Vart är klubben påväg?
(Perez har lärt sig sin läxa, frågan är om det varar?)
Det var inte längesedan jag och många Madrid-fans runt om i världen frågade sig hur saker och ting blev så katastrofala. Frustration var ett tag synonymt med att vara madridista. 12 år tog det innan vi var där igen, på den europeiska tronen där vi hör hemma. Det som är synonymt med klubbens historia och DNA. Ramos 92:48 är så legendarisk på så många sätt och vis. Först och främst var vi tillbaka som den bästa klubben i Europa och 12 år av ilska och frustration var som bortblåst. Nu ser alla fram emot framtiden och vad den erbjuder. Kan marängerna bli den klubben som tar Champions League titeln två år i rad? Blir det La Liga-titel nummer 33? Det är frågor som kommer att bli besvarade inom kort men det handlar inte alltid om nuet, man får inte heller glömma bort framtiden och vart man vill se klubben om 10-20 år.
Vi backar tillbaka till år 2002. Del Bosque har blivit sparkad och att vinna ligatitlar var inte nog utan det är den europeiska tronen som ger betyget G om du var då tränare i Madrid. Så var det då, verkligheten var att klubben var bortskämd. Madrid då var världens bästa klubb och jag kan inte faktiskt förneka att man var själv lite bortskämd. FIFA galan år 2000, klubben blir utsedd till århundradets bästa klubb.
Men så blev Del Bosque sparkad och klubben blev aldrig så som den var mellan 1998-2002. Fotbollen glömdes bort och istället prioriterades ekonomin. En balans fanns inte och därefter blev allt bara en cirkus utan dess like. Försäljningen av Makelele får nog räknas till en av klubbens största misstag genom tiderna. Så pass viktig var vår käre Claude. För att förklara hans betydelse så vill jag citera den store Zidane: ”Att ta bort Makelele är som att ta bort motorn från en bil som är snygg på utsidan men som inte alls rullar”.
Perez hade misslyckats med sina värvningar och galaticos-eran kännetecknas av världsklasspelare på varje position men där titlar inte alls kammades hem. Perez valde att avgå som president och in kom Ramon Calderon. Spelare efter spelare köptes och tränare lämnade hejvilt. Jag kommer inte tyvärr ihåg alla tränare som blev anställda under den perioden. Man fann aldrig riktig en balans i klubben och allt blev bara fel. Fansen inklusive jag kände att man verkligen gav bort kontinuiteten och balansen som rådde vid Del Bosques tid. Klubben värvade och värvade och lurade fansen i min mening. Varje år satt jag med vänner och tänkte för mig själv som en riktig supporter, nu jävlar ska alla bli rädda för oss igen. Varje år trodde jag på mitt kära Madrid men jag märkte att jag bara blev lurad och att man inte kan bygga ett lag på en dag. Man kan inte byta bort tränare och spelare som om det vore strumpor.
Alla stora fotbollsklubbar verkar begå misstaget att förstöra för sig själva och ibland förstår man inte riktigt varför. Men alla stora fotbollsklubbar har en sak gemensamt när man pratar om eror eller bra tider, KONTINUITET OCH BALANS. Råder det inte ett lugn i klubben så vinner man inget och då spelar det ingen roll om du har ett lag som är värt 2-3 miljarder. Titlar vinner man som ett kollektiv och där långsiktiga projekt prioriteras. Investeringar sportsligt och inte bara ekonomiskt.
Perez är som bekant presidenten i Real Madrid och i mina ögon har han lärt sig från sina tidigare misstag. Mourinho satt på tränarposten i tre år och det var inte alltför många spelarbyten hit och dit. Nu är det Ancelottis tur att sitta på den heta stolen och just nu är vi inne på det andra året då han tränar klubben. Min förhoppning är att han sitter minst i tre år. Ibland är inte titlar allt, det får ta sin tid att planera ett långsiktigt projekt. Att tänka kortsiktigt kommer bara att döda och då när man väl ska bygga igen för framtiden så kommer man att dra ut på framgångarna. Vi människor glömmer fort, det har jag påpekat tidigare i mina artiklar. Sir Alex Ferguson vann inte en enda titel under en fyraårsperiod. Men han fick sin tid och det gynnade bara klubben i slutändan. Ska Madrid vara en klubb om 10-20 år som fortfarande säljer spelare och slänger bort tränare så räkna med några jobbiga år. Räkna med kalabalik och frustration. Räkna med en cirkus igen. Mitt hjärta säger att klubben är på rätt väg och att det har skett en liten förändring i fansens attityd.
Real Madrid blev som sagt utsett till århundradets bästa klubb år 2000. En sådan utmärkelse är inget vi fansen ska ta lätt på. Det är verkligheten och det är den uppoffringen som har gjorts. Men de framgångarna har triggats av en stabil ledning som har tänkt på framtiden. Framgångar som har triggats av ett kollektiv trots stjärnorna. Låt oss hoppas att det är så nu framöver man kommer att resonera.
Nu ska jag inte dra alla över en kant, men när saker och ting går dåligt så ska man alltid begära nya spelare. En ny tränare ska komma in och det ska köpas för miljarder. Det funkar nästan aldrig och den attityden hoppas jag försvinner från allt som har med Madrid att göra. Ge Ancelotti den tiden han behöver för ett långsiktigt projekt och ge spelarna chansen att visa upp sig. Så klart ska vi kräva en viss nivå och man ska inte nöja sig med mediokra spelare eller tränare. Men klubben får aldrig glömma att titlar kräver kontinuitet och tid. Man behöver inte alltid den största stjärnan för att vinna titlar. Jag själv som supporter kan vara naiv ibland och kräva förändringar, men ibland måste man tänka efter och alltid se saker och ting ur ett annat perspektiv. Det perspektivet är att för att påpeka det flera gånger, att saker och ting måste få ta sin tid. Om Ancelotti inte tar en titel i år, gör det inte att jag vill bli av med honom som tränare. Om James eller Bale inte alltid spelar som fansen vill, ska man inte alltid prata om försäljningar. Framtiden ser ljus ut och jag hoppas att klubben aldrig släpper på fundamentala värderingar för att lyckas och nå framgångar. För mig betyder inställning och attityd oerhört mycket. Vem glömmer bort ligatiteln när Capello gjorde det omöjliga. Så länge Ancelotti ser till att grabbarna visar kämparglöd och försöker göra sitt bästa, det i sig är väldigt mycket för mig.
HALA MADRD Y NADA MAS!
