Träningsmatch: Rangers FC - Real Madrid
Äntligen fick vi se Real Madrid spela igen. Som bekant ägde matchen rum på ett nästan fullsatt Ibrox Stadium, som stod för en fantastiskt inramling, mot Glasgow Rangers FC. Carlo Ancelottis första trupp blev väldigt Castilla-betonad på grund av att flera spelare har haft längre semester då de har deltagit i EM, Copa America och OS. Som ni kunde läsa inför matchen var det endast åtta spelare från a-lagstruppen med idag, varav två som brukade spela från start förra säsongen.
Startevla:
Lunin
Odriozola, Chust, Nacho, Marcelo
Odegaard, Blanco, Isco
Vázquez, Jovic, Rodrygo
Som vanligt ligger skottarna 2-3 veckor och lika många träningsmatcher före de spanska lagen i försäsongen då dom alltid börjar träna och spela träningsmatcher tidigare. Det märktes. Steven Gerrards mannar bjöd på en rak fotboll med en hög och intensiv press som inleddes redan uppe i Real Madrids straffområde. Som väntat så var Rangers tempo lidsamt för Real Madrid, som däremot var tekniskt överlägsna. Real Madrid tog ledningen tidigt i matchen men Rangers åt sig sakta men säkert in i matchen och lyckades vända på resultatet (2-1) till sina fans otroliga lycka. Rangers spelar en otrolig fotboll som är raka motsatsen till det Pep Guardiola har försökt implementera i de Bristtiska öarna och gör det på ett fantastiskt sätt. Inte undra på att de vann sin inhemska liga med 20 poängs försprång i fjol.
Det är, trots allt, försäsong och i sann försäsongsanda tänker jag inte ägna motståndarna ett ord till i den här artikeln, utan endast fokusera på laget:
Vi är många som är spända kring var den evige talangens, Martin Ödegaards, karriär slutligen ska ta vägen. Han själv har uttryckt att hans prioritering är att slå in sig i Real Madrids trupp och dessutom få bra med speltid men det förtroendet lyckades han inte få av den förre tränaren, Zindine Zidane. Idag visade han upp ett bra spelsinne och en härlig teknik när han väl fick bollen vid sina fötter. Annars var han rätt grå i en matchbild som inte passade honom. Under den första halvleken serverade Ödegaard Rodrygo en läcker assist i 8’ då inledde en enmanskontring utanför eget straffområde och drev upp bollen hela vägen fram till motståndarnas straffområde innan han lämnade över till Rodrygo som läckert kunde skottfinta bort två skotska backar (som fortfarande undrar åt vilket håll Rodrygo tog vägen) i ett svep innan han placerade bollen förbi målvakten med en Modric-yttersida. I övrigt blev Ödegaard totalt överskuggad av mittfältskollegan, Isco, som var överallt och gjorde allting på planen. Jag blev positivt överraskad framförallt av just Isco.
De senaste säsongerna har Isco sett ut att springa runt med en ryggsäck fylld av skolböcker på ryggen och kvaliteten i aktionerna med bollen har varit på gränsen till att höra hemma i Segúnda División. På Ibrox Stadium svävade Isco faktiskt någon centimeter över gräset genom hela matchen. Varenda riktningsändring med boll kan klassas som ett estetiskt mästerverk och precisionen i passningarna var välkalibrerade - oavsett avstånd. Han slet till och med i återerövringen och det är verkligen inte något vi har varit bortskämda med på sistone. Självklart har fystränaren Antonio Pintus träning gett en hel del resultat och självklart har Carlo Ancelottis ankomst pumpat honom med förtroende och hopp om mycket speltid men framförallt så är det Isco själv som verkligen har lyft sig under sommaren och oavsett om han sliter av korsbandet i ligapremiären (peppar, peppar) eller om han, av någon anledning, får ännu en skitsäsong så har han i alla fall övertygat mig om att det faktiskt finns en fantastisk spelare som har gömts där under den tråkiga attityden, det tjocka skägget, den tveksamma hästsvansen och alla oönskade extrakilon.
En annan som också överraskade mig positivt ikväll var Marcelo som rörde sig som att han blivit 2-3 år yngre under sommaren. Under andra halvleken byttes underbarnet Miguél Gutiérrez in som vänsterback och Marcelo fick kliva högre upp och längre in på banan, nämligen som vänstermittfältare och oj, som han såg ut att njuta. Frågan är om vi kommer att få se Marcelo spela högre upp på planen fler gånger, eller så var det bara en nödlösning för att få ihop försäsongspuzzlet.
Castillaspelarna hade det tufft mot de skotska mästarnas fysik och tempo men visade potential. Framförallt var det mittbacken, Chust, som visade att han har självförtroendet att ta för sig trots att det stundtals var kaosartat på planen tack vare Rangers intensiva presspel.
Medan vi fortfarande är inne på de individuella prestationerna så kan vi passa på att ringa in orosmolnen: Luka Jovic och Álvaro Odriozola. Dom var inte ensamma om att underprestera på planen idag men deras prognoser ser inte alls lovande ut. I en tidig försäsong föredrar jag att inte bedöma spelarna utifrån hur lyckade deras aktioner är. Jag vill se potential och trender i prestationerna och spelet som ska komma att omvandlas till vinstgivande hårdvara när tävlingssäsongen väl drar igång och det verkligen gäller. Isco och andra spelare som jag har hyllat tidigare i texten skulle kanske inte ha kammat hem många stjärnor i spelarbetyg normalt sett baserat på deras prestationer idag, men tendenserna och potentialen dom visade upp tyder på en god prognos, enligt mig. Jovic och Odriozola såg bara ut som exakta kopior av sig själva från föregående säsonger. Och det är oroande och deprimerande i mina ögon.
Över till lagets spel. Vi är alla nyfikna på vad Ancelotti ska bidra med i sin comeback som Real Madrid-tränare. Av vad jag har hört och läst i olika intervjuer med både Carlo och Davide Ancelotti så har jag förstått att både far och son är väl insatta i åt vilket håll den moderna fotbollen har barkat under de senaste åren vad gäller taktik, träningsmetoder och spelstilar. Vi kommer alltså inte få se en gammal föredetting till tränare som försöker återskapa det han hade i AC Milan för 20-15 år sedan. Om man var osäker kring Ancelottis relevans i den moderna fotbollen innan så bör man vara övertygad om en sak efter dagens match. Man ska inte låta sig luras av Ancelottis ålder. En ovanligt ungdomligt klädd Ancelotti stod vid sidlinjen under 90 minuter och manade högljutt på sina spelare att kliva upp och pressa högt och aggressivt över hela planen för att inte låta motståndarna andas med bollen. Så fort en spelare tappade bollen skulle han ställa om och vinna tillbaka den så snabbt det bara gick. Ingen tid över för att sucka eller vandra långsamt tillbaka till sin försvarsposition, nej. Det är den inställningen Ancelotti förespråkar nu och det är den inställningen vi ska förvänta oss att se från spelarna i Real Madrid den kommande säsongen. Den här gången är Ancelotti inte här för att beundra klubben på nära håll och han kommer inte låta sig bli tagen av klubbens storhet, utan han är här för att sätta kronan på sin fantastiska tränarkarriär.
Detaljer i anfallsuppbyggnaden och specifika formationer uteblev naturligt idag då det saknades så många ordinarie nyckelspelare, så vi får avvakta med att analysera just den biten. Ancelotti såg inte särskilt nöjd ut efter matchen och kommer säkerligen att kräva mer från sina spelare i framtiden. När matchklockan visade 90' försökte domaren lägga till fyra minuters övertid. Då klev Ancelotti ut över sidlinjen och gestikulerade till domaren att matchen visst var slut. Domaren tvekade inte och blåste istället av matchen innan knappt halva övertiden hade gått för att inte uppröra den italienska tränaren. Klokt.
