Framför datorn: Vad sysslar man med egentligen?
Full av inspiration efter att ha tokläst Jonas Svensson bok ”Från tredje våningen” så är det dags att försöka skriva lite tankvärda krönikor här för att ge sidan ytterligare en dimension. Vi börjar vid dagens match mot Mönchengladbach så får vi se var vi slutar. Mycket nöje!
Så satt man där igen då, precis hemkommen efter att ha övningskört till Backaplan (för er som inte vet det bor jag i Göteborg och körkortet hägrar) då föräldrarna skulle kolla efter en ny matta. Utflykten gav ingen frukt och jag oroade mig mest för att komma för sent hem till matchstart. Oron var obefogad, hemma säkert tio minuter innan matchen började var det dags att besöka forumet på Svenska Fans samtidigt som man i det andra internetfönstret surfade in på bwin.com för att kolla på ytterligare en match med ens kära Borussia Dortmund. Pulsen var lagom hög när domaren blåste igång matchen samtidigt som man spände ögonen på den minimala bilden samtidigt som man fingrade tangentbordet för att snacka av sig med en redaktionskollega på msn.
Bilden från Westfalenstadion flöt på bra till en början även om ljudet krånglade lite när den engelske kommentatorn (!) berättade att 30-årige Lars Ricken startade matchen och inte Nuri Sahin, vilket fick mig att nästan sätta en apelsinklyfta i halsen - inte av att Ricken spelade utan att det var en engelsman som pratade. Sen började bilden lagga, eller hacka om du nu vill det, varje gång liveoddsen på bwin uppdaterades, något som inte intresserade mig. Det irriterade mig och jag kom på mig själv, nästan rasande av ilska, när bilden hackade så pass att ett anfall från gästande Borussia Mönchengladbachs sida blev till en kontring för BVB. Hemskt att man brusar upp för något sådant, men nu satt man ju där i full mundering med matchtröja och halsduk och ett stort glas vatten framför sig.
1-0 kom efter 19 minuter, men målet fick man först se ordentligt i halvleken när man rullade målet igen. För då, när klockan var ungefär tio i fyra, fick man varken se när Tinga spelade fram Frei eller när Frei rullade in bollen mellan benen på en utrusande Kasey Keller. Det man fick se var en Frei som tog emot bollen och en Frei som kramades om av sina medspelare efter målet, jättekul verkligen! Men det gjorde inte så mycket, mitt kära Borussia Dortmund ledde och nervositeten släppte rejält.
På tal om Kasey Keller såg jag senare Peppe Ens nya program på TV4+ ”Stolpe ut” senare under kvällen, lagom i fart med att författa en matchrapport till det jag bevittnat tidigare under dagen. Keller medverkade i programmet vars tema idag var ”Obegripligt” och man fick se ett filmklipp där Keller gjorde det man är som mest orolig för att sin egen målvakt ska göra varje gång en hemmåtpass kommer, han träffade anfallaren rakt på skallen och bollen studsade in i mål, kul och ett roligt sammanträffande.
Jag började dock tänka på ett gammalt filmklipp jag har här hemma på datorn. Det är från mitten av 80-talet i en match på gamla Olympiastadion när Bayern München och Borussia Dortmund möttes. Dortmunds anfallare Frank Mill, med en rejäl mustasch under den senare delen av karriären, har öppet mål och ska bara promenera in med bollen i mål. Men så går något fel och Mill tappar kontrollen på bollen och skjuter i stolpen! Det kallar jag helt obegripligt…
Jag var ju bara tvungen att kolla om jag hittade den på youtube och visst gjorde jag det, så nu kan ni också kolla genom att trycka här.
Tillbaks till matchen då där slutet var en pers som vanligt när Dortmund spelar. 1-0 är ingen ledning, men idag höll den. Om ni trodde att bilden blev bättre så trodde ni fel och ni som trodde att jag skulle ge upp tror också fel. För vad gör man inte för att följa sitt lag? För utomstående känns det nog rätt konstigt att sitta och glo framför en dator på en minimal bild och jag började själv fundera på vad jag höll på med. Fast å andra sidan är fotbollssupportrar konstiga.
Jag lobbade lite för Jonas Svenssons bok ”Från tredje våningen” en samling av hans krönikor skrivna på Himmelriket, Malmö FFs hem på SvenskaFans, under ett års tid. För att köpa den boken så följer du länken här. Och så som man börjar ska man avsluta, eller du ska åtminstone knyta ihop inledning med avslutning.
Om inte allt för lång tid är det väl dags att skriva något igen, men jag ska inte sätta någon press på mig själv så jag skriver när jag känner för det, så jag säger; På återseende!
Heja BVB
