Villarreal - Odense 3 - 0
Med kniven på strupen kunde Villarreal efter en trevande inledning relativt enkelt avfärda Odense, även om spelet inte alltid imponerade.
Det var nästan så man satte kvällsteet i halsen när startelvan rullades upp, då den enligt grafiken såg ut att vara en 3-4-3 formation. Undertecknad såg det lite mer som ett tecken på desperation från Garridos sida, än något som var friskt och vågat. Väl i spelet visade det sig dock att det var en gammal klassisk 4-4-2 av Villarrealsnitt, och elvan såg då ut såhär.
Rossi – Nilmar
Cani – Borja – Senna – Camuñas
Oriol – Bruno – Musacchio – Zapata
Lopez
Det som lurade oss var alltså att det bara fanns tre försvarsspelare på planen, men då Bruno tog steget ner som mittback suddades frågetecknen ut. Varför just detta val gjordes är okänt. Visst, man får in en spelare som kan föra spelet även från backlinjen – samtidigt pratades det om att Mario skadats på uppvärmningen och tvingat Zapata ut till höger. Intressant dock att Garrido väljer Bruno före både Marchena och Gonzalo.
Villarreal tog tag i taktpinnen direkt. Tämligen omgående syntes det vilka spelare det var som skulle göra det för de gula ikväll – Rossi, Cani och Borja. Den sistnämnde sprang, slet, passade, dribblade. Dirigerade (bättre än Claes Elfsberg). När Borja är som bäst kombinerar han det bästa från de spelare som klubben för alltid kommer gråta över mest – Riquelme och Cazorla. Även om Borjas insats igår inte var hans mest lyckade ser man hans enorma potential, och i den första halvleken var det han som var Villarreals anfallsspel.
Annars var det aningen stillastående. Zapata fyllde sällan på på sin kant, och när Oriol försökte göra det stoppades han. Nilmar såg ut att helt ha förlorat sin förstatouch och Rossi fick en snedträff i ett klassiskt Rossi-läge till vänster i straffområdet. Den farligaste chansen hade istället Senna efter bara några minuter med en frispark som målvakten Wessels, till ytan en korsning av Boromir och Conan Barbaren, kunde tippa till hörna. I mitten av halvleken fick Wessels visa upp sig igen, då han räddade Rossis högerchipp från nära håll efter oförklarligt passivt försvarsspel från Odenseförsvaret i straffområdet.
Odense var å sin sida på El Madrigal för att försvara sig, men hade rätt stora problem att hänga med i den första halvleken trots att Villarreal egentligen inte fick igång spelet. Varningar på spelare som Bashkim, Traoré och Mendy vittnar om detta.
I början av den andra halvleken var den i den första nästintill osynlige Camuñas nära. Efter en passning från Nilmar vänder han om och drar till med vänstern. Kommentatorn skriker GOLAZO! men bollen snuddar ribban och går över. Bara minuten senare är Senna nära med ett vänsterskott som Wessels tar och Oriol skjuter efter en 40 meterslöpning ett fantastiskt skott som Wessels tippar till hörna.
Sedan är det hjärtklappning. Högerbacken Ruud slår en crossboll som gör att Bashkim kommer fri i straffområdet. På något sätt misslyckas med att ens få iväg ett skott och föser den istället i famnen på López.
Sen står Bashkim och sover. Villarreal byter snabbt kant till högersidan. Zapata fyller på i det hav av yta som lämnats åt honom. Borja serverar, Zapata slår bollen vidare framåt åt Nilmar som ges samma yta, och Nilmar slår in bollen till Rossi som karatesparkar bollen via målvakten in i målet. 1-0! El Madrigal jublar och vi andas ut. Korken är utdragen. På riktigt. För bara minuterna senare uppstår egentligen samma situation. Cani får stå helt ensam på högerkanten, utan press från vare sig Bashkim eller Mendy, och kan prickskjuta bollen på den framstormande Rossi fot som placerar bollen i krysset. 2-0!
Efter det försöker Odense vakna till liv, men det resulterar egentligen bara i att Villarreal ges mer yta att anfalla. Detta gör Zapata men blir kapad av en tackling som påminde obehagligt mycket om Jankos vansinnestackling på Gonzalo i våras. Denna gång var den skyldige Bashkim, och även om tacklingen inte var brutal är den nog för att ge honom sitt andra gula kort och ett respass från planen.
Ett tag senare sparkar den karismatiske Andreas Johansson till Borja lite lätt i huvudet när han ligger ner vilket får Borja att se rött. Det resulterar i en mini-Zidane och Johansson får plågsamma smärtor av Borjas huvud som träffar honom lika hårt som en badboll kastad av en fyraåring i magen. Oavsett är det onödigt av Borja och utvisningen är solklar. Låt oss hoppas att han inte får något längre straff för detta. Men personligen tycker jag inte att det var mer än just ett onödigt, hastigt vredesutbrott – vilket i och för sig inte behöver betyda något för hur lång eller kort en eventuell avstängning blir.
Efter de tråkiga händelserna punkterar inhopparen Marchena, av alla, kvällen då han skjuter ett rätt lamt skott som Wessels ser ut tappa mest på grund av modfälldhet. Marchena får glädjefnatt och något annat att tänka på istället för att se det som sitt personliga uppdrag att tjafsa mer med domaren än alla andra spelare tillsammans under en match. 3-0!
Efter fyra minuters övertid blåsaren domaren av, och Villarreal tar efter en trevande inledning en ganska enkel seger mot Odense. Matchen var helt klart ett steg i rätt riktning, men laget har fortfarande en del att bevisa. Nu ska det bli spännande att se vilka som hälsar på El Madrigal i höst.
Matchfakta
Villarreal – Lopez; Zapata, Musacchio, Bruno, Oriol; Senna, Borja (utvisad 76’) Camuñas (Marchena 74’), Cani (Gonzalo 84’); Rossi, Nilmar (Ruben 84’)
Odense – Wessels; Ruud, Moller-Christiansen, Reginiussen, Mendy; Traoré, Djemba-Djemba, Bashkim (utvisad 69’), Johansson, Andreassen; Gislason (Falk 56’)
Mål: Rossi, 49’ och 65’, Marchena 82’
Gula kort: Musacchio, Senna, Cani, Camuñas och Gonzalo i Villarreal. Traoré, Mendy, Johansson och Djemba-Djemba i Odense.
Domare: Craig Thompson, Skottland.
