Veckans lista v.4
Ordet prestation kan definieras på olika sätt vilket märks inte minst i veckans lista. En lämnar, en anländer, en gör mål. Samtidigt hittar vi ett av de största problemen i dagens fotboll i botten.
Plus
1. Mahamadou Diarra
En utav klubbens mest älskade personer tvingas lämna Real Madrid för fortsatt spel i franska ligan och Monaco. Det är svårt att beskriva känslan av detta besked med annat än sorg. Sedan 2006 har Diarra spritt glädje och bjudit på sig själv runt Valdebebas och Santiago Bernabéu. Inte ett illa ord har sagts om maliern och han har bidragit med ett antal fantastiska insatser på fotbollsplanen. Tyvärr stannar antalet matcher i Real Madrid på 121. Majoriteten av dessa utspelades under hans första två år, innan en knäskada skapade ett eländigt avbrott vid en kritisk punkt av karriären i Spanien. Trots det är Mahamadou, i mina ögon, värd en hyllning likt många av de största!
2. Karim Benzema
Två avgörande mål på två matcher, så lyder Benzemas facit den senaste veckan. Kul att se att den ifrågasatte fransmannen kommit igång igen, och det ska även nämnas att han gjorde bra ifrån sig spelmässigt. Betyder det att Benz tar det där sista klivet på allvar nu? Nja, det står väl inte helt klart än, ytterliggare ett par mål kommer krävas för att Karim ska få full harmoni i sinnet. Men utan målen hade det varit en dyster vecka i Real Madrid. Kanske är mannen nedan orsaken till den lilla succén?
3. Emmanuel Adebayor
Som jag ser det har Adebayor två saker i Real Madrid att göra: 1) skapa ett alternativ för laget och José Mourinho att kunna förändra matchbilden samt anpassa spelet efter motståndet, och 2) se till att Benzema håller sig på tå. Hela affären har varit en konstig historia som jag nog inte behöver dra igen, utan nu är ’Ade’ på plats och det är hög tid att göra det bästa av situationen. Trots att togolesen har lite brokigt förflutet säger mig något att det här kan bli bra – under en halv säsong lär ju inte ens Adebayor hinna skapa särskilt mycket trubbel (om Real inte får möta Arsenal i CL förstås).
4. Mesut Özil
Han kan fortfarande vara ojämn och falla bort ur vissa matcher, men i mötena med Mallorca och Sevilla visade den unge tysken att han är en otroligt viktig kugge i Real Madrid. Özil är 21 år gammal men spelar med en mogenhet som snarare indikerar att han är 31. Han har också visat att han hanterat konkurrensen från en tillfrisknande och spelsugen Kaká på bästa sätt, medan en ännu yngre och lika spelsugen förmåga som Sergio Canales inte äns lyckas ta sig nära tysken i dagsläget.
5. Jorge Valdano
Den här placeringen kan verka lite märklig efter senaste tidens rapporter om en kraftig spricka mellan sportchef Valdano och tränare Mourinho. Men det jag vill framhäva är argentinarens sätt att hantera situationen efter att den blossat upp. Oavsett vad som skett bakom kulisserna har Valdano skött det hela ypperligt utåt genom att först låta meddela pressen att han inte har några som helst problem med Mourinho och stöttar honom då alla blickar mot samma mål. När Mourinho sedan inte ville låta sportchefen resa med samma flygplan som övriga laget till Sevilla (Valdano åkte istället med Florentino Perez), på grund av att han inte ville att truppen skulle störas, sade Valdano enkelt att om tränaren anser att detta skulle ge laget bästa möjliga förutsättningar är det helt okej för honom. Snyggt och professionellt. Vad som sedan egentligen försiggår mellan de båda är en annan historia.
Minus
Målkameror
Det är 2011 och vi kan skapa högteknologiska fotbollar som ”flyger bättre genom luften” – snart kommer väl även fotbollen som inte utdelar smärta när den träffar en spelares genitaliska delar – men vi vägrar vara moderna nog att använda oss av ett sätt som tar reda på det viktigaste inom fotboll, nämligen om det runda lilla klotet rullat över en vitmålad linje eller inte. Fram med kamerorna så att vi slipper dessa oändligt meningslösa diskussioner om det var mål eller inte.
