Vad är det som går och går men aldrig kommer fram?
Svar: Borussia Dortmund. Jo, det är nog sant som det är sagt. Att i denna artikel räkna upp hur många matcher vi spelat fenomenalt bra men ändå åkt på pinsamma förluster vore omöjligt. Jag orkar nämligen inte sitta och skriva ned åtskilliga sidor med sådana matcher. I söndags spelade alltså Dortmund på hemmaplan mot FC Energie Cottbus, en match som slutade 2-3. En match där Dortmund spelade kläderna (som för övrigt var hemskt fula) av Cottbus. Men vann vi för det? Självklart inte.
Tränare Jürgen Röber var tvungen att ta hänsyn till diverse avstängningar och skador. Ytterbackarna Dede samt Degen var båda två avstängda, likaså paraguayanen Nelson Valdez. Pienaar var i sin tur skadad. Dock kunde han äntligen matcha mittfältaren Sebastian Kehl som äntligen var matchklar efter ungefär sju månaders frånvaro. Detsamma gällde för Christian Wörns som varit borta sen avrundningen utav höstsäsongen. Det skulle senare visa sig att detta hjälpte föga. Röber samt hela laget visste att detta var den kanske viktigaste matchen på länge med tanke på att lagen bakom Dortmund blir allt formstarkare och tar in allt fler poöng. Inför denna omgången låg BVB nia med åtta poäng upp till femte platsen och därmed UEFA. Å andra sidan hade man endast fem poäng ned till strecket. Efter gårdagens pinsamma förlust har man nu endast två (!) poäng ned till strecket.
Borussia Dortmund marscherade stolt in på fina Westfalenstadion, laget var formerat som man trodde på förhand med undantag för två ändringar. Brzenska tog Amedicks plats i mittförsvaret och Tinga bytte plats med veteranen Lars Ricken, vilket innebar att Tinga spelade offensivt på mittfältet och Ricken ute till höger. På vänster sida återfanns Nuri Sahin som alltså hade comebackande Kehl bakom sig. Brzenska spelade tillsammans med Wörns i mitten med Metzelder till höger samt vikarierande Kringe till vänster. På topp startade Dortmunds ende ljus i mörkret Alexander Frei tillsammans med polacken Ebi Smolarek.
Energie Cottbus formerade även sitt lag som man tidigare förutspått med en ensam ändrig; Shao fick ge upp sin plats till Baumgart.
Domare Babak Rafati från Hannover blåste igång matchen klockan 17:00. Det skulle inte ta lång tid för Dortmunds försvar att på sedvanligt vis säcka ihop och bjuda motståndarna på ett mål. Närmre bestämt i sjätte minuten. Efter en halvt misslyckad rensning utav Dortmunds målvakt Weidenfeller är Cottbus-spelarna väldigt påpassliga och skickar upp bollen till Radu som på ett elegant sätt klackar bollen vidare till Munteanu. Denne tvekar i sin tur inte och skickar in bollen bakom Weidenfeller. Besvikelsen är total och kalla kårar kryper upp längs min rygg. 3-0 nederlaget mot Hamburg passerar i revy framför mig. Men Dortmund lyckas vinna tillbaks självkänslan och styr och ställer i matchen. Tyvärr kändes allt fortfarande så bekant; Dortmund öser på men avsluten är halvdana och från och till bjuder man även gästerna på onödiga kontringar. Man ser tydligt att laget är utan självförtroende då man tappar alldeles för mycket boll och är okoncentrerade framför mål. Men det hettade till något i slutet av halvleken när Sahin fintar av ett par spelare och avlossar bössan, bollen går dock utanför. Efter det kommer Dortmund äntligen till ett par hörnor, äntligen eftersom att domaren tycker att Cottbus orangeklädda spelare tydligen räknas som svart-gula dortmundare. Hursomhelst så kommer Brzenska upp fint på en hörna och trycker till bollen med huvudet, men på mållinjen står förstås en Cottbus spelare och rensar bort bollen.
I 42:a spelminuten ville inte Frei visa sig sämre än Muntenau. En frispark på egen planhalva dimper ned hos Smolarek som skarvar bollen vidare med huvudet mot Frei som tar ned bollen i samma veva som han vänder bort sin markering. Han klipper till direkt och bollen ligger i nätmaskorna bakom Piplica i Cottbus-målet. Kvällens läckerhet. Själv blev jag halvt sentimental när de efter Freis mål låter kameran vila på en äldre man på underbara Südtribüne som nästan är på väg att falla i tårar. Fotboll kan vara så fint.
När lagen tågar ut för att spela den andra halvleken är självfallet optimismen hög, dels bland spelarna och dels bland fansen. Andra halvlek började dock lika bedrövligt som första. Redan i 50:e minuten dimper det ned ett inlägg hos en, bortsett från Wörns i ryggen, friställd Cottbus spelare. Wörns trycker obarmhärtigt bort den orangeklädde gästen med en rejäl armbågsknuff. I det här fallet väljer domaren från hannover att fria. Vem vet, han kanske hade dåligt samvete för straffen vi fick emot oss senast i Hannover. En klok man eller kvinna sade däremot en gång att inget varar för evigt. Detsamma gäller Dortmund och straffar. I 56.e minuten petar Wörns till Radu i utkanten av straffområdet och domaren stoppar pipan i munnen och blåser. Min personliga åsikt är att straffen är billig, och att det troligen inte varit straff om vi tidigare inte blivit friade. Men Muntenau begår inga misstag från straffpunkten och början katastrofen är ett faktum. Tränare Röber stod troligen och sov större delen av matchen och glömde därmed att göra några byten. Laget fungerade inte alls som det skulle och i 65:e minuten kan inbytte Shao noteras för ett mål efter en assist från radu. 1-3. Först i 81:e minuten kommer två Dortmund-byten, energiske Saka och Amedick byter av Wörns och Kehl. Precis som i förra helgens match när Saka kom in höjs Dortmunds offensiva tempo avsevärt. Som en liten tröst kan Frei i 86:e minuten peta in sitt andra mål för kvällen efter att Tinga tråcklat fram bollen. Ett par minuter senare noteras Frei för ett hattrick men linjemannen höjer flaggan. Det är en svår situation att bedöma eftersom jag troligen har lite gul-svarta ögon men nog tusan skulle det ha varit mål om man tillämpat den nya regeln där man hellre ska fria än fälla. Men som sagt, domaren fäller och katastrofen är ett faktum på riktigt. Det lilla hoppet man hade är som bortblåst.
Nu ligget alltså Borussia Dortmund endast två poäng ifrån strecket och formkurvan pekar spikrakt nedåt. Nästa omgångs bortamatch mot Vfl Bochum är en match som vi måste vinna. Annars kan vi nog börja packa ihop väskan för Bundesliga 2.
Borussia Dortmund: Weidenfeller - Metzelder, Brzenska, Wörns (81, Amedick), Kringe - Kehl (81, Saka) - Ricken, Sahin - Tinga - Smolarek, Frei.
Cottbus: Piplica - Szelesi, McKenna, Kukielka, Cvitanovic - da Silva – Baumgart (90, Bandrowski), Rost, Munteanu (90, Ziebig) - Radu, Kioyo (61, Shao).
Mål: 0:1 Munteanu (6., Radu), 1:1 Frei (42., Smolarek), 1:2 Munteanu (56., Foulelfmeter, Wörns an Radu), 1:3 Shao (65., Radu), 2:3 Frei (86., Tinga).
Gula Kort: Kehl, Frei - Radu, Cvitanovic, Szelesi.
Domare: Babak Rafati.
Åskådare: 64.100
