Tankar om spansk fotboll
Arto Palovaara gästskriver om hur han upptäckte den spanska fotbollen och om vilken fotboll han tycker är den mest attraktiva.
I mina ögon är det smått fantastiskt hur utvecklingen har gått vad gäller rapporteringen av sport och tevesända matcher. Jag är ju liksom många andra i min generation uppväxt med Tipsextra fotbollen. Men… jag vet inte om jag kan romantisera den på samma sätt som många andra gör. Okej, jag kan hålla med om att det fanns en viss charm med Wimbledon – West Bromwich. Liverpool spelade den bästa fotbollen. Men utöver det? Nej, ärligt talat så var det ingen vacker fotboll på något sätt. Numera har ju utvecklingen gått till att man kan titta på en mängd andra ligor. T o m den Qatariska ligan kan man se på en stream då och då har jag märkt. Helt underbart. Det ger helt andra perspektiv hur sporten utövas på andra håll i världen. Den fotbollen jag dock ärligt tycker bäst om, oavsett lag, har blivit den spanska fotbollen med åren. Ligan är inte bara Barcelona eller Real Madrid. Den spanska fotbollen innehåller så mycket mer än bara dessa lag, även om dessa lag är de stora giganterna. Jag har tidigare haft starka sympatier med Barcelona, det har jag än, men ändå inte lika benhårt som tidigare. Faktiskt är det så att jag inte bryr mig om de förlorar eller vinner. Jag gillar dem ändå. Det finns dock så många andra lag att ta till sig i hjärtat.
Några av de andra lagen är exempelvis Atletico Madrid, Real Betis, Getafe och Malaga. Ja, för att inte glömma Atletico Bilbao. Säger inte att det alltid är bra fotboll, men väldigt ofta. Vad är det som gör att det känns ofta så bra då man kollar på spansk fotboll? När jag tittade senaste EM så blev jag bara mer och mer förtjust i Spaniens landslag. Av den enkla anledningen är att det förmodligen finns en tanke bakom varje sak i själva spelet. Det finns en intention om man nu ska tala sportspråk. Det går kanske inte alltid hem, men likväl finns det en tanke. Spanien greps inte av panik i backlinjen, nej, de började spela sitt supersnabba kortpassningsspel som vilka trollkonstnärer som helst. Många ser upp till spansk fotboll. Jag tycker själv att det är värt att ”kopiera” eller ta till sig den fotbollen. För att den är bland de bästa i världen. Och vem vill inte vara bland de bästa i världen? Det handlar inte om hur mycket spelarna tjänar eller hur stora talanger de är. Det handlar om viljan att underkasta sig den typen av träning som gör att de kan upprätta hålla ett sådant spel som gör att de känner sig trygga trots att de är pressade, men ändå tråcklar sig ur hur elegant som helst.
Senast såg jag Milan – Malaga (läs den 6/11). Jag var inte alls rädd att Milan på något sätt skulle tokdominera. Nu är jag inte särskilt insatt i hur Malaga tänker (kanske jag borde åka dit och se på hur de tränar?) men jag påstår mig ändå ha sett stora glimtar av att det finns en tanke bakom varje moment, varför de, likväl som Barcelona eller Real Madrid kan pressa Milan eller vilket annat lag som helst, och som svar på varför just Malaga av alla lag är med i nästa runda av Champions league och inte exempelvis… Manchester City. Det är det som gör den spanska fotbollen så vacker att se på och ger en rent utav inombordsliga skönhetsupplevelser oavsett vilket lag som än spelar, och man kan lägga sig med gott samvete över att man valt att se på riktigt bra fotboll. Bra fotboll i grunden har således inte med pengar att göra, utan med intentionen att spela så bra och vägvinnande som möjligt. Det har spanjorerna lyckats hittills väldigt bra med.
