Die Fankneipe: VfL Wolfsburg enligt Behnors Ohady
Av fans, för fans. I denna artikelserie intervjuar redaktör Axel Falk olika tyska lags supportrar. De får berätta sin historia och vi lyssnar.
Tipsextra-land. En anglomani utan gränser i ett land som så gärna skulle haft en fotbollsliga värd att nämna. Det är inte lätt att vara Bundesliga-aficionado i detta sorgsna land. Det är ett ensamt öde, som att leva bland vargar, men vargar är någonting som Behnors Ohady är van vid. Hon är nämligen en av få, ja så måste det ju vara, supportrar av VfL Wolfsburg i det kalla tysta Tipsextra-landet Sverige.
Som ofta växte det bara fram för henne. Det var en process och ingen blixtförälskelse. Det började egentligen 2008/2009. Fotbollsintresset, som inte varit så starkt innan, växte varje dag som gick i och med personliga bekymmer. Liksom ofta blev sporten en utväg, en dörr i väggen, en varm famn i ett iskallt klimat. Fotbollen var det enda hon ville spendera tid på, det enda hon kunde spendera tid på och det enda hon faktiskt spenderade sin tid på. Den blev en del av hennes liv där och då, därför har hon mycket att tacka sporten för. Men Wolfsburg? Det började lite senare.
- Det började nog redan EM 2008. Jag blev väldigt förtjust i Schweiz målvakt Diego Benaglio. Jag hade under tidigare mästerskap verkligen intresserat mig för målvakter. Jag förstod även att han spelade för ett lag som hette Wolfsburg. Jag började följa resultaten lite grann, kanske någon gång i månaden. Detta var säsongen 2008/2009, när vi vann ligan, och jag minns att jag läste om det på Text-TV. Då kände jag inte jättemycket för klubben. Det är inte helt ovanligt att en klubbförälskelse börjar med en spelare. Det finns dussintals Frankfurt-fans som börjat heja på klubben på grund av Alexander Meier, ett till dussin som gillat Borussia Dortmund på grund av Marco Reus. Medan just Diego Benaglio var ett lite ovanligt val i sig, med tanke på att han var en målvakt, så är själva fenomenet synnerligen normalt. Benaglio och målvaktsintresset blev vägen in till den tyska fotbollen och Wolfsburg i synnerhet.
- Jag började följa Bundesliga genom Wolfsburg. Men till en början intresserade jag mig bara för Wolfsburgs matcher. Det var först under VM 2010 intresset gick igång. Jag såg Tysklands matcher och blev fascinerad av deras sätt att spela fotboll. VM 2010 var i mångt och mycket en vändpunkt för den tyska fotbollen. Man gick från att vara ett ruffigt gäng dårar till att vara ett kompetent och ungt gäng fotbollstokiga tekniker, vars enda passion i livet var den där bollen på den där ack-så-välkända gröna gräsmattan med vita linjer. Att passionen för den tyska fotbollen fattade eld just där var nog ingen slump. Vem hade kunnat titta på det där tyska laget utan att bli kär? Det var en vetenskaplig oundviklighet förklädd till passionerat supporterskap.
Efter 2010 började hon följa både Wolfsburg och Bundesliga mer och mer. Men intresset för ligan följde alltjämt Wolfsburgs resultatrad.
- När det gick sämre för Wolfsburg tappade jag lite intresse för Bundesliga. När det gick bättre för oss blev jag mer intresserad av att titta på andra matcher. Men 2009/2010 blev inte bara en vändpunkt för den tyska fotbollen. Wolfsburg var inne i en av sina absoluta storhetstider och det var i denna veva som Behnors blev ordentligt emotionellt investerad.
- Jag började följa dem mer på riktigt. Alltså höll jag koll på exakt när de spelade och deras resultat började påverka mitt mående. Jag började även lära mig mer och mer om laget och deras spelare. Särskilt minns hon en match som blev en tydlig indikator på hennes växande passion för klubben.
- Det var åttondelsfinal i Europa League mot Rubin Kazan och det hade gått till förlängning. Då avgjorde Christian Gentner med en minut kvar av förlängningen och glädjen och lyckoruset som jag kände i den stunden är något jag aldrig kommer glömma. Och det är den känslan som alltid hållit mig kvar, det är den känslan som gör att jag går igenom de jobbiga tiderna med laget. För att jag vet att det är värt det.
Hon har ännu inte lyckats se en match i Wolfsburg, men såg faktiskt sin första Bundesliga-match med laget härom veckan när die Wölfe slog Berlin på Olympistadion. Men det var inte hennes första match med die Volkswagen Werkself. Den första matchen hon såg var en träningsmatch laget spelade och vann mot Malmö.
- Jag minns att jag började gråta av glädje bara när jag fick reda på att de skulle komma hit till Sverige. Det kändes overkligt att äntligen få se dem live. Det var även den allra första fotbollsmatchen jag någonsin gått på så det var en väldigt speciell upplevelse. Det var inte så många åskådare och ingen särskilt häftig stämning på det sättet, men under hela matchen kände jag mig bara så lycklig över att vara där. Matchen avgjordes av Ricardo Rodriguez och Behnors ville ställa sig upp och hoppa av glädje. Men eftersom hon satt bland Malmöiter fick hon minsann lov att tygla sig någorlunda. Det var emellertid en sensibel och angenäm första upplevelse av fotboll och av VfL Wolfsburg, som sedan skulle komma att välsigna hennes senaste tio år.
Vad gäller personliga minnen av klubben finns det många bra, men många som är vansinnigt dunkla.
- Det värsta minnet jag har som Wolfsburgsupporter är när Junior Malanda gick bort i januari 2015. Inget resultat i någon match kommer någonsin kännas så tungt som det gjorde. Malandas bilkrasch blev en uppenbar påminnelse om vad sporten kanske egentligen betyder när allt kommer till kritan- allt och inget, på samma gång, på samma paradoxala vis. Men för henne och laget blev Malandas krasch och allt som det innebar även en stark motivator för framtida framgång.
För bara månader efter vann man cupen.
- De hade haft en fantastisk säsong i ligan och varit med om det svåra med Junior Malanda, och att de fick avsluta den säsongen med att vinna cupen var bara helt magiskt.
Behnors Ohadys historia är en påminnelse om vad supporterskap är- gränslöst och ovillkorslöst. När Wolfsburg kommer på tal är man ofta skeptisk och osäker. Man är inte riktigt säker på att de har några supportrar, i alla fall inte utanför Wolfsburg. Men man får aldrig glömma bort vad supporterskap växer ur och vad det kan betyda för de som älskar. Vem som helst kan falla för vilken klubb som helst och inte alltid behöver det finnas en rimlig anledning till det. Det är gränslöst och ovillkorslöst och inga följdfrågor behöver egentligen ställas.
Behnors finns på Twitter: @Behnors
