Reserapport Dortmund - Hamburg
Forumskribenten Aholm, alias Andreas Holm, summerar sina intryck från denna hans första resa till Westfalenstadion och en match med favoritlaget Borussia Dortmund.
Det har inte hänt ofta att man längtat så mycket till en resa som jag gjorde inför denna resa. Självklart är resor alltid kul men detta var något speciellt för mig, för Pjär, för Christer och även för Stefan trots hans otaliga besök på arenan. Personligen fick jag gå upp mitt i natten, klockan 03:30 närmare bestämt, för att ta mig till Ängelholm där två andra resenärer skulle möta upp. Ingen av oss fyra som gav oss iväg till Tysklands stolthet hade träffat varandra tidigare. Resan med bil mot Göteborg City Airport påbörjades (om man nu verkligen ska kalla det för ”Airport”). I svartgul halsduk och Dortmundtröja dök en morgonpigg Stefan upp och om två timmar gick flyget.
Vi landade i Köln och transporterade oss kollektivt med tåg till Dortmund Hauptbahnhof. Några hundra meter ni i stan hittar vi Stiftstrasse där vårt hotell skulle befinna sig. Det gjorde det också, fast vi fick ställa av oss väskorna och gå ut igen eftersom rummen inte var färdigstädade. Tämligen enkelt hotell, ja visst, men det är inte där man ska befinna sig under en resa i fotbollens huvudstad. Vi gav oss ut till torget Markt i Dortmund för att äta en riktigt saftig schnitzel, en tysk sådan. Gott som attans för tre av oss. Pjär var nämligen ingen storälskare av schnitzel och fick nöja sig med något annat, men uppenbarligen satt det lika bra.
Fredagens höjdpunkt blev ändå BVB-Megastore. 800 kvadratmeter med massor av souvernirer, kläder, flaggor, halsdukar i fotbollslagets färger. Vi hittade dock en personlig favorit bland grejorna i affären: en brödrost som rostar in klubbmärket i mackan. Något fräckare går ju knappt att hitta. Några slantar där och ut kom fyra stycken Dortmundfans helklädda i gult och svart. Är det inte fantastiskt? Fredagen gick därefter åt till lite sightseeing i stan och att känna nattlivet på en sådan här fin sommarkväll i mitten på september. Dortmund fick några extra sommardagar, och det kunde ju inte komma mer lägligt.
Då var det dags för dagen man längtat efter ända sedan beskedet om resan släpptes. God frukost med massor med Brötchen och annat mumsigt och sedan var vi fit for fight. Ut på stan på förmiddagen för att kolla i en annan av de tre fanshops till BVB som kan beskådas. Återigen stod vi och kollade på den där brödrosten men vi gav upp. Dock blev det ytterligare inköp! Stefan och Pjär är väl lite mer kulturellt intresserade än vad jag är så det blev besök i skiv- och bokhandel på förmiddagen.
Det var just nu det började lukta matchdag. Vi skulle ner till Hauptbahnhof igen för att fixa tågbiljett till morgondagen och redan då kryllade det av gulsvarta tröjor men även en hel del blåvita Hamburgfans fanns på plats. Uppladdning på en krog på vägen till matchen och nästan två timmar innan matchen mötte vi upp med vår kontakt i Tyskland, Sven. Eller ja, Stefans kontakt får man väl säga. Biljetterna fick vi och in på arenan vi for. Så stor den var och är. Westfalenstadion är något av det mäktigaste och när man ser flera tusen stå på Südtribüne redan två timmar innan en match förstår man hur mycket denna stads invånare älskar fotboll, och även de supportrar som kommer från de utomstående städerna.
Till skillnad från Sverige börjar man med upptakten väldigt tidigt. Jag kan inte tyska men lyssnade spänt på Nobby Dickel eftersom Sven givit oss roliga nyheter. Vi blev nämligen välkomnade inför all publik på stadion. Synd bara att vi var ganska anonyma eftersom vi stod mitt på Südtribüne. Laguppställnigen ropades upp, mäktigt vrål från supportrarna och därefter gick startsignalen för sammandrabbningen. Som ni vet var det ingen strålande fotboll i den första halvan av matchen, men när Ebi Smolarek fick göra ett inhopp i den andra akten blev det andra bullar. Målet satt långt inne men det kom, och supportern som stod bredvid mig spillde ut sin nyköpta öl. Men vad gör det? De där €4 han betalade för den ersattes med tre poäng till Borussia Dortmund. Efter matchen blev det ett himla drag. Stefan ville hälsa på sina gamla tyska polare så det traskades mot parkeringen där supporterbussarna höll till. På något vänster tappade vi bort Pjär och Christer men efter en del telefonkontakt kunde vi mötas upp igen.
Kvällen blev en stor hit. Matchen var självklart det bästa men festandet på staden, alla glada miner, alla supportrar – det var mäktigt. Efter att ha käkat på en liten pizzeria begav vi oss återigen in till torget där det var helt fullt överallt. Vi enades om ett beslut att hitta några Dortmundsupportrar som vi kunde sätta oss vid. Två stycken grabbar satt själva så det blev hos dem vi tillbringade resterande tid av kvällen. Några goda bärs och socialt umgänge med våra tyska supportervänner. Eller ja, Stefan pratade ju på och fick agera tolk flera gånger denna resa, inte bara denna kväll.
Söndagen var det dags för hemresa. Jag och Stefan bestämde oss för att ta på oss matchsättning igen för att visa vår lycka över vinsten. Vi minns inte bara Dortmunds seger över Hamburg utan även firandet på stan. Dessutom, det faktum att Bayern München förlorade mot Arminia Bielefeld gjorde ju inte saken sämre. För variationens skull tog vi en annan väg med tåget tillbaka men vi hamnade självklart på samma flygplats. Man spenderade sina sista stålar tills det var dags att bestiga flygplanet – trodde jag. En viss rödtott glömde nämligen sin flygbiljett och boarding card vid cafeet. Det var ett under att den låg kvar, men vad gör man inte för spänningen? Vid väntsalen precis innan boardingen så kom en person fram till oss och frågade hur vi hade haft det. Det visade sig att han bott i Göteborg i sju år men kom från Tyskland samtidigt som han var en stor fan av Borussia. Anledningen till att han valde Göteborg var just på grund av hans före detta flickvän som numera bor i Munchen. Här flyttar man hejvilt. Väl i Göteborg var det dags att skiljas åt från Stefan, vi skåningar skulle ju åka bil ett tag till.
Innan resan kände vi inte varandra alls, men efteråt vet vi nästan allt om varandra. Kanske inte, men det finns inget som inte talar för att det blir fler resor. Det enades ganska fort om att redan till våren kan det bli en resa, förhoppningsvis med flera svenska supportrar.
Personligen vill jag tack framförallt Stefan för hur han ordnade resan men även Pjär och Christer för att de skapade god stämning i den lilla grupp vi hade! Kul resa, och det ska göras om!
Auf Wiedersehen!
