2021-01-17 21:00

Barcelona - Athletic
2 - 3

Villarreal - Sevilla 1-3: Mardröm

En fullsatt Madrigal som pumpade av entusiasm och tro fram till matchstart. 13 sekunder senare var hemmasupportrarna rejält dämpade. Europa Leagues snabbaste mål någonsin hade inträffat. I fel mål. Några sekunder senare höll hoppet på att tändas igen, men Vietto sköt i ribban. Sedan blev det bara värre. När väl ett psykologiskt viktigt reduceringsmål gjordes tidigt i andra halvlek dödade Sevilla adrenalinkicken direkt genom att dunka in 3-1.

Startelvorna:
Villarreal hade så många spelare som var tveksamma till spel att man inte valde att gå ut med en matchtrupp förens drygt en timme innan matchstart. Där kunde vi konstatera att Gio och Victor Ruíz inte ens ansågs i skick nog för att sitta på bänken, men också att Bailly hade återhämtat sig oväntat snabbt och gjorde att vi slapp se Dorado i startelvan. Det plus en avstängd Pina gav oss en väntad elva som i helhet såg ut så här:

Asenjo
Mario – Musacchio – Bailly – Jaume Costa
Moi Gómez – Trigueros – Jonathan – Cheryshev
Uche – Vietto

Emery gick in för att det skulle bli en målsnål affär och ställde upp med en fysisk trivote och två hårdjobbande yttrar. Hela Sevillas elva:

Rico
Diogo – Pareja – Carrico – Tremoulinas
Krychowiak – M’bia – Iborra
Vidal – Gameiro – Vitolo

Första halvlek:
För första gången sedan gud vet när sändes en Villarreal-match på en svensk kanal som plebejerna har, och Perlskog upplyste oss omedelbart om att det var en kortglad herre som skulle blåsa i pipan. Innan matchen sa Marcelino att det var för många avbrott när lagen möttes senast i ligaspelet och att Sevillas två centrala mittfältare inte fick något gult kort förens efter 80 minuter, trots flera fula tacklingar, och hoppades på annat i dag. Dessutom påpekade han att Villarreal skulle försöka hålla bollen på backen så ofta som möjligt och försöka undvika lägen där Sevilla kunde utnyttja sitt huvudspel.

Direkt fallerar det sista. Sevilla börjar matchen med en långboll mot Ibrorra som lyckas skarva den vidare till Gameiro. Fransmannen lyfter sedan bollen perfekt till Vitolo som löper ifrån Bailly, tar emot bollen på bröstet och sedan lyfter bollen förbi en utrusande Asenjo med vänstern. 13 sekunder, sedan var det som Trigueros hade kallat nyckeln omöjligt: Att hålla nollan.

Villarreal verkar däremot inte alltför uppgivna utan går till attack omedelbart. Uche slår in en boll från högerkanten till Vietto som tar emot och drämmer till bollen med bra kraft. Tyvärr går skottet i ribban, och Cheryshev hinner inte få ordning på kroppen i tid för att styra in returen i det öppna målet.

Villarreal har bollen mest hela tiden och rusar framåt med den i ett hiskeligt tempo. Bollen är allt som oftast i eller omkring Sevillas straffområde och skott, inlägg och Sevilla-tacklingar blandas om vartannat.
Istället för 80 minuter tar det nu åtta minuter innan ett mittfältsankare i Sevilla är varnat, när Krychowiak står för en brysk kapning som gör att han är avstängd i returmötet.

”Sevilla har väl inte tänkt lägga sig på försvar och försvara 1-0”, undrar Perlskog, uppenbart utan koll på Sevillas startelva och deras tränare. De hade tänkt försvara 0-0.

Jonathan och Trigge styr som de vill på mitten och hittar enkelt ut med bollen på kanterna för inläggslägen eller i mitten för skottlägen. Men hela tiden så får Sevilla bort bollen trots att Villarreal fyller på med många spelare vid Cheryshevs inlägg, och skotten är oftast mediokra. Två gånger innan minut 20 ropar Villarreal-spelarna också på straff. Först sparkar en Sevillista på en överlappande Jaume, men vänsterbacken väljer att lägga sig väl lätt. Sedan går Carrico in onödigt brutalt i ryggen på Uche i en nickduell i straffområdet, men domaren firar.

Strax efter det nickas en boll fram till Iborra mitt framför Asenjo, men Iborras nickavslut är tamt och går rätt på målvakten.

Villarreal fortsätter trycka på med hela laget. Moi är egentligen den enda som är någorlunda osynlig. Uche försöker och håller undan motspelare ganska bra, men med bollen är han tyvärr dålig; han segar ofta ner spelet då han inte vet alls vad han ska göra innan han får bollen, och hans passningar och avslut leder bara till att Sevilla får bollen.

Efter 26 minuter blir läget ännu värre. Sevilla lyckas hålla kvar bollen efter en fast situation och slår in den mot straffområdet på nytt. M’bia trycker sig, ganska ojust, förbi Jaume Costa vid bortre stolpen och nickar in den studsande bollen med kraft i nättaket. Det såg inte helt otagbart ut för Asenjo, och på reprisen får vi även se att M’bia var offiside, om än en svårupptäckbar sådan.

Kring matchbilden går det inte att skriva mycket nytt. Jompa kröner sin fina insats med en delikat yttersidesvolley till Moi. Samme Moi som några minuter senare gör en rejäl bensaxkapning och gör att Villarreal, helt oförståeligt, leder kortstatistiken.

38 minuter tar det innan Villarreal kan anfalla för första gången på det sätt som Marcelino helst vill att hans lag ska göra: Omställningar.
Anfallet är väl utfört, men Mois avslutande passning når ingen gulklädd.

Sevillas första omställning kommer också kort därefter, och Gameiros passning, som egentligen var ämnad för Iborra, letar sig till Vidal som drar iväg ett läskigt avslut som går i ribban.

Villarreal hinner med en sista chans efter ett rakt och snabbt anfall där bollen tillslut når Vietto precis utanför Sevillas straffområde. Argentinaren utmanar sin landsman Pareja som faller och ger Vietto ett bra skottläge, men avslutet han får iväg håller ingen vidare klass.

Andra halvlek:
Moi hade, som nämnt, ingen stor första halvlek, och Campbell hade synts värma upp efter en halvtimme, så det kom inte som någon överraskning att det bytet gjordes redan efter pausvilan.

Villarreal verkar fortsatt tro på att en vändning är möjlig och sätter av framåt direkt och skapar en hörna. Hörnan i sig är inget att hänga i julgranen, men bollen blir kvar i straffområdet och spelas upp på en Sevilla-spelares hand. Ingen signal och spelet går vidare, där någon i gröten lyckas peta fram bollen till Vietto som kan slå in bollen i öppet mål från nära håll.
Sevilla-spelarna rusar dock ut till alla möjliga domare och försöker påpeka för huvuddomaren att de har sett något som han, som har dömt mål, uppenbarligen inte har gjort. Huruvida de gjort det eller ej framgår inte, men efter två minuters tjafs framgår det att målet står. 2-1, liv på läktaren och vansinnig fart på Villarreal-spelarna för att ta sig över på egen planhalva så att spelet ska kunna komma igång igen.

Det första som händer efter det är att Sevilla får en frispark vid mittlinjen. Som alla gånger tidigare när de har fått det under matchen flyttar de fram sina långa, biffiga spelare in i Villarreals straffområde och drar in en hög lyra.
Den här gången vinner Iborra den första nickduellen och väljer att nicka den snett bakåt. Där finns Gameiro, som har dragit sig bakåt när alla andra spelare fallit ner mot Asenjo, och den franske anfallaren kan ostörd dunka in 3-1 intill Asenjos högra stolpe. Psykologiskt och resultatmässigt oerhört tungt.

Fyra minuter senare blir Marcelino utvisad. Oklart varför, men man blir aldrig förvånad när den förre Sevilla-tränaren blir det.

Sevilla står ännu lägre med hela laget ju längre matchen går och är väldigt kompakta nära sitt straffområde.
Cheryshev kan inte riktigt utnyttja sin fart och ork mot ett sådant motstånd, men kommer ändå till några inläggslägen där Villarreal hela tiden fyller på med mycket folk i boxen. Efter 60 minuter letar sig ett sådant inlägg till Campbell som drar till på volley, men Rico klarar utan större problem. Mer snyggt än farligt.

Efter 68 minuter byts äntligen Uche ut mot Gerard Moreno. Ännu en riktigt svag insats av nigerianen. Det där kontraktet till sommaren 2017 som han skrev på i vintras känns allt mindre kul.
Villarreal kommer till några skottlägen, men har svårt att ens träffa målet. Vietto mejas ner av Krychowiak i straffområdet när båda missar bollen, men domaren väljer att inte blåsa.

Villarreal-spelarna börjar tröttna och skapar bara halvchanser. Tremoulinas armbågar Campbell i ansiktet när bollen inte är nära dem, men ingen domare verkar se det.

Sevilla har bytt in Banega och Bacca vilket ger dem lite mer lugn med bollen och kontringshot under matchens slutfas, dock utan att skapa några jättelägen för det.

I matchens sista ordinarie minut ger Gerard sånär returmatchen lite spänning när han efter ett Vietto-inlägg nickar två gånger rätt på Rico från nära håll. Bollen vill inte in.
Istället kontrar Sevilla en sista gång, vilket slutar med att Aleix Vidal varnas för filmning.

Summering:
Det första målet spelade självklart roll, men jag tror inte att matchbilden hade sett så annorlunda ut även utan det.
Emery spelade på Sevillas styrkor och Villarreals svagheter.
Utan Pina och Bruno har de mycket mer fysik på mitten än Villarreal, vilket Emery maximerade med tre tuffa slitvargar.
Pina och Bruno är dessutom bland Villarreals bästa huvudspelare. I den här matchen försökte Sevilla skapa nickdueller så ofta som möjligt. De slog in alla frisparkar de fick på Villarreals planhalva mot Villarreals straffområde och vann nästan alla. Iborra vann till exempel åtta av åtta nickdueller.
Ju bättre resultat Sevilla fick, desto lägre började de packa ihop laget, vilket gör att många Villarreal-spelares spetsegenskaper blir ganska oanvändbara. Omställningar är något Marcelino lägger stor vikt att träna på, och i går fick Villarreal knappt några sådana lägen. Eller Sevilla tillät dem inte att få det.

Några positiva saker fanns det i alla fall, tycker jag. Villarreal hade väldigt lätt att spela sig fram till straffområdet. Både Trigueros och Jonathan gjorde knappt ett fel och dessutom mycket rätt när de skulle vara kreativa.
Tyvärr så är Villarreals kantspelare inte så kreativa. När de är så lättlästa och enspåriga blir det svårt att luckra upp ett kompakt, lågt försvar, som Sevillas i går. Försvarana tvingas nästan aldrig lämna sina positioner. Cani och Espinosa bryter mönster, både när de har bollen och utan den. Det hade behövts i går.