Upp till bevis del 1/3: Fail
Real Madrid misslyckades med första delen av examensprovet. Håller drömmen om La Decima på att krossas ännu en gång eller vänder Madrid på Bernabeu?
Igår var det dags, veckan med stort V hade kommit, det har blivit dags att bestämma Real Madrids öde 2011/2012. Det började på Allianz Arena igår, tar nu en obehaglig omväg över Camp Nou innan Bernabeu står som värd för semifinalreturen nästa onsdag. Även om det återstår en del avgörande ligamatcher och förhoppningsvis ett grandiost återbesök i München om en månad så är det ändå den här veckan vi nu gått in i som blir den slutgiltiga prövningen för Mourinho och hans mannar. När den här perioden är över finns det inte längre något att vänta på, några analyser som kan slåss tillbaka, inga ursäkter eller överhuvudtaget någonting som kan försvara ett eventuellt misslyckande. Det är upp till bevis ur alla tänkbara perspektiv, inte minst för Mourinho och huruvida myten runt hans andra säsong ska leva vidare. Just i detta nu balanserar nämligen den gode Jose på en väldigt slak lina, främst med tanke på risken att Madrid skulle bli titellöst men i den diskussionen inkluderas både hans spelmässiga prioriteringar men också hans återkommande tendens att bidra till ett negativt tonläge runt klubben och laget. Kravbilden är att Real Madrid ska titulera sig som världens bästa lag efter säsongen, och även om de två viktigaste matcherna fortfarande ligger framför oss innan kompletta analyser kan göras så är det just den måttstocken som måste vara utgångspunkten när vi diskuterar situationen.
Känslan på förhand var att gårdagens möte med Bayern innehöll så många intressanta aspekter så det nästan kokade över av förväntningar. Såg man till Real Madrids form in till matchen så kunde den benämnas som minst sagt tvivelaktig och har så varit från och till under hela vårsäsongen. Blickar man bortom resultat och målrekord så var undertecknad redan i vintras funderande över hur länge det skulle hålla att vinna trots att de spelmässiga prestationerna inte alltid nådde tillfredsställande nivåer. Parallellt med att Real Madrid gick ner i kvalité så kom paradoxalt perioden när man ryckte till tio poäng och det talades om en avgjord liga. Dem som behöll ödmjukheten och framförallt realismen såg hur försprånget skulle vara ytterst nödvändigt om man såg till spelkvalitén och satte den i relation till vad som skulle behövas för att gå slätt genom programmet som återstod före klassikern. Med facit i hand kom kanske inte poängtappen där dem borde gjort det (Rayo, Betis) men likväl har avståndet krympt till fyra poäng vilket är tre poäng mindre än de sju som undertecknad sett som "säker mark" inför el Clásico.
Tillbaka till tankarna inför gårdagens match så gick det som nämnt att hitta mängder av saker att lyfta fram för att ringa in matchens fotbollsmässiga dimension. Det var främst väldigt svårt att förbise det faktum att lagen har en väldigt liknande uppbyggnad och den långa versionen av det resonemanget skulle i de flesta huvuden landa i en individuell jämförelse som skulle understryka hur jämn matchen såg ut att bli och därmed vikten av att varje spelare vinner sin match i matchen. I praktiken såg vi också hur matchen blev ett slag mellan två snarlikt spelande lag och även om genomsnittet för den individuella prestationsnivån var högre i Bayern så var det ändå kollektivet hos tyskarna som var bättre och som gjorde att man fick ut mer av sitt kunnande jämfört med Real Madrid.
Ser vi till hur matchen gestaltade sig så var det under den första timmen en väldigt jämn fotbollsmatch som spelades i ett uppdrivet tempo med en hel del böljande fotboll. Utan att skriva en andra matchrapport så kan några punkter och frågeställningar radas upp som delförklaringar till den på det hela taget misslyckade insats som Madrid står för.
- Coentrao ett defensivt alternativ till Marcelo? En vänsterbacksreserv för 30 miljoner euro? Portugisen gladde inte många med sitt försvarsspel den här kvällen.
- Cristiano Ronaldos ”fasad” – Det är inte första gången vi ser Cristiano göra en blek spelmässig insats i en viktig match. Portugisen har idag ganska många övermän när det kommer till spelet ute på plan, det vill säga förmågan att skapa spel och vara avgörande i spelet, och när den sjuka målproduktionen och projektilerna tar en paus finns det inte jättemycket kvar att ta på. I den här matchen bidrog han också till Bayerns återkommande överbelastning på Madrids vänsterkant där Ronaldo inte visade något större intresse att hjälpa Coentrao mot firma Lahm/Robben. Individuellt finns fler spelare att kritisera men i förhållande till status och betydelse för laget så är det hos Ronaldo det finns mest att hämta inför returen.
- Bolltappen över hela plan blir närmast parodiska att följa i den andra halvleken. I långa perioder har laget vansinnigt svårt att hålla i bollen, bedriva ett eget spel och ta rätt beslut. Den första halvleken var acceptabel men sett över hela matchen skiner det igenom att Real Madrid saknar vissa grundläggande element när det kommer till det egna spelet. Istället blir det en okontrollerad tillställning med många chansartade och onödigt riskfyllda sekvenser till följd av det hafsiga spelet.
- Det centrala mittfältet förloras vilket delvis kan relateras till ovanstående punkt men det är uppenbart så att Real Madrids kollektiva försvarsspel inte fungerar som i höstas och konsekvensen blir att Bayern relativt enkelt kan spela sig förbi Real Madrids mittfält. Khedira gör en bra kämpamatch men det räcker ändå inte och den viktigaste utmaningen inför returen blir hur Real Madrid ska vinna mittfältet och få kommandot i matchen. Mer om det nedan.
- Matchcoachningen från Mourinho i en viktig match kan återigen ifrågasättas. När Real Madrid höll uppe pressen hade man god kontroll på Bayern men när laget skulle spela på 1-1 såg vi hur ett lågt försvarsspel återigen straffade sig. Nog för att Bayern säkert haft en spelförande roll i jakten på ett segermål men med facit i hand var det ett stort misstag att skänka bort initiativet helt och hållet vilket satte laget i många prekära lägen runt eget straffområde och som till slut ledde till baklängesmålet.
Inför kvartsfinallottningen var det många som befarade hur avstängningen på Xabi Alonso skulle få ödesdigra konsekvenser i den första matchen. Såhär i efterhand finns det inget svar på den där frågeställningen då Apoel-lotten i praktiken direktkvalificerade Real Madrid för semifinal. Apoel, som skulle vara andrummet i Europa under ett hektiskt ligaprogram, blev förvisso en behaglig resa men verkade få en avslappningseffekt på laget och det är parallellt med kvartsfinalsspelet som Real Madrid stod för dem onödiga poängtapp som just skulle undvikits då man inte behövde vila spelare för Champions League. Men för att koncentrera oss mer på orsakerna till poängtappen, de spelmässiga defekter som laget uppvisat under våren och Madrids prestation mot Bayern måste diskussionen ändå tillbaka till Xabi Alonso.
Xabi Alonso är i mångt och mycket symbolen för det stabilare och mer harmoniska Real Madrid som utvecklats sedan presidentskiftet 2009. Det är Xabi Alonso som blev den efterlängtade lösningen på en mittfältsproblematik som plågat laget sedan Makélélés avsked 2003. Xabi Alonso har under sina tre säsonger växt fram som något av en medicinman i Real Madrid, han har varit närmast vital för att länka ihop lagets defensiv och offensiv och hans mångsidighet i kombination med hans erfarenhet ger honom en väldigt upphöjd status bland världens mittfältare. Kort och gott har Xabi Alonso varit en väldigt viktig spelare för att ta Madrid till den nivån man är på idag. När Xabi fungerar så fungerar också Real Madrid men tyvärr är det också vice versa och frågan som behöver ställas är om Xabi Alonso har kapaciteten för att ta Madrid även det där sista steget som det innebär att vara bättre än lag som Bayern München och Barcelona?
Vårens spelmässiga problem kan nämligen i ganska stor utsträckning förklaras genom Real Madrids uppenbara bekymmer med att vinna mittfältet, bestämma över matchen och i huvudsak bekymmer med att få till stånd ett tillräckligt bra passningsspel. I den analysen ingår också som vi fick se spår av även igår en rejäl dipp i det kollektiva försvarsspel som grundlade höstens prestationer och i många matcher har Alonso och Khedira fått alldeles för lite hjälp i försvarsarbetet. Utgår vi från att Mourinho lyckas återinrätta presspelet så återstår dock fortfarande den rena mittfältsfrågan, är Xabi Alonso och Sami Khedira ett tillräckligt bra mittfält för att göra Real Madrid till världens bästa lag? Frågan kan givetvis besvaras på olika sätt beroende på vilken utgångspunkt man har och rent krasst måste vi vänta ut de kommande matcherna för att ge ett slutgiltigt svar.
Min ställning i frågan är att Sami Khedira rent individuellt saknar en del attribut för att vara ett uttalat förstaval i ett lag som Real Madrid. Tysken har förvisso förbättrat sin teknik men får fortfarande kämpa väldigt för att inte göra bort sig i passningsspelet vilket bland annat kan illustreras genom hur han ofta tvingas vända med ryggen mot motståndaren för att säkerställa att hans knackiga bollbehandling inte ska leda till bolltapp. Det går helt enkelt alldeles för sakta i spelet med boll. Sami Khedira är samtidigt en väldigt bra mittfältare med många fördelar, men även i förhållande till andra defensivt starka mittfältare har han ett spel med boll som lämnar för mycket att önska. Alla lag behöver bollvinnare men Real Madrid i sin ambition om att vara världens bästa lag måste alltid sätta konstruktivitet före destruktivitet och även en bollvinnare behöver teknik och passningsspel av hög klass för att spelet ska flyta.
Det är dock inte i huvudsak Khedira som är anledningen till att mittfältet inte har den dynamik och spets som många efterfrågar, utan för att få fram roten till problemet måste vi ut på minerad mark och beröra ett tabubleagt ämne. Min åsikt är nämligen att Real Madrid kommer ha väldigt problematiskt att hitta ett fullt fungerande pivotepar så länge Xabi Alonso utgör den ena halvan. I ett 4-3-3 eller ett 4-3-1-2 skulle Alonso vara som gjord i en tillbakadragen roll men med Madrids spelarmaterial är det 4-2-3-1 som gäller och då blir det svårare att hitta en optimal balans i båda spelriktningarna. En lösning som adderar den kreativitet och kvickhet som idag saknas och som samtidigt inte gör avkall på defensiven är nämligen oerhört svår att nå om Real Madrids viktigaste spelare ska fortsätta att vara ”untouchable”. I många matcher kan ett tekniskt överlägset lag klara sig utan en ren bollvinnare men lika fullt måste det finnas en standardlösning som ger balans offensivt och defensivt. Förmodligen är det också så att centralt mittfält ihop med en ny högerback är de positioner som kommer vara högst priorierade inför sommaren.
Värvningsdiskussioner har dock sin plats efter säsongen men för att ytterligare motivera min ståndpunkt vill jag bara belysa hur Alonsos profil gör att hans styrka också är hans svaghet och lika mycket som det gynnar Madrid i vissa matcher så har det stjälpt laget i andra matcher när det tydliggjorts hur Xabi Alonso inte kan bära Real Madrid. Xabi Alonso är en allround mittfältare som både vinner och fördelar boll, det är kortfattat den mångsidigheten som gör honom så funktionell för Mourinho. Xabi Alonso är dock ingen utpräglad bollvinnare och även om han vinner mycket boll på ren positionsförmåga så saknar han lite av den frenesi som finns hos dem bästa bollvinnarna. I den andra ändan så spelar Alonso ett relativt stationärt spel som kräver att hans mittfältspartner opererar framför honom för att laget inte blir för baktungt. Tekniken hos Xabi är funktionell men vi som följt el Clásico de senaste åren har sett hur hans bollbehandling på mindre ytor och hans tröghet gör honom väldigt sårbar när tempot skruvas upp. Igår mot Bayern fick vi ytterligare ett smärtsamt bevis på att Xabi inte klarar av att bestämma en mittfältsmatch på den här nivån och med en partner som inte har något att komma med framåt så blir kontentan att Real Madrid genomgående får reagera istället för att agera och dominera.
En optimal dynamik på mittfältet kräver att någon spelare är bättre offensivt än vad Xabi är och det i sin tur kräver sannolikt att den andre mittfältaren är bättre defensivt (framförallt fysiskt) och att båda dessutom är snabbare i fötterna i förhållande till Xabi. På sikt är detta viktiga frågeställningar, högst troligt är att Xabi har några år kvar som given startspelare i Real Madrid men frågan kvarstår fortfarande vilken spelare som ska komplettera honom. Sett till den stundande veckan så måste fokus dock ligga på att utnyttja styrkorna hos det nuvarande mittfältet maximalt vilket tyvärr inte var fallet igår när framförallt Xabi Alonso föll till korta i sin roll.
Det motsägelsefulla i ovanstående funderingar är samtidigt att Real Madrids fotboll i första hand bygger på att mittfältarna bryter ner motståndarna och genom så tidiga återerövringar som möjligt lägger grunden för de raka och direkta attacker som blivit Madrids signum under Mourinho. Utifrån det går det att argumentera för hur Xabi och Khedira är en väldigt passande mittfältsduo som fyller sitt syfte. Här och nu finns det därför ingen anledning att fundera över spelskicklighet och ett snabbare mittfält, här och nu handlar det om att Real Madrid tar examen med den fotbollen som tagit laget hit. Det första provet föll inte väl ut men det är inte över än.
På sikt har jag förhoppningar, ja egentligen direkta krav om ett annat mittfältsspel men sett till den stundande returen så är det alltså maxprestationer från Xabi Alonso och Sami Khedira som blir avgörande för hur det här slutar. Kan Real Madrid stå upp i mittfältsduellen, såsom Khedira gjorde under delar av den första halvleken igår med många bollvinster så skulle jag säg att Real Madrid har väldigt goda chanser att med ett passionerat Bernabeu i ryggen trycka tillbaka Bayern och få möjlighet att utnyttja kompetensen framåt mer än vad som var fallet igår.I slutändan kommer såklart kantduellerna och individuella prestationer återigen få stor betydelse för vilket lag som kan luckra upp motståndaren men grunden läggs fortfarande på mitten. Kan Real Madrid vinna mittfältet och hålla upp presspelet som vi såg under delar av första halvlek så försvinner betydande delar av Bayerns attacker. Det finns sammanfattningsvis svagheter och tydliga utvecklingsområden i Real Madrid som kräver mer långsiktiga åtgärder men en maximerad insats utifrån dagens kapacitet skulle likväl vara tillräckligt för att vända på det hela nästa vecka.
En förlust på Camp Nou och ett misslyckande med att vända mot Bayern är dock det enda som står mellan läget vi befinner oss idag och att om åtta dagar kunna klassificera den här säsongen som ännu ett stort misslyckande. Målrekord, sviter ja till och med en möjlig ligatitel skulle vara litet värt när Real Madrid i så fall skulle gjort ännu en säsong där man inte räcker till på den högsta nivån. Vi skulle då trots alla lovord stå med elva möten med Barcelona under två säsonger där Real Madrid inte vunnit en enda i ordinarie tid. Real Madrid skulle då ha ett record mot Barcelona som visar att man inte vunnit ett enda möte sedan El Pasillo 2008 och med ett ännu längre tidsperspektiv kan det påvisas hur Real Madrid bara vunnit fyra av de senaste 25 mötena med Barca vilket innefattar perioden 2004-2012. Ett uttåg mot Bayern skulle också innebära att de enda riktigt stora matcherna, utöver Barca, som spelats under den här nya ”storhetstiden” också dem skulle avslöja Los Blancos. Men vi ska inte måla fan på väggen, Real Madrid har fortfarande allt i sin egna händer och måtte därför de kommande två matcherna sluta lyckligt för nu finns det ingen återvändo, nu är det upp till bevis!
