San José - Carolina
5 - 1

Torsk mot före detta farmarlag: Recreativo de Huelva – Villarreal 2-0

Villarreals tunga period fortsatte igår kväll. Ett sargat Villarreal hade lika stora problem som tidigare med att omvandla bollinnehav till chanser och mål. Istället utnyttjade hemmalagets Alexander en blindpass från Mellbergs ersättare och kunde få in bollen i mål trots ett efterlängtat målvaktsbyte från Villarreals sida.

Eftersom tid inte fanns till något införigt så kan jag börja med att dra lite förutsättningar.
Under the glory days –för några år sedan – fick alltid det lite mer försiktiga bygget, Recreativo, nöjet att låna in spelare från Villarreal för att stärka sitt lag. De verkade även ha första tjing när Villarreal bestämde sig för att ge upp hoppet om någon gosse. Bland annat köpte de loss Santi Cazorla, men som tur var hade Villarreal klämt in en billig återköpsklausul som de kunde utnyttja efter Santis succéår i Huelva, där han till och med belönades med titeln årets bästa spanjor i La Liga av magasinet Don Balón.

Nuförtiden finns inte samma relation mellan klubbarna, men situationen är ungefär likadan, fast i en division lägre. Villarreal är ett förväntat topplag, medan Recreatvio jobbar mer ur ett underdog-läge.

Mellberg, Joan Oriol och Bruno var alla portade från Nuevo Colombinos matta på grund av avstängningar. Alla tre spelare som när de varit tillgängliga också tillhört Velázquez startelva. Dessutom var båda anfallarna, Rossi och Pandiani, otillgängliga på grund av skador.
På den positiva fronten kunde det i alla fall konstateras att Uche, Mariño och Hernán Pérez var tillbaka i truppen efter landslagsuppdrag.

Med detta i åtanke valde Velázquez denna elva från början:

Mariño
Mario – Lejeune – Musacchio – Jaume Costa
Senna – Toribio
Cani – Hernán Pérez – Trigueros
Cavenaghi

Velázquez hade alltså äntligen insett Juan Carlos bedrövlighet och valde att ställa den spanske U21-målvakten, Mariño, mellan stolparna istället. En härligt mörkgrön matchtröja hade han för övrigt på sig. Minnet kan lura mig, men har för mig att Juan Carlos allt som oftast brukar vara klädd i en ohyggligt ögonstickande, älgjägar-liknande, orange skapelse.
Hursomhelst, Mellbergs ersättare fick bli fransmannen Lejeune.
I Brunos frånvaro fick Toribio, inte Canteros, kampera Senna denna gång.
Och Hernán kastades rätt in i elvan och fick från början anta någon slags supportande anfallsroll precis bakom centern Cavenaghi.

Första halvlek:

Villarreal började med att försöka hålla bollen inom laget, men det gick sådär och efter cirka fem minuter skapade Recreativo matchens första feta chans.
En gubbe tog en snabb löpning från höger in bakom Villarreals backlinje, vilket hans bollhållande lagkamrat uppfattade och hittade honom med en fin passning. Mariño var dock snabbt ute och gjorde honom tveksam och då hann Lejeune i mellan och sparkade ut bollen till hörna.
Villarreal börjar därefter ta över mer och mer av bollinnehavet och fram tills ungefär minut 20 så skapas knappt något av värde. Villarreal har bollen för det mesta och försöker hitta Cavenaghi med inlägg, men Mario och Jaume Costa fyller på för sällan och levererar aldrig några saftiga bollar. Recreativo förlitar sig mer på snabbt omställningsspel, där ett par gubbar hela tiden sticker snabbt i djupet så fort bollen erövrats. Det leder dock mest till ett par ofarliga hörnor.
Mellan minut 20 och 30 sänks tempot en del, men matchbilden består. Cvenaghi vägrar gå i djupet och Hernán har en roll som inte tillåter honom att göra det. Följaktligen fortsätter Velázquez medicin vara inlägg, men utan utdelning. Mariño tvingas ingripa genom att sträcka ut en gång efter att en hemmaspelare felvänd dragit iväg ett chansskott, men bollen gick bara till hörna. Recreativo hade en jädra massa hörnor, men lyckades sällan komma först till bollen på dessa.

I minut 30 glider Recreativos Alexander förbi tre Villarreal-spelare på sin vänsterkant och tar sig in i straffområdet men avlossar ett löst skott med sin höger rätt i Mariños famn.
Villarreal går då direkt till attack och bollen går ut till Hernán Pérez på samma kant, alltså Villarreals högra. Paraguayanen springer in i straffområdet snabbt, utmanar där en kille med en överstegare, tar sig förbi honom och avlossar ett vänsterskott som med oerhörd fart seglar över motståndarmålvakten, men inte i mål utan i ribban.
Upphöjda av chansen fortsätter Villarreal trycka på och bara två minuter efter lyckas Mario (!) glida mellan två Recreativo-försvarare men avslutar från det nedre straffområdeshörnet hårt på målvakten med något mellanting av ett skott och ett inlägg. Det är inte alltid lätt att förstå sig på Marios intentioner.
Någonstans här skiftar också Hernán och Manu positioner, och Hernán är den som ligger bakom det mesta kreativa hos Villarreal.
Villarreal är de som ser ut att gå för ett mål under halvlekens slutminuter medans hemmalaget fortsätter satsa på snabba kontringar. Deras motsvarighet till Hernán heter Alexander. Han är snabb och utmanar ständigt, men inte heller han hittar några jättemöjligheter i slutet av första halvlek.

Andra halvlek:

Andra halvleks inledande fem minuter består av högt tempo, hårda dueller, få chanser men mycket Hernán Pérez vid bollen.
Efter 53 minuters spel löper Cavenaghi loss från sina motståndare och störtar mot mål med bollen vid sina fötter och en motståndare i ryggen. Fri mot mål från planhalvans mitt väljer han då att falla, alternativt blir fälld. Han själv vädjar efter en målchansutvisning, men domaren vinkar upp honom. Någon repris tyckte bildproducenten inte det var värt att visa…
Direkt efter den situationen har Velázquez fått nog av argentinarens omförmåga att löpa i djupet och byter ut honom mot Uche som äntrade planen med en applåd från sin tidigare klubbs fans.

Florian Lejeune började matchen förtroendeingivande med robust närkampsspel. Men i minut 56, när han i godan ro, helt ohotad, spatserande med bollen nere på egen planhalva måste han ha tänkt på vilken typ av krämig ost han skulle lägga på sin obligatoriska kvällsbaguette, för någon annan förklaring finns inte för den blindpassningen han står för då. Denna snappas upp av Recreativos Alexander vid mittlinjen, och han sätter som vanligt full fart framåt, passerar i det här fallet mittemellan Villarreals två mittbackar och dunkar upp bollen i nättaket bakom en förtvivlad Mariño.

Spelet förändras inte mycket för det. Möjligen börjar Recreativo jämna ut bollinnehavet, men de forsätter försöka hota mest genom djupledslöpningar och Alexanders soloräder, medan Villarreal ser riktigt håglösa ut när bollen närmar sig motståndarnas straffområde.
Nästa chans står istället just Alexander för efter att han efter en kortare soloräd avlossar ett skott som dock Mariño lyckas tippa till hörna. Då har vi kommit ungefär 68 minuter in i matchen. Några minuter innan dess har Moi Gomez äntrat banan istället för Sidles-Dani Toribio som knappt hade en enda kreativ tanke under hela matchen. Detta innebar att Trigueros flyttades ner ett hack, medan Moi tog hand om vänsterkanten och Cani rollen bakom Uche.
Den rollen fick han inte visa vad han kunde i särskillt länge, för i minut 70 byttes den onödige Gerard Bordas in i hans ställe och Villarreal övergick till en 4-2-2-2 taktik med just Gerard Bordas och Uche på topp, Hernán Pérez och Moi Gomez bakom dessa, och sedan Senna och Trigueros i mitten.

Varken spelet eller mängden chanser från de gulas sida förbättras dock av alla dessa förändringar. Nej, nästa nämnvärda grej som händer är att en Recreativo-back, från tio centimeters avstånd, dunkar bollen på Hernán Pérez hand. Detta tycker domaren paraguayanen förtjänar ett gult kort för, och då han hade fått ett tidigare – kommer inte ihåg varför – så blir han således utvisad.

Med en man mindre på plan blir Velázquez sista drag att slänga upp Lejeune på topp. Detta får nästan utdelning när han i den 87:e minuten vinner en höjdduell precis utanför straffområdet, bollen dimper tillslut ner vid Moi Gomez fötter, ynglingen drar bollen åt sidan och avslutar med vänstern men skottet vållar inga större problem för hemmakeepern.

Istället står Recreativo för matchens sista chanser. Först river Mario ner en motståndare som är på väg att löpa sig fri i den 89:e minuten. För det får han dock bara gult kort. Domarbedömningen är ytterst inkonsekvent och oklar, som vanligt. Jag hade gärna sett att Mario blivit avstängd så vi fick se Javi Venta i elvan igen.

Två minuter senare får Villarreal en hörna. Denna resulterar inte i något för de gula, utan istället tar Recreativo chansen att kontra. Jonathan Valle får löpa över nästan hela planen med bollen och avslutar stenhårt med sin vänster, via Mariños hand, upp i första krysset.
Ridå.

Tankar:

Gerard Moreno gjorde ännu ett mål för B-laget i deras 3-1-seger dagen innan. Kanske dags att kalla upp försäsongsskyttekungen nu när målskyttet i A-laget är obefintligt? Jag tycker ju förvisso Juanto är B-lagets största geni, men just nu accepterar jag alla anfallsändringar som går att göra.

Nihat finns ju också i klubben. Dags att överge klubbens ungdomar för att skicka in lite bollar i A-lagströjan igen?

Villarreals bästa spelare är centrala sådana. Varför då inte satsa på Villarreals klassiska insticks-taktik istället för att bara slå inlägg stup i kvarten?

Gerard Bordas är onödig.

Villarreal ligger nu femma, men serien är fortsatt jämn eftersom både Almeria och Elche också gick på varsin nit den här omgången. Värt att nämna att det var den gamle Villarreal-talangen, Matilla aka " den nye Xavi", som sänkte serieledarna.