Parma - Inter
1 - 2

Valencia CF 3-1 Atlético de Madrid

En episkt usel matchinledning sänkte Atlético på Mestalla

Primera parte

Atlético spelar igång matchen i sitt vackra hemmaställ, och toppmötet är igång.

Matchens första mål kommer innan spelbilden hinner sätta sig det minsta, och det är hemmalaget Valencia som gör det. Men inte genom egen kraft. En hemmaspelare slår ett flackt inlägg mot straffpunkten som Moyá och Miranda kommer samtidigt till utan att någon hemmaspelare stör. Vad som går snett är svårt att säga, men vad som händer är att Miranda skarvnickar bollen förbi sin egen målvakt och in i eget mål. Här bär såväl mittbacken som målvakten ansvaret, men det är alltså Miranda som noteras för självmålet. 1-0.

Atlético hinner knappt spela igång matchen igen innan första kvitteringschansen dyker upp då Griezmann får till ett skott som målvakten räddar.

Det går lika snabbt för Valencia att vända åt andra hållet. Fyllda av självförtroende stormar man fram genom Andre Gomes som ensam mot hela Atléticos backlinje lyckas tråckla sig förbi samtliga och bomba in 2-0 bakom Moyá.

Valencia fortsätter att fullkomligt storma fram mot ett håglöst och chockat Atleti. I minut nummer 12 får hemmalaget en hörna från höger som slås hårt och precist mot förstastolpen. Där dyker Otamendi upp och skarvar in 3-0. Ofattbart, men sant. Det är spelat 12 j*vla minuter och Valencia har redan utklassat Atlético. Valencia!!

Det var länge sedan man såg den här versionen av de rödvitrandiga, men det är inte längre än att man fortfarande kom ihåg det. Inget lag kan vara så håglösa, så viljelösa, så vilsna och så handfallna som Atlético Madrid emellanåt kan.
För hemmapubliken är matchstarten givetvis rena julafton. Ståplatspubliken, som till synes utan någon som helst skam i kroppen har kopierat uppskattningsvis 90% av sin sångreportoar från Frente Atlético, sjunger glatt på de melodier vi colchoneros känner igen så väl. Kan det här ens bli värre?

Med Cholo vid sidlinjen är det just den här typen av matchinledningar man trodde var omöjliga. Nu är det bara att stirra sanningen i vitögat. Vad som är positivt är att det återstår 78 minuter.

Vad som är tydligt är att Atlético nu har vaknat. Man tar över bollinnehavet mot ett Valencia som redan efter kvarten spelat börjar backa hem. Det skapas ett par halvchanser innan nollan spräcks i den 29 minuten. Ett skott av Tiago stöts ut av Alves mot Mandzukic som rusar på returen och stöter in 3-1 med pannan i ett halvt övergivet mål.

Atléticodominansen fortsätter efter målet, och i minut 34 mynnar en hörna ut i en handssituation som domaren väljer att fria för men som lika gärna hade kunnat ge bortalaget en straffspark.
Nu är känslan tydlig: jakten är igång. Och för Valencia återstår smärtsamt lång tid av matchen.

I minut 44 slås en boll mot Arda som är ensam i en löpning mot två hemmabackar. Bollen studsar utom räckhåll för Arda och studsar upp mot kroppen på Andre Goméz. Det ser ut som att den vidrör en utstäckt arm, och mycket riktigt: domaren blåser för straff. Den är inte solklar, men man kan tänka sig att de två handssituationerna ackumulerades och att denna avblåsning får ses som en sorts kompensation.

Hursomhelst kliver nyförvärvet Guilermo Siqueira fram för att ta straffen. Han var notoriskt säker straffskytt i Granada och i avsaknad av Raúl García är det han som skickas fram i detta ansträngda läge. Han slår straffen lågt och hårt mot högra stolpen, men Alves chansar rätt och kniper straffen utan större problem. Det som skulle ha blivit Atléticos moralboost innan pausen blev istället Valencias dito. F*n!

Segunda parte

Andra halvlek börjar där den första slutade. Valencia är ointresserade av att föra spelet och lämnar över allt initiativ till Atlético.
Hemmaförsvaret ser dock lite mer stabilt ut nu, och Atléticos intensitet och momentum har i viss mån försvunnit. Tempot sänks och minuterna glider iväg utan att någonting noterbart sker.
I ett försök att få till en rejäl forcering byter Simeone ut Griezmann och Arda till förmån för Cerci och Raúl Jimenéz med 20 minuter kvar.

Det blir dock ingen frenetisk anstormning av hemmamålet. Atléticos kraft sinar i takt med att minuterna tickar upp mot 90. Att man spelade en mycket tuff match mot Juventus för inte ens 3 dygn sedan kan såklart förklara det faktumet.
Atlético har en boll i mål i minut 91 då Alessio Cerci ser ut att göra sitt premiärmål. Det visar sig dock att målet blir avblåst för hands, och Cerci som redan har hunnit dra på sig en varning blir utvisad.

Ett par minuter senare blåser domaren av matchen. Atlético kammar in sin första förlust i ligan för året samtidigt som Valencia fortsätter sin succéartade säsongsstart.