- -
Villarreal - Real Madrid 2-2: Villarreal närmast seger
Villarreal fick med sig en pinne från toppmötet mot Real Madrid. Ett ännu bättre resultat hade dock inte varit oförtjänt för hemmalaget, trots att motståndarna ställde upp med världens dyraste startelva någonsin.
Real Madrid kom till start med den dyraste startelvan världen hittills har skådat, där strålkastarna inför matchen lös extra starkt på nyförvärvet Gareth Bale som skulle debutera. Just Bale och storstjärnan Cristiano Ronaldo sägs ha en lön på mer än tio miljoner euro per år. I Villarreal, som ställde upp med sex spelare som tidigare har spelat för b-laget och nio spelare som förra säsongen spelade i Segundan, tjänar bara två spelare mer än en miljon euro per år. Vila-real kan knappt kalla sig för stad med sina 50 000 invånare. Nästan hälften så många hade kurat ihop sig inne på El Madrigal under lördagskvällen. 19 000 har köpt årskort, där de billigaste kostar ungefär en tusing, och de som har mist sitt jobb medan de har haft ett årskort får ett till nästa säsong, helt gratis. I den spanska huvudstaden Madrid å andra sidan bor det flera miljoner, och biljettpriserna till matcher på Santiago Bernabéu är hutlösa i jämförelse med de på El Madrigal.
För cirka åtta månader sedan huserade Real Madrid som vanligt i Primera-toppen. Samtidigt hade Villarreal anställt Marcelino som ny huvudtränare efter ett par miserabla resultat. I hans första match som ubåtstyrare stod Real Madrids b-lag – Castilla – för motståndet. Resultat: 5-0 till storlagets filial.
Efter det fick som bekant Marcelino ordning på sina pjäser och lyckades föra upp klubben till Spaniens högsta division igen, och trots alla de här skillnaderna hade gårdagens motståndare lika många poäng på förhand – full pott efter tre matcher.
Startelvorna:
Villarreal:
Marcelino hade många valmöjligheter inför gårdagskvällens match när det gällde laguttagningen då bara Farinós saknades på grund av skada.
I backlinjen satsade han på samma fyra som hade spelat de två närmast föregående matcherna.
Han körde även vidare efter samma devis när det gällde mittfältet.
På topp var den självskrivne, och numera skäggbeklädde, Giovani tillbaka efter att ha varit halvskadad innan landslagsuppehållet, och tillsammans med honom fick Jony Pereira vara med och leka, trots att Perbet gjorde mål och imponerade senast.
Asenjo
Mario – Musacchio – Dorado – Jaume Costa
Aquino – Trigueros – Bruno – Cani
Giovani – Jony Pereira
Real Madrid:
På andra sidan möttes man av ett gammalt bekant ansikte: Diego Lopéz. Med skador på Arbeloa, Varane, Coentrao och Marcelo borde det råda något av en försvarskris, men man kunde ändå ställa upp med Carvajal, Ramos, Pepe och Nacho. Nacho som oväntat nyligen blev uttagen till det spanska a-landslaget.
På mittfältet valde Ancelotti att låta Illarramendi och Bale debutera från start. Tillsammans med dessa bildade Isco, Cristiano och Modric en tre-miljarders-lagdel.
Och på topp huserade den late fransmannen Benzema.
Diego López
Carvajal – Ramos – Pepe – Nacho
Illarra – Modric
Bale – Isco – Cristiano
Benzema
Första halvlek:
Som brukligt under Marcelinos ledning började Villarreal matchen med att sätta en aggressiv press högt upp i banan. Real Madrid som är vana vid att oftast möta ganska lågt sittande lag verkade överraskade över nykomlingarnas taktik och tappade ofta bollen på mittfältet. Även om bortalaget också självklart försökte gå framåt när de hade bollen så kom de sällan långt och såg tröga och fantasilösa ut i inledningen.
Snabba spelare brukar glänsa extra mycket mot topplag då dessa ofta står ganska högt med sin backlinje och erbjuder stora ytor att löpa på. Detta kan, förutom att han har varit ganska bra i de tidigare matcherna, ha varit anledningen till att Marcelino valde att spela Jony Pereira på topp.
Hur som helst gav det valet nästan utdelning efter sju minuter när Jony löpte ifrån Pepe, som fick se en passning från Cani smita förbi sig bakom hälarna som gjorde att Jony från ganska långt håll kom fri från vänsterkanten.
Tyvärr så är Jony mer kvick än snabb på långa sträckor vilket gjorde att Pepe nästan hann ifatt honom och bidrog till att den erkände chanssumparen bara fick iväg ett stressat avslut som den tidigare Villarreal-keepern, Diego López stötte ut till hörna.
Strax efter den chansen höll Villarreal på att skapa ett ännu bättre läge.
Manu Trigueros snodde först bollen av Isco på Reals planhalva. Sedan hittade han Gio ute på högerkanten och satte själv av i en löpning mot straffområdet. Mexikanen höll kyligt i bollen innan han slog en passning som sånär nådde den unge mittfältaren, men en Real-back hann slå undan bollen i sista stund.
Några minuter senare står Real-försvaret och sover på en hörnvariant från Villarreal, där tillslut Jony får ta emot bollen helt ensam vid bortre stolpen. Tyvärr fick vi inte se något mål där heller, utan sin vana trogen så drog den korte anfallaren iväg ett halvsvagt avslut mitt på López, trots att han inte var hotad av någon.
Real fortsätter sedan att ha svårt att få bollen förbi Villarreals mittfält, som i sin tur utnyttjar bollerövringarna där till att, på klassiskt Marcelino-manér, direkt gå till attack. Jony ligger och hugger i djupet hela tiden. Aquino breddar på högerkanten och utmanar så fort han får bollen på offensiv planhalva. Gio och Cani rör sig över stora ytor, är oberäkneliga, hittar passningsluckor, letar avslut, fyller på i straffområdet och utmanar själva. Trigueros springer fram och tillbaka, missar inte en mottagning eller passning och försöker hela tiden vara spelbar offensivt samtidigt som hans defensiv är underskattad där han flera gånger bryter bollen högt upp. Sedan har vi Bruno som, precis som han alltid gör, bossar över hela mittfältet, inte slår bort en passning – 27 av 27 till rätt adress i första halvlek – jagar ner sina motståndare men ändå följer med upp då och då och försöker bidra med ännu mer kreativitet.
Real står mest och passar bollen i backlinjen då det alltid lika välsynkade Villarreal-laget står och täcker av alla farliga ytor. När man kommer upp en bit i banan går det trögt och man tappar oftast bollen innan man når straffområdet. Isco och Bale är osynliga, Ronaldo tappar tålamodet och börjar springa för sig själv eller i djupled på topp.
Efter 20 minuter ger också äntligen spel- och chansövertaget utdelning.
Efter ett inkast från höger får Trigueros bollen felvänd utanför straffområdet. Han spelar den därifrån bakåt till Bruno, som i sin tur slår bollen tillbaka in i straffområdet dit både Trigueros och Jony nu har löpt in. Det är Jony som kommer först till bollen, men han tappar den snabbt när Pepe beslutar sig för att glidtackla och också träffar bollen. Detta gör dock bara så att bollen rullar in mot straffpunkten, och dit har gamle Ruben Cani tagit sig som tar tillfället i akt och dunkar in bollen vid Diego López högra stolpe.
Trots målet så förändras egentligen inte matchbilden. Villarreal-spelarna fortsätter kombinera fint och är hela tiden beredda på att attackera när man snor åt sig bollen. Ronaldo ser mer och mer frustrerad ut och baxar ofta anfallspositionen från Benzema som knappt rört bollen, och Bale är fortsatt inte alls med i matchen.
När det har gått 27 minuter sätter Aqunio igen fart från sin högervinge. Efter att ha sprungit förbi en motståndare passar han Jony som står utanför straffområdet, och sätter själv fart in i detsamma.
Jony står sedan för en fantastisk klack-genomskärare som landar hos Aquino som nu är helt fri från höger mot Diego López. Mexikanen tittar dock inte upp för att se att Jony och Cani båda kan nås med en enkel passning för att raka in bollen utan försöker avsluta själv på kraft.Diego López står emot det första skottet, men inte bättre än att bollen dimper ner till Aquino igen. Lite mer stressad så hafsar han iväg ett avslut på nytt, och den här gången lyckas Lopez i grevens tid snudda bollen så att den inte går över mållinjen.
Real rullar fortsatt en del boll på egen planhalva, medan Villarreal fortsätter med snabba passningstrianglar, och överbelastar mot Nacho, där Gio ofta glider ut och turas om med Aquino när det gäller att snurra upp vänsterbacken.
De två hetaste chanserna efter det står däremot Real för. Först kommer Ramos upp bra på en hörna men nickar bollen rakt på Asenjo. Sedan slår samme Ramos en genomskärar-långboll från egen planhalva som träffar Ronaldos panna efter att portugisen löpt ifrån Villarreals mittbackar, men själva nicken är det ingen vidare klass på utan bollen landar långt utanför Asenjos mål.
Sakteliga börjar Villarreals höga press avta något vilket leder till att matchen går lite i stå under ett femtal minuter.
Lite från ingenstans hittar sedan Modric en löpande Carvajal till höger i Villarreals straffområde med en fin passning. Högerbacken dunkar därifrån in bollen på chans mellan Dorados ben, och på bortre stolpen har Bale löpt ifrån Villarreals svaga länk, Mario, och kan därför enkelt stöta in bollen bakom en chanslös Asenjo.
Villarreal-spelarna känns lite tröttare i slutet av halvleken och lite färre spelare följer med upp i anfallen än tidigare. Och det skapas bara några nästan-chanser under halvlekens slutminuter.
Andra halvlek:
Efter den välbehövliga pausen satte Villarreal-spelarna fart direkt. I halvlekens andra minut spelades en boll in i straffområdet från höger av Gio. Inlägget tog tidigt stop på Nacho som först fick bollen på sin fot innan den fortsatte vidare upp på hans hand som var en bit ifrån kroppen. Handsregeln i Spanien har gjorts om från förra säsongen - då det blåstes hands och delades ut varningar för mer eller mindre allt - men regeln är fortfarande superotydlig, och det hela kunde mycket väl ha slutat med en straff för Villarreal och en andra varning för Nacho, men nu valde domaren att fria.
Strax efter den situationen drog Bale, som kändes mer bollskökande och självförtroendepumpad efter målet, iväg ett vovlande skott precis över Asenjos mål.
Villarreal började dock återigen ta tag i mittfältskampen där Bruno dominerade fullständigt.
I den 54:e minuten bröt Aquino bollen nära Villarreals eget straffområde. Trots en del press på sig ryckte han förbi någon spelare och spelade sedan vidare bollen. Efter det följde matchens sekvens, som dock tyvärr hade ett bittert slut.
I ett anfall med massa snabba, precisa passningar spelade sig Villarreal fram samtidigt som publiken började skandera ”olé!” till varje passning som slogs till rätt adress. Rätt högt upp fick Cani bollen och drog iväg en genomskärare till Gio. Mexikanen försökte först attackera själv men insåg att det skulle bli för svårt. Därför höll han i bollen innan han såg en löpande Jony och frispelade denna. Jony fick dock inte den bästa förstatouchen men vände trots det bort en Real-back och Diego López, och spelade istället in bollen mot straffpunkten. Dit hade vänsterbacken Juame Costa tagit sig, och han fick bollen perfekt mot sin vänstra fot. Men trots ett öppet mål sånär som på Pepe som stod i mitten så missade ytterbacken det hela och slängde sig på marken i förtvivlan när han såg att bollen smet utanför.
Villarreal fortsatte efter det att kännas hetast, även om man nu ibland chillade lite mer med bollen i backlinjen för att vila eftersom orken började tryta för flera.
Trots det var det huvudstadslaget som skulle ta ledningen.
Det hela började med en sällsynt kontring där Ronaldo förde upp bollen. När han närmade sig straffområdet hittade han Benzema på högerkanten, som tog emot och drog iväg ett halvdant skott mitt på Asenjo. Villarreal-slipsens utstötning var det dock ingen vidare klass på, utan han släppte ut bollen till straffpunkten. Dit hann Ronaldo först och sköt ett skott som studsade på både Musacchio och Mario och sedan på en liggande Asenjos fot och in i mål.
Direkt efter målet bytte Marcelino in Uche istället för Jony. Jony hade gjort en bra insats bortsätt från att hans avslut fortfarande är undermåliga, men han hade börjat tröttna efter att ständigt ha huggit i djupet. Att Uche byttes in och inte Perbet kan jag förstå då Marcelino nog kände att det var med fart man skulle hota Real Madrid. Hade det varit en match där man känt att man nog kommer trycka på hela tiden hade Perbet varit det logiska valet, då han egentligen är en bättre spelare och målskytt men inte har samma fart under benen.
Det var förvisso inte nigerianens förtjänst, men det dröjde inte länge innan Villarreal hade svarat. Efter ett par minuter av ganska intetsägande spel fick Cani för sig att sätta fart från mittcirkeln. Först stack han mellan två motståndare, och sedan slängde iväg ett lurigt tåpajsskott från 20 meter. Diego López var även där med på noterna, men på returen som han släppte hann han inte fullt återställa sig utan fick se Giovanis snabbt tagna skott smita in vid den bortre stolpen trots att han var på bollen.
Båda tränarna försökte göra sitt för att anpassa sig till det nya utgångsläget efter målet; Villarreal bytte in Hernán Pérez och Pina mot Tigueros och Gio - två spelare som hade varit bra men tvingats löpa mycket och där Gio hade två landskamper i benen. Hernán tog inte riktigt över Gios roll utan höll sig mer till vänster, och man sköt istället in Cani lite och bildade ett centralt tremannamittfält, och hade Uche springandes ensam på topp.
I Real byttes Morata in istället för den för dagen usle Benzema, och sedan tidigare hade för övrigt di Maria äntrat banan istället för den i övrigt anonyme målskytten Bale.
Villarreal kändes från och med då något mer försiktiga. Lite färre spelare följde med i anfallen, även om Uche, Hernán och Aquino alltid var beredda på att sticka iväg när bollen erövrades.
Farligheterna slutade dock inte för det. I den 77:e minuten bestämde sig Aquino återigen för att pröva lyckan på egen hand på högerflanken och dundrade förbi några spelare. Det hela gick egentligen lite väl fort, då bollen smet över kortlinjen, men detta upptäckte inte domaren, och Uche fick chansen att avsluta från nära håll framför en sovande Real-backlinje, men tyvärr uteblev superträffen.
I den 80:e minuten kunde Morata ha fått sitt andra gula kort på bara några minuter när han tydligt ryckte tag i Aquinos tröja efter att ha blivit ifrånsprungen av honom. Aquino stannade till och vädjade till domaren men fick till svar att spela vidare, och inte heller visades det någon ostskiva i efterhand.
Efter det försökte den pigge di Maria ta sig igenom på egen hand men blev i sista momangen stoppad av Musacchio. Huruvida det var regelrätt eller ej var svårt att se, och min bet365-stream visade bara en otydlig repris.
Under de sista tio minuterna testades båda lagens målvakter av några långskott från rätt bra lägen, men de hade bra koll på dem.
När det kändes som matchen skulle rinna ut efter att Villarreal tagit det lugnt under slutminuterna och inte försökt gå till attack rann plötsligt Hernán igenom på övertid. Stinsen var dock snabb med att vifta på flaggan sin, och det kändes som Pepe var medveten om det när han brutalt sparkade ner paraguayanen, men på den, återigen enda och otydliga reprisen från bet365, så kändes det inte solklart att Hernán var på fel sida.
Men nu blev det de sista av värde som hände innan El Madrigals publik kunde applådera av sina gubbar efter en väl genomförd insats.
Annat smått och gott att ta med sig:
*Villarreal har en så pass bred trupp att man har råd att byta ut spelare för att behålla intensiteten och ändå inte förlora jättemycket i kvalité.
*Jag ”hajpade” (ju) Trigueros redan i Segundan, och extra mycket när han vid ett fåtal tillfällen spelade lite längre ner i banan under Velázquez ledning.
Marcelino bestämde sig efter 5-0-torsken mot Castilla för att satsa på att skola om Trigueros till central mittfältare på heltid. Men i Segundan blev det sparsamt med speltid för ynglingen sedan Marcelino tog över, och både Farinós och Canteros gick före honom i rangordningen för den lite mer offensiva platsen bredvid Bruno.
Nu har han tränat som innermittfältare i drygt ett halvår och fått en försäsong i sig på den positionen, vilket syns. Marcelino menade tidigare att han var ett för offensivt alternativ, men nu vinner han mycket bollar och jobbar stenhårt, samtidigt som den fina bollbehandlingen och speluppfattningen finns kvar. Kommande superstar.
*Gubben Cani har alltid haft massa boll i sig och tidigare säsonger blixtrat till, men aldrig varit helt ordinarie och ofta tvingats spela på högerkanten. Under Marcelino har han fått fullt förtroende, alltid utgått från vänster och fått ganska fria tyglar där han kan sticka in i mitten när han vill. Och som han har förvaltat förtroendet!
Redan under Segundans avslutande matcher var han den som låg bakom det mesta i offensiv väg, och med lite bättre lagkamrater går det ännu lättare att kombinera sig fram för den smarte och elegante spelaren. Vid 32 års ålder ser han ut att vara i minst lika bra fysisk form som tidigare och hotar fortfarande alla försvarare med sitt driv när han har bollen.
Cani var nära att lägga av med fotbollen när han var 19 år och ansökte till och med till ett jobb på en supermarket. Jag är väldigt glad över att han bestämde sig för att fortsätta.
*Jag har länge, egentligen redan när han körde i b-laget som på den tiden gick att streama, tyckt att Juame Costa är en utomordentlig vänsterback. Och nu skulle jag vilja gå så långt som att kalla honom för Spaniens bästa på den positionen.
Han är nästan lika bra med båda fötterna, har en väldigt naturlig bollbehandling och teknik, är snabb, följer alltid med i anfallen, spelar smart och slår fina inlägg, och är alltid följsam och aggressiv i defensiven.
*Giovani dos Santos är årets värvning i fotbollsvärlden. På 240 minuters speltid har han gjort tre mål och två assist. Därtill är han ett konstant hot när han har bollen och passar perfekt in i Marcelinos spelsätt med rörliga, snabba och bollskickliga spelare.
*Man kan säga en del om Jony Pereira, framför allt hans avslut och skott, men i spelet är han alltid aktiv, jobbar hårt och vaskar fram chanser till sig själv och sina medspelare. Det känns bra att inte ha Marco Ruben på topp som sabbade hälften av Villarreals anfall med sina förstatouchs som studsade iväg flera meter.
*Mario är Villarreals klart svagaste länk och det är obegripligt att man inte förstärkte med något säkert kort där. Trots att jag knappt har sett Pantic spela så vill jag ha in honom.
På grund av Marios oduglighet blir dock Aquinos fenomenala hemåtjobb och arbetskapacitet väldigt viktig. Och offensivt har mexikanen, som verkar ha kommit in i Villarreal kombinationsspel mer och inte bara spelar för sig själv, verkligen glänst under de två senaste matcherna.
*Musacchio och Bruno är alltid fantastiska.
*Målskyttarna för Real Madrid är fotbollsvärldens två dyraste spelare. För Villarreal gjorde årets dyraste värvning och Cani, som en gång i tiden var klubbens dyraste inköp någonsin, mål. Money talks, om än i olika skalor.
*Efter en köttig 1-0-seger mot Racing i våras där publiken på El Madrigal under matchen visade sitt missnöje mot lagets sätt att spela sa Marcelino att de måste förstå att Villarreal inte längre har spelare som Riquelme och Forlan.
Nu är laget lite mer stjärnspäckat, och visst har det synts på spelet. Att Trigueros tagit ett till steg i sin utveckling har ju inte heller skadat angående det, och man vill helst glömma att vi för något år sedan hade Marchena på hans position.
*Vicente del Bosque verkar bara kolla på vissa lags matcher. Ett av dessa är Real så förhoppningsvis insåg han i går att det är befängt att Javi Garcia, Koke, Tello, Mario Suarez, Nacho och Nacho Monreal har gått före Juame Costa, Bruno, Trigueros och Cani.
*Att Real Madrids nykomponerade mittfält känns osamspelt är inte jättekonstigt. Något som är konstigare är att den klassiska tråktränaren Ancelotti förväntas vara en antites till Mourinho.
!Endavant Villarreal!
