NY Rangers - Tampa Bay3 - 4
Ubåten på rätt väg: Hércules - Villarreal 1-1
Villarreal drog på söndagen till bortamatch mot lokalrivalen Hércules från Alicante. Det blå-vita, klassiska laget har varit en av säsongens stora floppar och spelade heller inte briljant mot ubåten. Trots detta lyckades man greja en poäng och hade flera farliga chanser som kunde sänkt Villarreal.
Det var trots allt Marcelinos gubbar ifrån Vila-Real som satte igång matchen i ett hiskeligt tempo. Hércules var i princip inte på offensiv planhalva en sekund under de första tio minuterna och Villarreal hade ruskat fram tre hörnor på lika många minuter, efter sju spelade minuter hade man slagit inte mindre än fem hörnor.
Villarreals dominans var total under de första 20 minuterna, men som gul supporter fick man också sätta andan i halsen direkt efter detta. I den 22:a minuten kom Sardinero i en löpduell med Musacchio, där mittbacken blev något ”köttig” i sin kroppstackling och domare Piñeiro Crespo valde, en aning billigt, att döma straff. Det var Hércules första målchans och knappt det. Dessförinnan hade dessutom Jony Pereira varit inblandad i en liknande situation i motsatt straffområde, då utan avblåsning. Straffen chippades iskallt av Hércules skyttekung Portillo, dock i ribban och 0-0 höll sig och någon sorts rättvisa infann sig.
Efter straffen fortsatte Villarreal styra praktiskt taget allt spel och hade flera kompetenta målchanser. Det dröjde dock ända fram till den 39:e minuten innan den forne Hércules-spelaren Farinós kunde placera in 0-1 med en vänster från 20 meter efter ett typiskt Villarreal-kladd anno 2012 i Hércules-försvaret. Därefter gick man till pausvila med en fruktansvärt stor mersmak, en såhär bra första-halvlek var det länge sedan man såg ubåten göra.
Det som övertygade mest i Villarreal under första halvleken var mittfältsspelet. Farinós visade gång efter annan att han är och kommer att vara en viktig värvning för oss. Han spelade bredvid Bruno på innermittfältet och tog stort offensivt ansvar, slog många fina bollar och krigade under stora delar ner sina blå-vita motståndare. Med andra ord var det helt rätt av Marcelino att sätta Senna på bänken. Dessutom var Moi Gómez och Cani mycket pigga på sina vardera kanter och anfallsparet Perbet-Pereira var överlägset rörligast i Villarreal den här säsongen.
Ubåten startade som följer:
Juan Carlos
Mario – Musacchio – Dorado – Joan Oriol
Moi – Farinós – Bruno – Cani
Pereira – Perbet
När den andra halvleken startade hade man som Villarreal-supporter stora förhoppningar om att spelet skulle fortsätta på det inslagna spåret, men så blev inte riktigt fallet. Hércules har några riktigt skarpa spelare, däribland ovan nämnda Portillo och Sardinero, och lyckades trots spelmässigt underläge komma till flera farliga läget. Matchen kändes aldrig avgjord och Juan Carlos räddade minst två givna baljor. Precis när man hunnit tänka att den gode målvakten äntligen slutat med sina dundertavlor kastar han in just en sådan. Pamarot, en stor, tung mittfältare i Hércules smaskar iväg ett hårt men hyfsat lätträddat skott från över 25 meter som Juan Carlos släpper in under kroppen på sin högra sida. 1-1, ridå. Detta var i den 64:e minuten och det fanns gott om tid att reparera skadan.
Marcelino började direkt med försök till avancemang och bytte in debuterande Aquino i den 67:e. Han ersatte Moi Gómez och gjorde det varken bättre eller sämre än startspelaren. I den 76:e fick också Senna entra planen på bekostnad av en varnad och slutkörd Farinós. Detta gav inte heller mycket extra till spelet. När Gerard Moreno kom in i 81:a istället för Jony Pereira kändes på något sätt loppet redan kört. Misstolka mig rätt, alla byten var smarta, men de som ersattes hade alla gjort ett bra jobb och ersättarna lyckades inte ge någon extra krydda till matchen. Vi skulle helt enkelt gått ifrån redan i den första halvleken.
Matchen slutade 1-1 efter att Hércules hämtat sig något i den andra halvleken. En missad straff och ett par drömräddningar från Juan Carlos gör att man ändå får vara halvnöjd med resultatet. Man får helt enkelt hålla med de visa tyckarna som menar att det här är ”el camino”, fortsätter vi på det här sättet blir det fanimej ingen fröjd att möta ubåten i vår.
