Villarreal - Granada 2-0: Det var inte vackert, men det gick
Villarreal tog en riktig arbetsseger på lördagskvällen hemma mot Granada, utan att egentligen arbeta speciellt mycket. Det var en match som nog inte var i någons smak, men matchen spelades och poäng delades ut.
Tidigt på lördagskvällen var det dags för match. De gula kom ifrån en rättvis om än snöplig förlust borta mot Barcelona. Till veckan möter man Barcelona igen då det är dags för cupmatch, så den här matchen mot Granada blev lite av en kläm-match. Skulle killarna i laget kunna tända till? 12419 åskådare hade på olika sätt tagit sig till Villarreals hemmaplan, den vackra, keramikklädda El Madrigal. Det här matchen kommer inte att gå till historien som den mest välspelade eller underhållande. Faktum är att jag nästan har glömt vad som hände i matchen. Det är därför en väldans tur att jag har tagit lite noteringar så att jag kunde skriva den här matchrapporten. För att råda bot på lite förväntad underskattning och för att vila lite spelare i form till Barcamötet, så ställde Marce upp med en ganska b-betonad elva.
Asenjo
Rukavina - Musacchio - Dorado - Jaume Costa
Campbell - Bruno - Trigueros - Moi Gomez
Uche - Gerard
Campbell fick sin första start i ligan (hans första start i laget var borta mot Getafe). Vietto och Gio sparades alltså till cupmötet. När jag såg att Dorado skulle spela fick jag en liten klump i halsen. Ni som har sett några Villarrealmatcher där han spelat vet varför.
Granada tyckte att följande elva herrar skulle föräras med speltid:
Oier
Nyom - Babin - Mainz - Insua
Perez - Rico
Lass - Piti - Ibanez
Cordoba
Första halvlek
Villarreal börjar bra och har det mesta av spelet. Det ser ut ungefär på det sättet man vill att det ska göra som Villarrealsupporter. Bruno och Trigueros styr och ställer i mitten, Jaume Costa och Moi har bra fart under fötterna och Uche/Gerard är flinka och koncentrerade. Uche får matchens första chans i den andra minuten när han slänger iväg ett långskott en meter utanför Oiers stolpe.
Granada är dock duktiga idag och verkar ha bestämt sig för att inte lägga sig platt som de brukar göra på El Madrigal. I den 9e minuten sågar man sig igenom riktigt fint och Jaume Costa måste slänga sig in med en one-in-a-million-glidtackling för att inte Jhon Cordoba ska få skottläge. Efter detta tar Villarreal över rätt ordentligt. Alltsomoftast är det faktiskt Uche som ligger bakom farligheterna. I den 13e mintuen så slår han en fin genomskärare till Moi Gomez, som dock håller inne avslutet för länge och en Granadaback får en tå emellan. Avslutet går mot mål men en annan Granadaback dyker upp på mållinjen och räddar. Två minuter senare klackar Uche fram bollen till Trigueros i djupled, som inte riktigt hinner upp den. Annars hade vi haft ett friläge. Jag sitter nästan i chock när jag ser Uche briljera, och inser att det faktiskt har funnits fotboll i honom en gång i tiden. Eller är han extra taggad för att han möter just Granada som han spelade i 2012-2013?
I den 19e minuten är Rukavina uppe i offensivt straffområde och snurrar. På min gryniga stream ser det ut som att han slarvar bort bollen och Granada kan vända spelet, och jag sitter och förbannar den lille serben. Villarreal lyckas dock bryta Granadas kontring och påbörja en egen. Bollen hamnar centralt hos Joel Campbell, som har mycket yta och tar några steg. Han spelar in till Gerard Moreno till höger i straffområdet, som i sin tur lägger över bollen på sin vänsterfot och avlossar ett skott som målvakten får sträcka ut på. Hörnan blir såklart resultatlös, det är ju Villarreal vi snackar om här va.
På reprisen ser jag att Rukavina egentligen fått en jättestämplig av Ruben Perez, som på klassisk La Liga-manér slänger upp båda armarna i luften för att bedyra sin oskuld. Domaren köpte alltså det rakt av och nån straff till Villarreal blir det tyvärr inte, och jag får be Rukavina om ursäkt.
Det är faktiskt förvånansvärt bra intensitet och kamp i matchen. Det smäller i duellerna och det är bra rull på bollen. Nästa bra chans får Villarreal, och det vill sig inte sämre för oss än att bollen faktiskt går hela vägen in i mål. Men hur? Villarreal tilldöms frispark några 25 meter utanför straffområdet, ett sånt där läge där de flesta lag skulle ta tillfället i akt att flytta upp lite mittbackar i straffområdet och slänga in bollen på vinst och förlust. Inte Villarreal. Vi slänger upp Musacchio och så får han sköta sig själv. Bruno ställer sig vid bollen och ser lite villrådig ut, men hittar Gerard Moreno i hörnet av straffområdet. Han tar den ner mot kortlinjen och lyckas trycka in den i mitten, och där kommer ju Musacchio! Han sätter kroppen mot bollen och vi har 1-0. Enligt vissa medier var det dock mittbacken Mainz i Granada som ska varit sist på bollen. Ett digert arbete kommer ta form under kvällen för att reda ut vem målskytten var, och vi följer upplösningen med spänning!
Efter målet tar tyvärr Granada över lite. Och inte så lite heller. Man radar upp inläggslägen och hörnor och det känns farligt varje gång. Men man lyckas inte skaka fram något vettigt läge. Granada står väldigt högt med sitt försvar vilket gör att Bruno & Co kan lägga lite djupledsbollar på Uche & Co, men tyvärr kommer man inte igenom någongång, och om man väl gör det viftar en domare på kanten med nån dum, rödgul flagga. Så mycket mer händer inte under halvleken, frånsett att när Bruno ska lägga en frispark på mittplan så står Ruben Perez en meter ifrån honom och går fram och tar upp bollen och vill flytta den, trots att domaren godkänt och allt. Vad håller killen på med? Alla 12419 på läktarna bara skakar på huvudet åt tilltaget. Ett solklart gult kort i världsfotbollen, men inte i Spanien, nej. Konflikträdde Undiano Mallenco ger bara en liten nätt tillsägelse.
1-0 i paus och Villarreal gör en riktigt bra halvlek.
Andra halvlek
I paus verkar det som om Marcelino sagt åt laget att matchen redan är avgjord, för det är så man uppträder. Granada har spelet och trycker tillbaka Villarreal på vår egen planhalva. Man skapar hörnor och inläggslägen, men ju längre halvleken går så skapar man också chanser från marken. Inspelen mot anfallaren Jhon Cordoba duggar tätt och han hinner nästan inte ens själv med, dock lyckas Musacchio & Co får en tå emellan varje gång. Villarreal sticker upp med chanser där den mest noterbara är Trigueros läge i den 53e minuten, som han får i mitten av straffområdet efter inspel av Moi Gomez. Hans träff är dock inget vidare och målvakten Oier kan styra ut till hörna.
Villarreal byter ut Campbell och sätter in Cheryshev i den 61a minuten. Bara två minuter senare får han bekänna färg direkt då Granada rullat upp vårt försvar i klassisk Villarreal-stil, från vänster till höger. En liten Granadaspelare får ett helt fritt läge ungefär i kanten av straffområdet då Cheryshev har insett faran och dyker upp som en räddande ängel. Han kan inte bara göra assists, han kan tydligen göra glidtacklingar också! Vilken är skönt, för annars hade det stått 1-1.
Matchen går ner sig något och lagen börjar byta lite. Trigueros ut, Jona in och Uche ut, Gio in är det för vår del.
I den 80e tänker Granadaspelarna "nej nu jävlar får det hända nåt!". Och så gör det det. Man tar sig in i Villarreals straffområde och joxar runt lite med bollen innan det blir ett skottläge ungefär vid straffpunkten. En Granadaspelare får en ganska dålig träff på bollen men träffar då Musacchio - detta ställer sånär Asenjo som får göra en reflexräddning. Hemma sitter jag och biter på naglarna och suckar omvartannat. Matchen går in i några spännade minuter, då Villarreal bara är ute efter att behålla sin ledning och Granada pumpar på.
Jag hinner knappt andas innan det är dags igen. På ett semi-långskott får Asenjo göra en parad och bollen går ganska så rakt ut i banan. Jhon Cordoba hinner först och här tror jag att det fruktansvärda 1-1-målet ska komma, men han stressar iväg avslutet och bollen går i stolpen. Det vinkas dessutom för offside vilket visar sig vara riktigt. Nu är goda råd dyra, tänker jag.
Efter Granadas dubbelchans går de dock ner sig något och matchen blir gnällig. Piti gnäller, Bruno gnäller, alla gnäller. Det är ett jävla gnäll helt enkelt och Villarreal maskar ganska så ordentligt för att tiden ska gå. Jonathan dos Santos får en varning när han är fjärde man att ge bort en frispark till nästa man, och domaren får nog.
När klockan tickar upp mot 91 minuter lassar Granada upp allt de har, och fortsätter samtidigt med sitt höga försvar. Efter lite mittfältskamp får Bruno tag i bollen och kan med enkelhet lägga upp den till Chershev som kommer med fart och därmed undgår offsiden. Gio och Gerard hänger med och dessa tre störtar mot målakten. En Granadaback hinner upp Gios bakhasor så därför passar Cheryshev till Gerard Moreno som bara kan slå in bollen i det öppna målet. 2-0 och segern klar. Efter det orkar domaren inte mer och blåser av och tre friska poäng sätts in på Villareals konto.
Summering
2-0 efter full tid alltså och Villarreal gör en fruktansvärt usel andra halvlek. Men jag har förståelse för det, de är ju trots allt bara människor. Jag hade också haft svårt att motivera mig till den här matchen när man vet att ett smaskigt dubbelmöte med Barcelona väntar.
Gerard Moreno gör en mycket bra match och det var kul att han fick kröna insatsen med ett mål. I övrigt skötte sig Jaume Costa, Bruno och Musacchio mycket bra, men det var kanske mer väntat. Trigueros fortsätter sin mellansäsong och spelar ok, men inte så bra som han kan.
I skrivande stund leder Levante med 4-1 mot Malaga, vilket ju är trevligt i dubbel bemärkelse. Det skulle betyda 6 p ner till Malaga på 7e plats i nuläget. Dessutom är det ju alltid kul om en länsfrände kan hålla sig kvar.
