VM-feber 2014: Italia 90
Sommarens VM i Brasilien närmar sig med stormsteg. I och med det stiger också temperaturen och VM-febern. Som en aptitretare återpublicerar Spanienredaktionen med jämna mellanrum La Seleccións senaste världsmästerskap. Efter det snöpliga uttåget från Mexico 1986 väntade nu ett mästerskap i grannlandet Italien 1990.
17 Juni 1990. Stadio Friuli, Udine. Spanien mot Sydkorea. Match två i Grupp E. Efter 0-0 mot Ruben Sosas och Enzo Francescolis Uruguay behövdes nu poäng. Och det två stycken, som en seger gav på den tiden. Det skulle bli en match som till stor del bara skulle handla om en enda spanjor. Michel.
Spanjorerna var klara favoriter men asiaterna stod upp bra. Efter 23 minuter skulle la selección ta ledningen. Villaroya slog en crossboll mot bortre delen av straffområdet, mot Michel och Real Madridspelaren slog till med en snygg högervolley och bollen otagbart i mål bakom Sydkoreas målvakt, i dennes bortre hörn. 20 minuter senare kvitterar Sydkorea efter en riktig frisparkskanon från nära 20 meter av Hwang Bo-Kwan och 1-1 i halvtid.
Under den andra halvleken fortsatte koreanerna att visa prov på fin fotboll men skillnaden mellan lagen hette Michel. Hans andra mål i matchen kom på frispark, precis som Sydkoreas mål. Nu genom att Michel gjorde en snygg lyftning över muren och vidare in i mål och vild glädje hos målskytten som slängde sig raklång i gräset av lycka.
Tio minuter från slutet satte Michel också sitt tredje mål, och hat-tricket blev fullbordat, genom att dribbla två gubbar i straffområdet och sedan distinkt trycka dit 3-1 med vänstern. Stor fotbollsshow av Michel och Spanien klara för avancemang från gruppen oavsett hur det skulle gå i nästa gruppmatch mot Belgien. La Roja trivdes i grannlandet där de förutom i Udine också spelade i Verona. Coachen Luiz Suárez hade ett spännande lag med storstjärnan från Mexico 86, Emilio Butragueño, som störste namn men också med andra rutinerade spelare som Michel, Zubizarreta, Julio Salinas och Rafael Martin Vazquez i laget. Och på bänken satt Jose Maria Bakero och Fernando Hierro utan Luis Suarez förtroende
Efter 0-0 mot Uruguay och 3-1 på Sydkorea väntade nu gruppens avslutande match, en seriefinal mot Belgien. Belgarna hade vunnit bägge sina matcher. Först 2-0 mot Sydkorea och sen 3-1 mot Uruguay. Semifinalisterna från Mexico 86 hade ett stabilt lag med Michel Preudhomme i målet och stjärnor som Enzo Scifo, Jan Ceulemans och Marc Degryse på mitten. Drabbningen lagen emellan blev tuff. Michel öppnade åter målskyttet, denna gången på straff, och gav Spanien ledningen efter 20 minuter. Därefter kvitterade belgarna genom Vervoort innan Garriz åter kunde ge spanjorerna ledningen innan halvtid. Den andra halvleken fortsatte i samma höga tempo men 1-2 stod sig och Spanien vidare till åttondelsfinal som gruppsegrare. So far, so good! 
I och med gruppsegern så fick La Selección fortsätta spela i Verona. Motståndarna blev tvåan i grupp D - Jugoslavien. Ett svårbemästrat motstånd som besegrat både Förenade Arabemiraten och Colombia i gruppen men som sedan också förlorat med 4-1 mot Västtyskland. Laget saknade inte stjärnor, eller vad sägs om Stojkovic, Pancev och Katanec? Bänken var inte tokig den heller. Där satt framtida storstjärnor som Suker, Prosinecki, Savicevic, Boksic, och Jarni.
Spanien ställde upp med Zubizarreta i målet och utespelare bestående av Chendo, Andrinua, Sanchis, Martin Vazquez, Butragueño, Villaroya, Gorriz, Roberto, Julio Salinas och Michel. Även denna matchen blev tät och spännande. Länge länge stod sig resultatet 0-0 och publiken började förbereda sig för förlängning. Då slog Jugoslaviens storstjärna Dragan Stojkovic till och gjorde 1-0. Tolv minuter kvar att spela och panik i Spanien. Suarez beordrade full fart framåt.
Dramatik skulle inte saknas när offensiven skulle visa sig lönsam. Det tog nämligen endast fem minuter för Julio Salinas att kvittera och förlängningen var oundviklig. En förlängning som dock endast hann bli två minuter gammal innan Stojkovic slog till igen. Ensam sänkte han Spanien med en perfekt skruvad frispark just utanför straffområdet och Zubizarreta hade inte en chans. Spanien orkade inte resa sig en gång till och ciao ciao Italia.
Italia 90 blev därmed ännu en alldeles för kort VM-turnering för Spanien som då verkade ha något sorts mindervärdeskomplex internationellt. Klubblagen gjorde som alltid bra ifrån sig med för landslaget ville det sig inte.
Spansk stjärna 1990:
Michel. Ingick i Quinta del Buitre i Real Madrids framgångsrika lag med Emilio Butragueño i spetsen. Sadlade sedan om till tränare och har efter coachning i bland annat Getafe och Sevilla nu jobb i grekiska Olympiakos. Totalt gjorde Michel 21 mål på 66 landskamper för Spanien.
