Dortmund på nedflyttningsplats
Efter förlust i det viktiga derbyt mot bottenkollegan Arminia Bielefeld har Borussia Dortmund till slut hamnat på det ställe man varit på väg mot hela våren: på nedflyttningsplats.
Det var sexpoängsmatchen där vi skulle ge allt och få lite självförtroende igen. Det var matchen då vi äntligen skulle vinna igen. Det var matchen då vi skulle öka avståndet ner till bottenkollegan Arminia Bielefeld.
Så blev det inte.
Istället blev det ännu en match med kramp och total osäkerhet. Det blev ännu en förlust. det blev matchen då Arminia Bielefeld gick om oss och skickade ner Borussia under strecket.
Vad ska vi egentligen ta oss till?
Nedslagna, men förhoppningsvis kan vi resa oss igen...
Innan vi funderar på det är det dock lika bra att berätta hur det här gick till. Inför en fullsatt arena i Bielefeld, varav minst 5 000 Dortmundsupportrar, small det direkt efter bara en halvminut. Men det var inte mål, utan en hemmaspelare som kom flygande med dobbarna i knähöjd mot Philipp Degen; egentligen snudd på rött kort, men domaren nöjde sig med en tillsägelse. Det blev för övrigt inte en enda varning i matchen, vilket mest berodde på att domaren redan direkt försatte sig i en sådan situation att han inte kunde visa något gult kort. Men hursomhelst, Degen kunde spela vidare.
Vad hände då sedan i den första halvleken? Tja, egentligen inte mycket. Det syntes att båda lagen var nervösa. Det var lite kombinationsspel på mittplan, en del frisparkar på samma plandel, ett par inlägg här och där som antingen nickades bort eller hamnade bakom mål, och några försök till djupledsbollar som aldrig kom fram eller vinkades av för offside. Och så hade Bielefeld ett skott på mål, som Roman Weidenfeller räddade. Dortmund hade också en chans efter hörna, men Florian Kringe fick bollen för långt ifrån sig. 0-0 i paus, alltså.
Det kunde alltså bara bli bättre i andra halvlek. Trodde vi. Men okej, åtminstone Bielefeld blev bättre, och plötsligt var Borussias tidigare ändå stabila försvarsspel också borta. Arminia skapade tryck, och när Borussia fick bollen slogs ofta en dålig passning, och så var det farlig kontring mot vårt mål direkt. Jag kan väl tillägga att det var helt annorlunda de få gånger Borussia vann bollen på mitten; då pressade Bielefeld hårt så att det istället för kontring ofta resulterade i att bollen spelades tillbaka till backlinjen...
Hursomhelst, Bielefelds bästa chanser kom på kontringar, och det är ju något vi sett förr mot Borussia. Med en knapp halvtimme kvar att spela tappade Kruska bollen på mitten, och Arminia kontrade genom Wichniarek till höger. Han la en crossboll till Böhme som var ensam på vänsterkanten; Dortmunds hela försvar sprang i panik dit, och Böhme behövde bara slå ett inlägg till den helt frie Westermann på bortre stolpen. Denne han ta ner bollen och skjuta i lugn och ro, men Roman Weidenfeller räddade oss med en fantastisk parad.
Nu borde väl laget vaknat till och försökt få ordning på försvarsspelet i alla fall? Men icke, istället blev det ännu mer kontringar där Borussias försvar irrade runt värre än äggasjuka hönor, och hade det inte varit för Weidenfeller i målet så hade den här matchen redan varit förlorad en bit in i denna andra halvlek.
Och se på fasen, plötsligt fick också Dortmund ett par chanser. Visserligen genom tur och inte skicklighet, men ändå. En misslyckad passning i djupled mot Alex Frei studsade på en försvarare, och plötsligt hade Valdez skottläge till höger i straffområdet. Avslutet var det inget fel på, men målvakten räddade med en fotparad. Och efter lite flipperspel ett par minuter senare fann sig plötsligt Florian Kringe fri med målvakten, men hans bredsida gick utanför, trots att halva målet var öppet.
Men sen var det dags för förlustmålet, och nu var det ironiskt nog Weidenfeller som missade. Kamper stod med bollen till vänster en bit utanförstraffområdet, och när ingen gick på honom så sköt han helt enkelt. Skottet var inget vidare, och Weidenfeller såg ut att ha kontroll på det hela vägen, men strax framför honom studsade bollen, och på något sätt lyckades Roman inte göra annat än att styra in den i mål vid bortre stolpen. Ridå!
Nåja, det var visserligen drygt 10 minuter kvar, men eftersom Borussia just nu är lika farliga framåt som en bil som stannat i uppförsbacke utan handbromsen dragen så var det nog ingen som trodde på utjämning. Och mycket riktigt, inte en enda chans skapades. Att domaren trots sex byten i andra halvlek blåste av redan efter exakt 52 sekunders stopptid fick mig att svära över honom, men å andra sidan hade matchen nog kunnat pågå till midnatt utan att Borussia gjort mål...
Så alltså, stryk med 1-0 i denna ödesmatch, och nu är vi alltså under strecket. Mist, Scheisse, Kacke und verfickt... Och för att gå tillbaka till frågan i början: vad i h-e ska vi ta oss till? Ja, gott folk, just nu är allting bara tomt, så det får vi fundera på om ett par dagar, när man förhoppningsvis hämtat sig en aning och åter kan tänka någorlunda klart...
Ja, vad fasen ska man säga, Nelson...?
Matchfakta
Arminia Bielefeld: Hain - Korzynietz, Westermann, Kucera, Schuler - Kauf - Zuma (Eigler, 67), Tesche (Marx, 67), Böhme, Kobylik (Kamper, 78) - Wichniarek.
Borussia Dortmund: Weidenfeller - Degen, Wörns, Metzelder, Dede - Kruska (Ricken, 74) - Tinga, Kringe (Saka, 84) - Valdez, Sahin (Amoah, 84) - Frei.
Mål: 1-0 Jonas Kamper (79).
Domare: Peter Gagelmann.
Publik: 26 601 (utsålt).