Spelare vi minns och saknar: Roberto Fabian Ayala
Vi fortsätter att porträttera stora spelare som gjort ett rejält avtryck i den Valencianska historien. På tur står argentinaren Roberto Fabian Ayala som tidigare i veckan meddelade att han lägger skorna på hyllan.
Det kommer kanske inte direkt som någon större chock när man på årets första dag vaknar upp och nås av nyheten att El Raton (Roberto Fabian Ayala) beslutat sig för att sluta spela fotboll. Vid 37års ålder har Ayala varit en skugga av sitt forna jag de senaste åren och sejouren i Racing Club blev inte den återupprättelsen som Ayala kanske hoppats på. Sedan Ayala lämnade Mestalla 2007 har samtidigt Valencia förtvivlat försökt finna en ersättare till argentinaren, men inte alls lyckats. Ayala var inte bara en av världens bästa försvarare när det begav sig, han var även en stor ledargestalt såväl på som utanför planen och ett föredöme för alla. Roberto Fabian Ayala, som tidigare blivit framröstade av fansen till Valencias bästa försvarsspelare genom tiderna, har haft en lång och framgångsrik karriär, även om de sista åren blev aningen brokiga och mindre lyckosamma. Men vi tar det hela från början.
Ayala når högst och nickar in ett av sina mål för Valencia.
*****
Faktaruta
Namn: Roberto Fabian Ayala
Född: 1973-04-14 (Paraná, Argentina)
Moderklubb: Ferro Carrill Oeste
Övriga klubbar: River Plate, Napoli, Milan, Valencia, Zaragoza, Racing Club (Argentina)
Meriter: Argentinskt ligaguld (1994), OS-guld (2004), Scudetto (98/99), Spanskt ligaguld (01/02 och 03/04), Uefacup seger (03/04), VM-slutspel (1998, 2002, 2006)
Landskamper: 115 landskamper för Argentina
*****
Kort sammanfattning av karriären
Innan Valencia
Den 14:e april 1973 föddes Roberto Fabian Ayala i den lilla argentinska byn Paraná och höll i sina ungdomsår till i fotbollsklubben Fero Carrill Oeste innan han som 20-åring värvades till storklubben River Plate. Succén var omedelbar och efter endast en säsong i River värvades Roberto till Europa och den italienska klubben Parma. Dock så hade man i Parma redan fyllt sin kvot av icke-EU spelare så det kom sig som så att klubben tvingades låna ut Ayala till Napoli. I Neapel stannade Ayala i tre år och återvände faktiskt aldrig tillbaka till Parma. Istället var det italienska storlaget Milan som 1998 köpte Ayala och i Milano höll argentinaren till i två säsonger innan flyttlasset gick över medelhavet till Valencia och en ömsesidig kärlekssaga inleddes.
I Valencia
Ayalas första säsong i Valencia slutade med att laget tog sig till Champions League-final och Ayala blev utnämnd till turneringens bästa försvarare. Kommande år vann Valencia den spanska ligan där Ayala var en starkt bidragande orsak med sina 40 matcher som försvarsgeneral. 2002/2003 blev ett mellanår för klubben innan den magiska säsongen 03/04 kom med dubbla titlar genom Spanskt Ligaguld och Uefacup-triumf. Den säsongen spelade Ayala kanske sitt livs fotboll men samtidigt så blev det också, tragiskt nog, argentinarens sista säsong i den absoluta toppen av världsfotbollen. Skador ställde därefter till det och även om Ayala kunde vara strålande i en del matcher mellan sina skador så nådde han aldrig riktigt tillbaka till den höga nivån som han upprätthållit tidigare säsonger, samtidigt som laget och klubben tappade slagkraft. En sorglig skilsmässa såg ut att vara den sista utvägen.
Efter Valencia
Sommaren 2006 blev det klart att sportchefen Amadeo Carboni inte tänkte förlänga Ayalas kontrakt som gick ut året efter och redan i februari 2007 annonserade Ayala att han skrivit på för rivalerna Villarreal inför kommande säsong. Kanske var det Ayalas samvete och de kraftiga reaktionerna som följde efter att klubbvalet offentliggjorts som gjorde att vi slapp se våran hjälte el Raton i den gula tröjan. Istället blev han klar för Zaragoza i en konstig övergångskarusell. Real Zaragozas satsning floppade fullständigt och laget åkte ur Primera Division. Ayala stannade dock i klubben och var med om att få upp laget till Primeran igen säsong där på. I januari 2010 sades kontrakt mellan Ayala och Zaragoza upp och istället anslöt Ayala till Racing hemma i Argentina där han avslutade sin karriär i slutet av december förra året.
En perfekt avvärjd glidtackling a lá Ayala.
En av de allra största
Nämn Roberto Ayala och många tänker synonymt på Valencia CF. Det var här i apelsinlundarnas stad som Ayala upplevde sina mest lyckosamma fotbollsår och det var här han blev en vital del av världens bästa klubblag. Sju säsonger blev det i den svartvita dressen för Ayala under klubbens mest framgångsrika era någonsin. Ayala var villkorslöst älskad utav fansen och kommer för alltid nämnas med stor respekt och vördnad i Valencia.
Med sina 177 centimeter över havet och en matchvikt på 70 kilo var Ayala ingen försvarare som skrämdes med fysiken eller längden. Trots detta vara han hårdför försvarsgeneral som aldrig satte några fingrar mellan och faktiskt blev känd för sitt utmärkta huvudspel, med en spänst som överträffade de flesta kompenserade Ayala sin knappa längd och förlorade inte många nickdueller. Det var nästan så att man själv kunde känna rysningar längs ryggraden trots att man satte längst uppe på Mestallas branta läktare när Ayalas blick blev mörk och han gick stenhårt, men allt som oftast schysst, in i nästa duell. Hård men rättvis. Så vill jag beskriva Ayalas spelstil. En vinnarskalle utan dess like som kunde gå över glödande eld för sitt älskade lag. Han styrde Valencias defensiv med järnhand och gjorde laget världskänt för sitt solida och stabila försvarsspel som släppte in väldigt få mål. Det var en rörd och stolt Ayala som mottog nyheten om att han blivit framröstad utav fansen som klubbens bästa mittback genom tiderna. Argentinaren kommenterade det hela så här.
”-För mig är det en enorm ära att ha fått bära Valencias tröja och få den är utmärkelsen. Jag hade min karriärs både bästa och lyckligaste år i Valencia och jag är oerhört stolt att jag fick vara med om alla framgångarna som vi uppnådde. Jag hoppas att jag någon gång i framtiden får chansen att ge tillbaka åtminstone en del av all den kärlek som fansen och staden Valencia gav mig. För alltid i mitt hjärta – Amunt Valencia!”
Det blir inte mycket större eller känslosammare än sådär. Jag kommer alltid att minnas Ayala för han dennes uppoffrande spel och passion. Med sitt hjärta för klubben och laget bar han hela Valencia på sina axlar under flera säsonger och kanske den enskilt störst bidragande spelaren till de många titlarna som klubben bärgade under 2000-talets inledning. Många har kommit till klubben efter Ayala för att försöka axla manteln och ta över rollen som Valencias försvarsgeneral. Hittills har ingen lyckats. Det säger en del om Ayalas kvaliteter och hur mycket han verkligen betydde för laget.
Tack för allt Roberto Fabian Ayala, du är för alltid välkommen tillbaka och en del av oss!
Siempre en nuestros corazones!
Amunt Ayala y Amunt Valencia!
Källa: valenciacf.es