Patetisk förlust för de svartgula hönsen
"Vi spelade inte boll, vi sparkade boll!" Så beskriver Dortmund-redaktionens Jonas Lindberg gårdagens förlust mot Hamburg som slutade 3:0.
Nej det är ingen dålig rubrik enbart för att locka läsare. Tvärtom skulle jag som Dortmund-supporter aldrig ens läst denna matchrapport eftersom det inte finns något bra att berätta om. En liten rapport om det som hände nere på hönsgården i Hamburg följer trots allt.
Redan i Oktober 2004 förlorade Borussia Dortmund mot Hamburg (HSV) på hemmaplan med 0:2. Då var Hamburg sist i Bundesliga och hade ännu ingen bortaseger. Då börjar hönsgården sparka boll.
Februari 2007, scenariot är skrämmande likt: HSV ligger på 18:e plats i fotbollens finrum och har inte vunnit en match på hemmaplan sen 10 månader tillbaka. Då kommer hönsgården på besök och börjar sparka boll. Istället för att spela boll.
Om man nu bortser från att Philipp Degen var närkampsstarkaste spelaren på plan (74 %) och hade mest bollkontakt (94) samt att Florian Kringe var delaktig i alla (nej det var inte många men jag måste skriva så ändå) målsituationer för BvB, så fanns det utöver dessa två inte en enda spelare som får godkänt enligt min bedömning.
Dom första 120 sekunderna av matchen gick dock helt enligt plan. Kringe testade ett skott som dock blockades av Atouba i sista sekunden. Sen brakade helvetet lös. Domaren (Lutz Wagner, återkommer med hans hemadress senare), dömde felaktigt (enligt 50 000 HSV supportrar åtminstone) straff för Hamburg sedan Mahdavikia kastat sig på baywatch-vis framför Roman Weidenfeller som skrek halsen av sig av ilska. Van der Vaart förvaltade straffen i den 11:e matchminuten och fick hemmapubliken att tända till. Sen tog det 20 minuter innan Dortmund insåg vad som hade hänt, i den 31:e matchminuten vaknade Kringe dock till igen igen och såg förgäves på när hans skott motades av Hamburgs målvakt Frank Rost. Valdez missade bollen när han skulle svara på returen.
Domare Wagner fortsatte i slutet av första halvleken nu sin lilla sadistiska sorti med Dortmund och blåste frispark för Hamburg sedan Brzenska touchat van der Vaart.
Weidenfeller räddade, lämnade dock en retur som togs omhand av Colin Benjamin i 38:e spelminuten medans backarna Metzelder och Dede var på fikarast.
Till och med Dortmunds materialförvaltare började i detta skede gorma över spelförloppet.
Dede fick rött kort i den 42:a minuten vilket innebar att Nuri Sahin och Florian Kringe var tvungna att täcka den saknade backens position. Detta gjorde de dock sporadiskt, tydligen var direktiven från och med nu att skapa målchanser.
En spelare glömde jag nämna i min godkänd-lista: Målvakt Roman Weidenfeller. Trots vissa tabbar var han den som såg till att gårdagens förlust inte skulle bli en utklassning sällan skådad. Han parerade mot Sorin (7:e och 13:e minuten), räddade som sagt van der Vaarts frispark och styrde ut flertalet andra skott. 3:0 målet var visserligen hans fel men utgjorde det ingen märkbar skillnad. Att han sedan på ett komiskt sätt visar för Hamburgs Mahdavikia hur denne fått sin frispark dessförinnan, visar bara hur patetisk denna lördagkväll var för gulsvart fotbollshistoria.
Hamburger SV: Frank Rost; Colin Benjamin - Bastian Reinhardt - Joris Mathijsen - Thimothee Atouba; Mehdi Mahdavikia - David Jarolim - Alexander Laas - Juan Pablo Sorin; Rafael van der Vaart; Ivica Olic
Borussia Dortmund: Roman Weidenfeller; Philipp Degen - Markus Brzenska - Christoph Metzelder - Dede; Marc-André Kruska; Tinga, Florian Kringe; Nuri Sahin; Nelson Valdez - Alexander Frei
Domare: Lutz Wagner
Åskådare: 57 000
