han presterar på en hög nivå oavsett omgivning. Zidane, Ronaldo och Maradona är bara några praktexemplar. Dessa män har en sak gemensamt. De har varit betydande i olika lag. Just dessa punkter är det som skiljer Ronaldo åt Messi där portugisen målat och uträttat i både landslag, läs exempelvis EM 2004, som två olika klubblag. Självklart bör inte Messi byta klubb för denna anledning. Dock står jag fast vid min åsikt förrän argentinaren gjort väsen av sig i Argentina.
Landslagsuppehållet är över. Detta, i Sverige, betyder att vi fotbollsälskare slipper höra, läsa och se 83 artiklar dagligen om vad Zlatan har för skosnören på träningen. Men för madridistas har allvaret börjat. Det är från och med nu säsongen avgörs, nerverna höjs och pulsen ökar i takt med varje match. Väntan har varit lång. Väldigt lång. Skillnaden mellan just denna säsong och de tidigare är det faktum att tre troféer står på spel. Utgången för madridistas är av samma fas. Vätska. Av sorg eller glädje återstår att se.
Mourinho har utan tvekan svetsat ihop ett lag med många ingredienser. Tvärtemot förra året har vi spelare med olika spetskvalitéer som tillför laget med rätt mängd lösningar för att ta sig an komplicerade utmaningar. På så sätt känns det tryggare och mer hälsosamt att stötta laget. Jag kan skriva ihop klyschiga punkter där alla våra defensiva och offensiva spelare måste vara i form för att lyckas i år. Men det är i ärlighetens namn för tråkigt, så jag väljer att gräva in mig i en spelare som oftast förtjänar rosor men också lite, bara lite ris.
Cristiano Ronaldo dos Santos Aveiro berör på många sätt. Först och främst vill jag understryka att han är den bäste i dag. Än en gång, han är världens bästa fotbollsspelare. Det kan ingen ta ifrån honom. Trots detta så anser jag att det inte, per automatik, innebär att sjuan är immun mot kritik. Är det något jag har lärt mig under alla dessa år som en fotbollsnörd så är matematiken, lag = vinst, ett faktum. Jag tog lärdom av Capello år 2006 genom att bevittna Helguera, Mejia, Raul Bravo, Emerson, Salgado m.fl. lyfta ligatiteln framför ögonen på Barcelona. Mitt framförande är trivialt. Jag gläds åt att Real Madrid vinner. Inte åt att portugisen lyfter guldbollen eller guldskon. Sanningen är att de flesta spelare i allmänhet men denne i synnerhet fungerar numera som ett frimärke och kan jämföras parallellt med en brud. Man slickar, sätter på dem och skickas sedan iväg. Det som återstår är fortfarande klubben. Ronaldo har i överlag varit briljant sedan ankomsten. Ingen kan förneka detta. Dessutom krävs det ingen arkitektutbildning för att peka på hans enstaka svaghet. En svaghet som i mina ögon spelar stor roll i ett brännande skede.
En stor nyckel till Mourinhos framgångar är dennes förmåga att lyfta ett helt lag. Alla presterar. Från målvakt till anfall. Jämförelsevis kan man peka på Milan anno 2007 där Kaká var anledningen till Champions League triumfen. Säga vad man om tillvägagångssättet så kvarstår det faktum att vi, som lag, skall hålla en hög nivå, ty vi har Mourinho på bänken. I och med detta krävs det att Ronaldo sätter sina prioriteringar rätt. Spolar vi tillbaka bandet upptäckte undertecknad att portugisen inte visat sin kontinuerliga identitet inom laget. Real Madrid spelar 90 procent av sina matcher mot motstånd som ligger under de absoluta topplagen i Europa. I dessa sammanhang tar Ronaldo för sig á nyckelfigur. Mannen gör som han vill, och lyckas oftast. Vilket uppskattas. Det gäller dock att ha samma identitet mot de absolut största. Lyon borta existerar flertalet sekvenser där teknikern försöker spela exempelvis Arbeloa med en klack eller skarv. Spanjoren är emellertid, liksom laget, inte van vid detta. Till följd sker ett fenomen som kallas för oklarhet. Ty rollen som Ronaldo innehar är av stor betydelse, offensivt. Något som är anonymt med Mourinhos grundidéer.
Avslutningsvis vill jag påminna läsarna om att jag, som tidigare nämnt, ser Ronaldo som världens bäste. Zlatan, precis som Ronaldo, var en frontfigur under Mourinho i Inter. Svenskan drog iväg. Detta resulterade i att Inter fick sin efterlängtade Champions League titel. Det är ingen tillfällighet. Bör även poängtera att jag inte är för en försäljning av vår sjua. Absolut inte. Upplyste detta då motivet är relevant. En underskattad, krånglig ekvation för José Mourinho att lösa. Något jag däremot är för, är just lösningen som väntas dyka upp snart. Därför är Ronaldo viktig.
