17 x Westfalenstadion: Fest i Gula väggens block 13
Suvis BVB-säsongs sjätte match ledde till träningsvärk. Det kan vara tufft att vara en supporter mitt i den Gula väggen när laget bjuder på en målkalas och inte blir det lättare när man samtidigt inviger en egenstickad extra varm BVB-tröja.
Säsongens andra fredagsmatch och den första i mitt liv som spelades med belysningen på. Statistiken bådade gott, BVB hade inte förlorat en fredagsmatch sedan 2004. Känslan för matchdagen lät vänta sig när jag äntligen anlände till Dortmund. Det var mörkt, antalet supportar var fortfarande något begränsad i staden trots att det var en helgdag i Tyskland och det cirkulerade rykten att det förbjudna tifot skulle kunna leda till tysta ultras för andra gången under den här säsongen. Men Dortmunder U lyste svartgult som alltid på matchdagarna.Den nya vintertröjan som inte liknande den som laget bär på planen var på och förhoppningarna för kvällens match stora, som alltid så klart.
Jag hade förberett mig inför matchen i en hel månads tid, vintersäsongen är svinkallt även i Tyskland och det kalla vädret varar ungefär lika länge som i Sverige. Jag hade lagt mycket tid och energi på att lösa klädsituationen inför vintern, funderat på olika kombinationen av klädsel och inhandlande av en extra stor BVB-tröja när tanken till slut slog mig. Jag skulle sticka en egen kopia av förra säsongens tröja! Sagt och gjort styrde jag vägen mot garnaffären, hittade den perfekta nyansen av gult som förde tankarna till storhetstiden på 90-talet och åkte hem fastbesluten att få ihop en tröja utan en minsta aning hur det egentligen skulle gå till.
Den senaste månaden har jag ägnat min fritid åt att räkna mönster, reda ut hur man stickar bokstäver och siffror och suttit med stickorna i händerna framför tvn när BVB har spelat borta. Och äntligen var det dags att inviga den nya tröjan, så klart i den Gula väggen när Stuttgart kom på besök till det regniga Westfalenstadion. Jag skulle minsann inte frysa i novemberregnet med 5 lager av tröjor på. Inte den första gången när jag överdimensionerade behovet av klädsel.
Matchstämmningen letades i det sedvanliga sättet i currywurst, öl och sjungande, i den mån min enorma huvudvärk tillät någon av dessa aktiviteter. Vi närmande oss stadion som del av det svartgula lämmeltåget i mörkret. Plötsligt lyste den vackra gulskimmrande stadion framför oss. Jag höll på att svettas ihjäl redan då. Och kallare skulle det inte bli i den späckfulla Gula Väggen som vi intog något sent, enbart en halvtimme före kick off. För en som är lika kort som jag erbjuder detta sena tillträde en fördel, hittar jag en öppning framför några inte allt för långa supportar kan jag känna mig relativt trygg på att kunna se de mesta som pågår på planet.
Och vad var det inte som pågick denna gång. Efter baklänges målet ökade styrkan i stödet från supportrarna. Något som inte alls är självklarhet på varje stadion i Tyskland. Till exempel utnämnde kicker Bochumsupportrarna (när laget fortfarande spelade i den högsta divisionen) till Tysklands argaste supportar. Och flera av mina vänner som har befunnit sig på deras stadion har bevittnat att en hätsk stämmning mot det egna laget infinner sig väldigt snabbt i denna närliggande stad. Min egen erfarenhet av dessa supportar är bara ett smärre påhopp när jag väntade på tåg i min Dortmundmundering. Man gör sig inte populär i Bochum som BVB-supporter.
Men nu var jag i Dortmund, Stuttgart fansen jobbade hårt för att överrösta den Gula väggen och vi svarade med ”Auf gehts Dortmund, Kämpfen und Siegen”. Laget hade börjat matchen fint och fortsatte trycka på trots underläget. Och inte lät det vänta allt för länge innan den nya stickade tröjan skulle få sitt riktiga dop, en sedvanlig öldusch som inte går att undvika om man står i de lägre delarna av ståläktaren. Det visade sig att denna egen tillverkade tröja var en riktig lyckotröja.
När målen började rulla in började festen i den Gula Väggen. Vi fick ge upp tanken på att dricka öl då de enbart användes till att spruta över medsupportar. Istället tog vi tag i varandra om och om igen för att få hela väggen att gunga. Svetten rann under mina vid det här laget bara fyra lager av tröjor och koncentrationen på vad som pågick på planet var ersatt med en koncentration på att följa efter instruktionerna från klackledaren. Armar skulle lyftas upp, det skulle sjungas viskande, armarna skulle svingas från höger till vänster och vänster till höger, det skulle hoppas och studsas blandad med att sitta på huk. Jag hade förvadlats till en eventsupporter för det fanns inte en chans att jag kunde följa med i matchen på riktigt längre. 6-1 i Gula väggen är inget att leka med, när matchen var över hade vi gett allt vi hade och lite till. Den här gången var det inte ölen som kändes dagen efter, det var träningsvärken från all dansande i block 13.
P.S. Tack för resesällskapet på hemresan Anders. Ibland har man tur med sin flygstolsplacering!